- Project Runeberg -  Taflor af svenska konstnärer / Första serien /
100

(1856-1858) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN - Slottet Corneto i Kyrkostaten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blått; men derföre är det ändå alltför fosterländskt att just derföre beundra blåa ögon,
som se beskedliga ut som en vårdag och oskuldsfulla som en dufvas ögonpar.

Har du med ett ord sett ett par svarta ögon, rigtiga svarta ögon, blixtrande,
ursprungligt vilda och dock smältande? — har du derhemma i polarlandet någonsin fått se
huru ett brinnande, af passionernas lava sjudande hjerta kastar sitt återsken genom ett
par nattsvarta ögon, liksom den eviga glöden i Vesuvius återspeglar sig i åskmolnet, som
står öfver kratern? Åh nej — du sitter deroppe och dricker vin och vatten och svalkar
dig, under det att jag här i Italien dricker eld i fulla drag och släcker branden med
Falemervin. — Allt gläds härute — himmelen, menniskoma, volkanema och vinet som
vexer på dess sidor. Ser du! nu vet jag hvad passion är, nu vet jag — ack! du förstår
mig icke. Du derhemma går och brinner ordentligt, som ett ljus i en lykta; — skalidet
vara rätt galant så rinner ljusbiten och fåller tårar. — Svenskames ömhet töar —
Syd-ländningens springer ut i blod.

Din kärlek — jag säger detta utan att vilja nedsätta din känsla för Emili — är en
kongl. Svensk privilegierad kärlek, ett litet dulgams, som anständigt folk kan ha, utan att
bli mindre anständiga; — jag — jag deremot är icke kär — jag älskar icke — jag
tillber icke. Nej, jag endast brinner — passion kallas det der förstår du. Jag har här
gjort bekantskap med en flicka — hon älskar mig och jag henne; men ej på den der
Svenska fasonen.

Hon år en rigtig Romarinna — okunnig, fördomsfull, bigott — hon bedjer hvarje
dag och stund sitt radband igenom — vi ha ingenting i hela vida verlden att tala om

— nåh väl; men hennes öga glöder, hon smeker mina ljusa lockar och jag kan ej låta
bli hennes nattsvarta, svallande hår, då det böljar kring den snöhvita halsen.

Vi ha verkligen ej någondera gjort oss reda för våra känslor; vi endast brinna för
hvarandra. Det slutas väl så att jag, då söta pappa ej vill skicka mera mynt, måste
resa hem igen och låta min donna sitta ensam i de sju kullarnes stad, för att dagligen
genomvandra Colisseum och falla på knä vid hvarje kors och hvarje altare. Detta är
utsigten för framtiden, broder! Men Maria och jag ega ingen framtid, utan endast ögonblick.
Man kan ej elda sin kakelugn med en åskstråle; man kan ej, egentligen taladt, ljumma
opp hjertat med en sådan sorts kårlek som denna. Hjertat hinner icke med, förstår du.
Jag ser dig broder! du som är en sådan moralpredikant i dessa förbistrade tider. — Du
säger: Axel tillhör ett lättsinnigt hof, han har insupit dess gift. — Nej broder, det var
ej vid hofvet jag blef förgiftad. Här var det. Vet du hvad?

Jag gick en afton genom en af Roms minst bebodda delar, månen sken mellan
minerna, här och der stod en Pinie och såg gles och tråkig ut — här och der smög sig
en eller annan krabat och i ett annat höm stodo ett par sbirrer, harhjertade eller delta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkonstnar/1/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free