- Project Runeberg -  Taflor af svenska konstnärer / Första serien /
37

(1856-1858) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

COLISÆUM.

1.
––––


Det var en Augusti-afton för många år sedan.

I salen, på ett kyrkoherdeboställe icke långt från Upsala, hördes intet
annat ljud än ett urverks jemna pickande. Det stod der i ett höm,
inneslutet i ett tornlikt fodral, som var mörkt af betsning och ålder, men ändå skinande af
putsning. Urtaflan, af glänsande tenn, liknade nästan ett ansigte; derunder böjde sig
sidorna nästan likt axlar, bröst och kjortel, så att hela verket, åtminstone i skymningen,
såg ut som en mensklig varelse, en gammal allvarsam fru. Konstnära, dess fader, var
död för många år sedan, men hans tanke lefde ännu, orubblig och verksam, i verket,
som en slags själ, hvilken hade det företräde framför högre begåfvade själar, att den
alltid utan fel gjorde sin skyldighet. Ty denna gamla klocka gick alltid rätt. Pastoratet‘
hade på ett århundrade ömsat flere innehafvare, men klockan hade stått stilla på sin
plats. Hon hade der predikat oupphörligt och predikade ännu detsamma: nyttja tiden!
nyttja tiden!

Åtminstone föreföll det’ så för den enda person, som fanns i rummet. De trenne
stora fönstren på långsidan i salen voro omgifna af en yppig* väl ordnad murgröna, som
täckte hela väggen; ett af dessa fönster stod öppet, och dervid satt en ung flicka, så
ifrigt sysselsatt med nålen, att hon icke på flera timmar höjde blicken, ehuru utsigten
utanför fönstret var ganska lockande. Der slingrade sig en bäck, böijan till Fyrisån,
utefter lummiga alar, som bildade täcka lunder; der var ock en liten holme, beskuggad
af alar, och just nu sänkte sig solen sakta, och omgöt de mörka alarna med ett rikt
gullskimmer. Det lyste in i salen med ett fridfullt, nästan välsignande sken på de begge
stora mörknade ekskåpen på hvar sin sida om dörren, och på de enkla, gammalmodiga
stolarna utefter väggarna. Äfven de hade länge bibehållit sina platser i huset. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkonstnar/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free