- Project Runeberg -  Taflor af svenska konstnärer / Första serien /
92

(1856-1858) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GAMLA GREFVINNAN - Barnatron

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om ”Heiland im Walde”, om underverken han gjort, och alla dessa välsignelser den bilden
utbreder inom trons rike. Ack! det var som om jag åter hört min mor tala om sina
legender, hvilka smögo sig in i mitt öra och derifrån gingo ner, att göma sig i hjertat. Der
ha de legat slumrande ända tills nu mina fromma bamatankar; så och icke annorlunda
sågo de ut de små englarne, som stodo vid min hårda bädd då jag vaknade, och som
återkommo när jag höll på att somna på qvällen i min moders arma hem.

Och vidare Stefani — hvad ämnar du?

Jag ämnar, återtog flickan med styrka, ty hon väntade motstånd — jag ämnar öppet
bekänna mig till min mors religion, det är också min; — under dessa bilder, åtföljd af
dessa tankar fick jag först känna Gud, jag kan ej känna honom på annat sätt; det är
mitt sätt att nalkas honom.

Men Stefani, inföll grefvinnan.

Men, fortfor Stefani — jag vet att jag förlorar allt, fosterland, det enda jag har och
känner, min gamla tro, som jag i många år arbetat med att älska — ja, jag förlorar
Feodor för evigt — och er kärlek.

Tror du det? sade grefvinnan och öppnade sin famn — nej! nej! flicka mig har du
ej förlorat, mig har du vunnit, ty du har dock en religion — du kan öfvergifva allt af
kärlek för din barnatro — skulle jag förskjuta dig? — nej aldrig!

Stefani hvilade vid hennes bröst och grät af onämnbar fröjd.

Sedan de lugnat sig sade grefvinnan: Fullfölj din handling, jag vill ej hindra dig; —
det är din barnatro, den i hvilken du är född, den hvilken din moder hviskat i ditt öra
och den vid hvars ljus den första dagningen i ditt förstånd och hjerta böljade — det vore
hårdt att neka dig detta och jag förmår det ändå icke, om jag ville — du älskar din
”Heiland im Walde” äfven om du ej får tala om det — och får du ej, så måste du hyckla

— hyckleri är den föraktligaste och syndigaste af all otro.

Ett år derefter, stod brölloppet mellan Feodor och Stefani i klostret Mehrerau — ty
Stefani ville så. Den som vid ”Heiland im Walde” först välsignat henne, den gamla presten,
vigde henne också efter sin ritual; de voro förut vigda efter den Lutherska på Herrsäter.

Det är, sade gamla grefvinnan, med religionen som med språket; man kan aldrig
rig-tigt mer än ett språk säger Göthe och det är det vår moder talade, vårt ”modersmål” —
man kan ej få mer än en fast och glädjande tro och det är den, som vår moder lärde
oss då vi voro små — den är vår Gud, för hvilken först våra små händer knäpptes
samman till bön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkonstnar/1/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free