Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GAMLA GREFVINNAN - Barnatron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo just nu i September är den heliga bönveckan vid "Heiland im Walde", och skaror
af traktens troende gå dit för att bedja och offra vid den heliga bilden; ty då får man
trettio dagars aflat — och visst behöfva alla den heliga kyrkans aflat.
Ja visst — vi gå dit — om det ej är för långt.
Der är en pater från klostret Mehrerau som förrättar bönerna, eljest står bilden
ensam hela året om, tilläde flickan.
Vid en böjning på vägen öppnade sig en fri fläck och längst bort sågs ett högt
stenkors, och vid dess fot tvenne knäböjande qvinnofigurer. Låtom oss gå tysta, sade
grefvinnan och nalkades stället.
De bedjande lågo, som det tycktes utan att märka det ringaste af det, som förgick
omkring dem. Grefvinnan stod således länge på den förbilöpaqde vägen och såg att de
bedjande voro Stefani och hennes vägviserska, den lilla glada Majchen.
Bönen var slutad och patera, en ärevördig gubbe uttalade aflatsformuläret öfver de
begge flickorna.
När Stefani, efter ännu ett knäfall, vände sig om för att skynda hem stod
grefvinnan der. Den gamlas ansigte var blekt, så hade den oförmodade synen öfverraskat
henne — hennes ögon voro allvarliga. — Stefani — Stefani! hvad har du gjort här,
frågade hon.
Jag har bedit, sade flickan och böjde ned hufvudet — jag har fallit ned vid korsets
fot och bedit — och med detsamma (fortfor hon) afsvurit min förra tro, mitt
fädernesland och — min kärlek. Det är slut — allt. Tårarne i de glänsande ögonen förrådde
hennes inre kamp.
Kom med mig Stefani, sade grefvinnan.
Och ni ädla, gamla, inföll flickan, ni vill ännu tala vid mig, då jag ej tror som ni,
då jag ej är lutheran som ni — det vill ni ädla grefvinna — ni som är så sträng, så
samvetsgrann i Er tro, att ej en enda villfarelse får insmyga sig.
Hvarje säde som är ädelt och godt har sitt ogräs, som vi måste rensa bort — blef
den gamlas svar.
Nu kom vagnen och de satte sig opp.
Berätta nu, bad grefvinnan Stefani, hvars ögon på en gång glänste af fröjd och
beskuggades af sorg.
Jo Tant — jag får ju kalla er så? Jo Tant — jag visste ej hvad det var som störde
mitt hjerta då jag bad, då jag besökte kyrkan eller deltog i dess bruk — det var ett något
som felade och som gjorde mig kall. Ack! i dag förstod jag allt, når Majchen berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
