Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Bebådelse kyrkan var en skänk af honom — ett gods för hvaije sten; — nu sk&ll det
sista offiret ske — dotterdottern och hennes förmögenhet.
Nej! nej det får ej ske, rosslade jag, halft förtviflad öfver att ej ha vingar for att
genast flyga bort med den sköna, lidande flickan.
Akta er också om ni råkar svster Charitas.
Hvem är det?
Jo, hon har nyss kommit hit — hon skall vara här för att bereda mig på mitt öde
— hon är ung som jag och pater Martino har derföre valt henne — jag känner för
öfrigt henne icke. Hon synes här aldrig — hon sitter i sitt rum och beder, säger patern.
Jag är vän med Armfelt, sade jag utan att höra hennes ord, — Armfelt är min
konungs favorit. Jag skall skrifva till honom. Det vore möjligt att Gustaf den III i ett
handbref bad den heliga fadren om försköning för er.
Och jag ändå bli inspärrad — ni grefve, är ej rätta mannen.
Nåh väl, vill ni fly med mig? ÄIskar ni mig så att ni vill lemna er lefnads lycka i
mina händer? — En sakta handtryckning blef svaret.
Ni skall bli min brud, sade jag brådskande.
Jag har hört er berätta huru äfven den fattige i ert kalla land är lycklig, i sin koja
och med sin bibel; — det måste vara en underlig bok er bibel.
Ja, visst en underlig bok, som löser alla slafveriets band och som sammanlänkar för
evigt ett splittradt slägte — frigörande och fangslande på en gång.
Tyst någon nalkas — vi skiljas, mera i morgon!
Jag skyndade opp i stora gången och blandade mig bland folkhvimlet. Allt skulle
varit bra, om jag ej förirrat mig på en sidogång och der sett gamle grefven och pater
Martino spatserande inbegripna i ett vigtigt samtal. Gamle grefvens ansigte var blekt och
lidande, hans resliga figur böjd af sorg och ålder. — Bredvid honom smög patern med
sitt trekantiga, gulbleka ansigte och sina små glittrande svarta ögon, hvars blickar voro
stickande som nålsuddar. Jag hörde ingenting af samtalet, men såg på paterns vexlande
drag, på den värma med hvilken han gestikulerade att saken var vigtig. Uppträdet
föreföll mig vidrigt, jag smög mig derifrån och såg nu den sköna flickan gladt skämtande
med några fruntimmer. — Ack! de qvinnorna, de Italienskorna, förställning är dem med-
född. Man skulle trott att det var ett gladt, lekande barn; — jag visste att hon stod på
brädden af en afgrund — hon visste det sjelf — och ändå log hon. — Qvinnor! sådana
äro (brefvets slut borta).
Fjerde brefvet — fragment — — — — — — — — — — — —-— —
Hennes svarta ögon blixtrade. Förskräcks ni grefve? sade hon doft; — hvar är väl
ert beprisade hjeltemod, om hvilket man så mycket talade då er konung var i Rom;
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
