- Project Runeberg -  Taflor af svenska konstnärer / Första serien /
25

(1856-1858) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”År ni kännare?” frågade Brauwer småleende.

”Jo något, min gunstig herre; jag förde penseln innan jag grep till stånkan; min son
är ej heller så ogalen att måla.”

”Hvad heter ni?”

”Van Soomeren.”

”Det år en stor mästare; jag har sett taflor af honom hos Hals; han målar med lika
skicklighet historien, landskap och blommor.”

"Jag tycker att ni icke är sämre än han!” anmärkte värden, som såg hur
underdoktorns bild fick lif af Brauwers pensel; ”för tunnor tusan! hvem är ni, som målar så
fort och så bra?”

”En lärling blott.”

”Hvad heter ni?”

”Adrian Brauwer.”

Värden studsade och tog af sig mössan.

”Aha, jag begriper nu!” sade han vördnadsfullt. ”Herr Adrian Brauwer har gjort mig
en stor ära, som valt mitt ställe; allt som finnes här står till herras tjenst!”

Adrian menade först att värden gjorde narr af honom, och hade svårt för att tro
sina öron, då denne försäkrade att namnet Brauwer var ryktbart i Nederland, och hans
taflor ganska eftersökta. För att försäkra sig om verkligheten målade han några dagar
på en kopparplåt, som värden skänkt honom, en strid mellan bönder och rusiga knektar.
Värden åtog sig att försälja taflan, och gick med den till herr de Vermandois, en rik
tafvelvän.

Brauwer satt vid värdshusporten, helt orolig, och kände mera fruktan än hopp.
Efter en timma kom värden utan tafla, men med en missnöjd uppsyn.

”Nå?” frågade Adrian.

”Åh! det finnes icke mera pengar i Amsterdam. Här finnas ett halft tjog mästare,

som måla taflor fortare än man slår mynt; samlame ha köpt så mycket, så att de äro

• 1» M

i knipa.

”Och ändå har ni fatt sälja min?”

”Ja gubevars; herrn sade ju att jag skulle släppa henne för hvad pris som helst; jag
har riktigt slumpat bort den.”

”Huru mycket är betaldt?”

"En spottstyfver, som jag säger.”

”Nå så men säg då!”

”Hundrade dukater!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkonstnar/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free