Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GAMLA GREFVINNAN - Gamla grefvinnan - Feodor och Stefani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finnes ändå ett varmt hjerta på min lilla Stefani. Men hon har rätt, hennes
mor är jag icke.
Jag minnes väl den olyckliga emigrantskan, som kom hit med sina minnen och sitt
språk. Dessa begge voro hennes enda egendom. Hon blef språklärarinna, den goda frun
— men ej länge. Sorgen öfver mannen, som blef ett offer för Septembermorden,
klimatet, hennes fina kroppsbyggnad gjorde att hon snart föll för döden. Jag kände henne
ioke förut; men en ruskig höstmorgon kom ett vandrande bud hit från staden med ett
otydligt skrifvet bref. Det var på Franska och innehöll en bön att jag skulle komma till
en lidande menniska. Jag reste — och träfiade den arma främlingen på hennes
dödsläger — bredvid sängen satt hennes dotter, ett sexårigt barn, blekt och sjukligt liksom
modern. Denna bad mig taga flickan till mig — hon förmådde ej mera.
Och — denna är min Stefani, min lilla snälla flicka, som jag ville så väl — och ändå, ändå!
Det går ej an att Feodor kommer hit till jul — då skulle blott kärleken bli ännu
varmare och han skulle upptäcka den för Stefani — han skulle inge henne tankar, som
hon ej får tänka — förhoppningar, som hon ej får ega — jag måste förbjuda honom
att komma hit.
Den gamla började skrifva. Det var ett svårt bref; ty hon hade så gerna velat att
Feodor och Stefani skulle bli ett par; men många betänkligheter stodo emellan. Ej så
mycket Feodors föräldrar, grefven på Torstensborg och hans maka, gamla grefvinnans enda
barn (hos dem hade mormor ett gifvet inflytande); men derföre att Stefani aldrig visat
sig religiöst varm och således saknade den högsta och ädlaste af alla en qvinnas dygder.
Men det var ej utan att gamla grefvinnan väntade på någon väckelse, som skulle bringa
Stefani till samma fromma och varma troslif, som varit den gamlas glädje och tröst.
Hon afrådde sin dotterson så väl att komma hem, som att tänka på Stefani. Med
ett ord: mormor ville icke hjelpa dem — och då — då var saken också omöjlig.
| –––––––– |
FEODOR OCH STEFANI. |
| –––– |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
