Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åh nej, der finnes intet tecken; Correggio —■- det är en liten stad, och en målare;
Corregidor, som är detsamma som Borgmästare; Corsa, Corsica — nej, alldeles intet
Cometo.
Vänta min bror! — jag har något, som kan passa; — bror vet att jag samlar
handskrifter, bref och dylikt för framtida forskare i historien.
Ja, jag vet att bror år ut och år in gräfver i papperslappar och böcker.
Hm, jag har den lusten jag; — har ock funnit åtskilligt, som kan kasta ett ovän-
tadt ljus öfver historiska personer, samt tidernas seder och bruk; men för att återgå till
f»
det omtalade stället så fann jag i salig Öfverste L:s sterbhus en hel brefsamling, som
hade tillhört salig Riks-Rådet, så ock hela slägten, och bland dessa ett par bref angående
Italienska angelägenheter från den tid då Konung Gustaf den tredje gästade Rom och
tog nattvarden i S:t Peterskyrkan, som bror vet inrättades af Michael Angelo, nemligen
efter Lutherska ritualen. Om bror stryker ut månskenet på taket, så skall jag gå hem
och leta.
Min vän Magistera föreföll mig som en engel. Det vore ju ganska möjligt att jag
fick någonting, som kunde apteras på slottet Cometo. Man sätter, när nöden så fordrar,
ett bondhjul på en herrskapsvagn och det går omkring, hum omaka det också ser ut.
Om nu dessa bref helt enkelt utan omskrifning kunde användas, så slapp jag skrifva,
det går trögt att skrifva när man skrifver illa — och så slapp jag att anstränga mitt
snille — det går trögt då man — men det är detsamma, jag behöfver inte sitta här
och läsa mitt pater peccavi och låta se mig i korten. Nog af, jag väntar på min vän
Magistern — jag hoppas allt af honom.
Efter ett par timmars väntan kom min Magister. Han* drog ett paket ur fickan —
jag ryckte det från honom med en ifver, att man tydligt kunde begripa att det var mitt
halmstrå.
Bror får akta sig — inte så häftigt — brefven ha blifvit, särdeles i veckena sköra
af ålder — de lågo på en vind der det varit takdropp och ha något möglat —
dyrbarä handlingar.
Jag saktade min ifver och började att veckla opp det dyrbara manuskriptet med
samma försigtighet, som om det varit en pappersrulle från Pompeji. Brefven voro bra —
här äro de nu till den kraft och verkan lag förmår.
Rom d. 18 Sept. 1783.
Broder käre!
Min Gud, hvad jag länge varit enfaldigt som hemma i Sverige mera än en gång
kunnat förgapa mig i våra späda rosor och de der himmelsblå ögonen, som vi likna vid
himmelen, vid källan, vid förgätmigej och så vidare. Sannt är att Svenska färgen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
