- Project Runeberg -  Bilder ur Sveriges krigshistoria / I. /
90

[MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

920

fyratiotusen man ansåg Tilly att en fältherre kunde leda,
och sällan hade härarne i fält ens denna styrka. En
stor del af stridskrafterna måste nämligen brukas för att
1 mindre afdelningar göra ströftåg till aflägsnare delar af
krigsorten och försvara tagna fästen. Dess utom fans ej
något ordnadt sätt, på hvilket de stora förlusterna, som
uppstodo genom strider, sjukdomar och rymning från fa-
norna, kunde godtgöras. De genom allmänt uppbåd bil-
dade folkhärarne hade länge sedan försvunnit från strids-
fältet, och nästan alla lands härar uppsattes genom värf-
ning. Men värfningen var dyr, de värfvandes kassor icke
sällan tomma och långa tider fingo derför förflyta utan
att luckorna i hären fyldes. Derför finner man ock både
stora och bråda skiftningar i härarnes styrka under tret-
tioåriga kriget. Det var endast Sverige och Bajern som
sände utskrifne knektar i kriget. Denna qvarlefva från
gångna tider stälde emellertid deras härar utom värfnings-
marknaden, och hennes fosterländska ande varsnas också
som en af de främsta orsakerna till dessa ringa lands sega
uthållighet.

Men äfven om tillgångarne medgifvit att uppsätta
större härar, skulle de rådande åsigterna om krigföringen
hafva upprest sig mot ett så djerft tilltag. Att förena
mer än fyratiotusen man på ett stridsfält eller i en och
samma krigsort var nämligen stridande mot krigföringens
hufvudregler. En här i slagordning liknade en fästning,
från hvars medelpunkt fältherren öfversåg striden. Till
sin hjelp hade denne härförare icke, såsom nyare tiders,
en generalstab, hvilken genom samlade rön från olika
delar af stridsfältet kunde lemna ämne åt hans tankar och
sedan omskapa dessa tankar till snabba påbud. Det fans
knappast några adjutanter som kunde meddela hans be-
fallningar. Sjelf skulle han öfverse allt, leda allt. Sedan

Google

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrigshi/1/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free