Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde så djupt intryck på honom, att han till och med om nätterna i drömmarna tyckte
sig omgifven af dess man och lärare. Han var så barnsligt uppriktig, att han förrådde
för dem alla sina känslor, och blef derigenom för dem allt kärare. De fröjdade sig
säkert öfver att de lyckats, att, sedan de frälsat hans kropp, äfven fa vara medel till hans
själs förbättring.
Han böljade nu märka att det fanns en större härlighet än den sköna konsten, en
högre skönhet än det yttres. Portarna till himmelriket hade öppnats för honom, han
blef böijan till en ny menniska. Det var icke svårt för honom att tro, han hade föga
anlag för tvifvel; han hade förut trott på det synliga sköna, nu trodde han enfaldigt på
det osynliga sköna.
Dessa begge qvinnor voro också prof på varelser af en bättre ordning, än han
hit-tils sett. Han älskade snart dem begge, som en moder och syster. Han önskade att
alltid få dröja hos dem, han ville alltid läsa för dem och höra deras förklaringar.
Hit-tils ensam i verlden, ensam i sitt hjerta, njöt han af tanken att hafva en andelig
gemenskap med andras själar. Han böljade fatta tanken på en osynlig lekamen, på själar,
hvilka deri förenade, arbeta som lemmar under ett hufvud, för ett gemensamt mål, allas
lycksalighet. De voro blott trenne, men han hade lärt sig nyss, att äfven blott två och
tre kunna utgöra en församling.
De hade länge afhållit honom att gå långt utomhus, han hade varit så upptagen af
det nya inre lifvet, att han icke märkt den förändring som försiggått på ett par
månader, under hans sjukdom och svaghet.
Med något återvunna krafter, återfick han kärlek till konsten. Han drömde nu att
åter blifva mästermålare, att välja ädlare ämnen än kroglif och slagsmål, kanske bibliska;
men han ansåg sig icke ännu värdig dertill; och som minnet af det landskap han
betraktat, innan han förlorade sansningen, lifligt återkom för hans inbillning, så beslöt han
att afmåla detta, så mycket hellre, som det var betydelserikt för honom sjelf, emedan
Hnn der blifvit upptagen af sina begge kära vänner, liksom till ett nytt lif. Han
ämnade öfverraska dem med denna tafla, sedan måla mycket nytt och skönt, men lemna
betalningen derför åt dem; de skulle blott vårda honom, såsom hittils, han skulle göra dem
rika; de skulle fa medel i händerna, såsom han hörde dem önska, att bistå de fattiga
bland befolkningen omkring dem.
En morgon, då hans begge vårdarinnor voro utgångna för att afyttra sina spetsar
till en handlande, gick han ut, ehuru ännu icke fullt frisk, uppsökte trädet der han
legat, satte sig med den uppspända duken på sina knän, och började att betrakta
landskapet.
Hvilken förändring!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
