Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rubens tog Adrian med sig till det palats han bebodde i Antwerpen, lät gifVa
honom dyrbara kläder, en rymlig atelier, och förklarade att han icke ville släppa sin vän.
Brauwer blef genast rörd af denna lysande och hjertliga gästfrihet, men det dröjde
icke länge, förrän han fann sig besvärad deraf. Rubenska palatset var prydt med
bildstoder, omgifvet af blommor, dess väggar voro beklädda med freskomålningar och dyrbara
tyger; det var alltför stort afbrott för den Amsterdamska käliargästen. De högtidliga
spanska herrarne, som han ständigt mötte, förbryllade honom; han visste icke hvad
hållning han skulle iakttaga inför dem; hans granna kläder voro honom obeqväma, och hans
fjäderhatt för tung. Flera gånger ämnade han fly ur det förgyllda fängelset, liksom ur
vindskupan. Slutligen hade Rubens en dag stor mottagning; en mängd lysande gäster
trängdes i hans salong, Brauwer kunde icke uthärda denna ståt, och flydde som en
förtvif-lad till andra ändan af staden, in på en källare.
0
I samma ögonblick han inträdde på ett sådant ställe, återfick han sitt förra lynne,
då han fann allt i sin smak. Vid ett bord satt en man, hvars drägt förrådde att han
var en bagare. Hos honom slog Brauwer sig ned helt förtroligt och sade:
”Vill ni dricka med mig, mästare?”
”Det går jag in på!”
Drinkare göra lätt bekantskap; de begge nya vännerna höllo länge ut, ty bagaren
var en af dessa ouppfylleliga drickare, som likna Danaidemas såll. Adrian beundrade
en sådan förmåga; då han fick veta att mannen hette Joseph Craésbeck, och hade lika
mycken smak för måleri som för starkt.öl, så sade han med stor belåtenhet:
”Jag tycker om dig, Joseph; du är en treflig kurre, som man kan spraka med utan
att taga af sig hatten; du ger icke akt på om alla knappame i rocken äro qvar; jag vill
icke lemna dig; i morgon kommer jag och bor hos dig; jag skall lära dig måla; du skall
lära mig dricka!”
”Det går jag in på!"
Följande morgon tog Adrian, oaktadt Rubens’ böner, afsked af honom och slog sig
ned hos vännen Craösbeck.
Bagaren var en tystlåten, men uppmärksam och djupsinnig man. Hvaije afton
tömde han sin ugn, gick upp till Adrian, och såg honom måla; senare gingo de tillsammans
på källaren. Efter sex månader förklarade han för sin mästare, att han ville försöka en
tafla. Hans första utkast syntes Brauwer så märkvärdigt, att han uppmuntrade honom
att fortsätta på allvar. Bagaren lydde rådet, och gjorde så stora framsteg, att han
kunde lemna sitt yrke och blifva målare.
Detta förband ytterligare de begge vännerna, de lemnade hvarandra aldrig och förde
ett lustigare lif tillsammans än förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
