Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Visste han att du älskar mig?”
"Jag tror han gissar det.”
"Då är han en dålig karl, jag föraktar honom; hörde du hvad han sade till mig T
"Föga; I hviskaden så förtroligt och tyst till slut!”
"Nå ja, jag nekar icke till det, han sökte vinna mig genom att göra narr af dig;
han kallade dig för en enfaldig gosse och mycket annat, som jag icke hörde på."
"Nå hvad sade du?"
"Jag sade helt uppriktigt att jag icke trodde honom, och lät honom tydligt förstå
»»
att jag föraktade hans hyllning. Ar du nu nöjd, Juan?"
”Hvad du gör mig lycklig!"
Hon lade sin hand på hans arm, att det hettade deri, och hon sade: "Jag vet att
du hittills berott af den narren, men det fördrager jag icke längre. Allt som är mitt
är ditt, — bry dig icke om honom mera — dröj hos mig — för alltid!”
Hon närmade sitt ansigte till hans, såg honom magnetiskt i ögonen, och berusade
honom fullkomligt med en elektrisk kyss, den första; men den innebar ett löfte om
tusende.
"Gå nu ned,” fortsatte hon, "till din tråkiga grefve! Skilj dig från honom. Han är
afundsjuk på dig. Tro icke hvad han säger, om han förtalar mig, för att slita dig från
mig. Förråd dock icke min kärlek till dig! Akta dig, att han icke lockar bort dig, för
att sedan sjelf komma tillbaka ensam till mig!”
Johan skyndade ned till grefven, som redan böljat att göra i ordning för resan.
”Nå?” frågade han leende, "liquiderade du din värdinna?”
”Kapitalt!” svarade Johan med sökt 1 ikgilltighet.
”Jag törs icke låta någon röra vid dina böcker, Johan, packa in dem sjelf!”
”Jag ämnar stanna qvar!” svarade Johan.
”Och öfvergifva din oerfarne skyddling åt faran att resa ensam hem?”
”Ah, du har visat att du icke behöfver mig, då du reste ensam till Neapel! Jag
stannar qvar ännu en tid för mina studier.”
”1 Ars Amandi? Ovidius har ju skrifvit en hel bok derom; jag borde läsa den!”
”Du är redan fullärd i den konsten; du har läst den i alla vackra ögon!”
”Ån du sjelf? Har du icke blifvit förläst i signorans ögon? Du är kär öfver öronen
i henne?”
"Visst icke?”
”Nej, ty du är redan med hela hufvudet under vattnet. Nå jag undrar icke derpå,
jag har sjelf varit nära deran. Hon är oemotståndlig för den som icke känner henne.
Sjelf är hon enka, har ledsamt under sorgetiden, och behöfver en föreläsare, du läser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
