Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hau gick från vägen, in i marken, och satte sig att hvila under ett träd. Men då
han såg omkring sig, upptäckte han en utsigt, ett landskap, som behagade honom. Han
försjönk, såsom i barndomen, i åskådning deraf.
Det var sensommaren i Holland med sina rika farger, mörklöfvade ekar, saftgrönt
gräs, spegelblankt vatten, hvarpå eftersolen strödde sitt guld.
Förtjust af detta sköna landskap, sjönk han ned på marken, lutade hufvudet mot
den grofva trädstammen och hörde såsom Talis Qualis sjunger:
”Guds eget hjerta slå derinnanföre.”
När han vaknade till besinning några dagar derefter, låg han icke under trädet, utan
i en enkel men beqväm säng, på rena lakan, under ett stoppadt täcke, sammansydt af
hundradetals olikfargade fyrkantiga tyglappar; ljusgröna sängomhängen voro tillslutna om
honom. Hans starka färgsinne kom honom att först betrakta det brokiga täcket; den
egna smaken i färgernas sammansättning, och den stora flit, som erfordrats för att sy
alla dessa sömmar, och så väl, som om läpparne varit väfda tillsammans, antydde en
qvinna.
Han måste således vara i qvinnovård. Han rörde sakta på omhänget, men blott så
mycket att han kunde se in i ett rum. Vid minnet af sin mor förskräcktes han att vara
i qvinnovåld.
Vid ett litet fönster, infattadt i blyrutor, sutto tvenne qvinnor, midtemot hvarandra,
med ett med knyppeldyna belagdt bord emellan sig. Den ena var äldre; en mörk
åtsittande hufva, med en i pannan nedgående spets, omgaf hennes bleka, något tärda
anletsdrag; för öfrigt hade hon en mörk enkel drägt, kofta och kjortel. Den andra, alldeles
lika allvarligt klädd, var en ung flicka, icke utan behag. Hon hade väl endast ett
holländskt ansigte, som, ehuru litet och nästan barnsligt, dock syntes något för yppigt.
Begge qvinnorna voro lika, icke så mycket i form, som i uttryck af en särdeles fromhet
och ödmjukhet. Begge knypplade spetsar.
Brauwer betraktade dem länge, utan att märkas. Slutligen steg flickan upp, gick
till spiseln, tog en mugg och trädde till sängen; der öppnade hon omhängena, och
betraktade med stora, vänliga gråblå ögon den sjuke. Han mindes nu oredigt att han
förut ett par gånger mottagit en hälsodryck af hennes hand, och lät henne nu återigen
föra muggen till sina läppar. Han drack, och kände sig så styrkt, att han reste på sig.
Då kom äfven den äldre qvinnan fram till hans säng.
Han frågade dem huru han kommit i deras hus. Modem berättade då att hennes
dotter funnit honom i sanslöst tillstånd en morgon, för några dagar sedan, under ett
träd, ett stycke från -deras stuga; att de begge sedan burit hem honom, för att vårda
honom. Hon sade detta så okonstladt, och såsom hon icke gjort annat än en oefteigiflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
