Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadd i dess språk och forntid; så snart jag hörde att grefvinnan hade goda tankar
om dig — — —”
”— — Så blef du förtjust att kunna bli af mig för ett &r åtminstone; du tror, du
inbillar dig att jag kan glömma dig, att jag kan förändras, att jag, som älskar dig med en
kärlek, som vuxit upp med mig sjelf, att jag, som sett hur du under din gladaste
ungdom försakat nöjen och till och med beqvämligheter för att uppehålla mig, att jag skulle
kunna annat än evigt älska dig, som min skyddsengel, min framtids så väl som den
förflutna tidens; nej, Sophia! du tror mig vara ett barn ännu, men jag är en man, som
ser mitt lifsmål klart för ögonen, och det är du!”
Sophias ögon glänste af ljuf tillfredsställelse, men hon slog ned dem ett ögonblick,
och detta gjorde Johan djerfvare.
Hon tog fram ett bref från grefvinnan, och lemnade honom det. Han igenomögnade
det i hast och såg att det var en inbjudning till middagen följande dag.
”Du £a,r naturligtvis och mottager anbudet, Johanf”
”Jag kan omöjligt fara utomlands om jag icke får —––––––––-”
”Min välsignelse, det får du visst!”
”Tack!” svarade Johan något missnöjd öfver ordet, men uppmuntrad af Sophias
leende min, ”jag menar, icke förr än jag far ditt löfte, att du blir min för alltid.”
”Jag är alltid din vän, Johan, men jag vill icke att du skall binda dig. Res, se
dig om i verlden; blif en man, en bestämd man; kommer du ihåg mig när du
återvänder, så år jag alltid densamma för dig.”
”Kan jag vara säker på att icke du gifter dig medan jag är borta, Sophia?”
Sophia smålog.
”Jag reser icke, Sophia, om jag ej får åtminstone det löftet — eller också reser jag,
och kommer aldrig igen — jag går i utländsk tjenst — jag skulle icke kunna andas
Svensk luft, om jag viste dig tillhöra en annan.”
Han sade detta med så djup rörelse, att Sophia räckte honom sin hand; tryckte
hjertligt hans, såg honom i ögonen ömmare än någonsin och sade:
”Jag väntar på dig!”
”Gud välsigna dig, Sophia, du gör mig till den lyckligaste menniska bara af den
tanken att jag en gång får bli din man. Jag återkommer i vår till dig och lyckan!”
”Kanhändasade Sophia en smula vemodigt, ”att du träffar en skönare lycka
der-nere i södem!”
I detsamma hördes öfver deras hufvuden i den klara aftonluften ett sällsamt ljud,
liksom af klockor i fjerran, i tvenne molltoner. De sågo begge upp till himmeln på en
gång och upptäckte en flock flyttfoglar, som med lugn fart drogo åt södem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
