Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köld hade häijat ekamas blad; de stora träden stodo der med rifna mantlar, like
slagna och plundrade jättar, gräs och lunder hade mörknat, här och der lågo lätta
snöflockar, liksom förtrapper för den annalkande fienden, vintern; vattnet hade frusit till en
farbar mark, och i stället för de fria solstrålarna, som lekt der förut, färdades nu
menniskor och djur, som sträfvade i nyttans värf.
Han försjönk i åskådning af detta vinterlandskap. Det föreföll honom som en bild
af hans egen själ. Äfven på den hade en alltför tidig vinter nedfallit; han kände ett
förebud till ålderdomen i den rysning, som genombäfvade hela hans varelse.
"Ack! detta landskap skall dock nästa vår återvinna sin ungdom, och lysa af friska
farger, bestrålad t af en varmare sol. Men jag! — — dock, äfven mig väntar en uy
vår, — men på andra sidan om grafven."
"Kanhända dock!"––––––fortsatte han efter en stund, "att äfven jag skall kunna
återvinna krafter och förnyas. Det guddomliga ordet säger ju så?"
"Nu känner jag att jag icke kan måla detta landskap, sådan jag nu är. Men
framdeles skall jag göra det, och just sådant det nu synes, en sorglig bild af mig sjelf, för
att i en bättre framtid påminna mig om mitt inre tillstånd.”
"Ja, jag skall gå till Rubens, jag skall blifva lätjunge igen; jag skall fa en ny vår
före min död; sedan skall jag återvända frisk och stark till mina begge älskade, minsjäls
moder och syster, och arbeta för deras lycka.”
Han vågade icke utsätta sig för faran att rubbas af dem i sitt sista beslut, utan
gick, sådan han var, med ansträngning framåt, för att uppnå Antwerpen. Väl var han
förvist derifrån, men han hoppades att nu, sedan han var förbättrad, blifva tåld. Han
anlände lyckligt till den befastade stadens port, men der nedföll han, utmattad af
ansträngning, hunger och köld, och förlorade sansningen.
Två dagar derefter fick Rubens en billett från sjukhuset, skrifven af en darrande
hand. Han skyndade dit; Brauwer var redan död; och man visade honom platsen, der
den förolyckade målaren nedmyllats, pestkyrkogården. Rubens betraktade en stund i
t
tysthet den nyss igenskottade grafven och sade slutligen till sin läijunge Van Dyk:
"Det var en utmärkt målare; Gud vet hvad han kunnat blifva med en bättre
uppfostran; men plågade bara kunna aldrig blifva fulländade menniskor!”
Rubens lät flytta Brauwers lik och nedsätta det i Karmeliterklostret. Han ämnade
uppresa en minnesvård, hade redan gjort teckningen, men dog 1640.
Oaktadt sitt oordentliga lif arbetade Brauwer mycket, och han har efterlemnat många
taflor. De flesta äro små, och föreställa det inre af krogar och tvister mellan bönder.
Det är eget att se denne målare, hvilken, liksom alla kroppssvaga och blödsinnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
