- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
87

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 43. Konung Johans liturgi.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synnerhet handterade de nattvarden på ett ovärdigt sätt
med otvagna händer, i smutsiga kläder, ofta i ridstöflar
och sporrar. Icke sällan utdelade de den heliga måltiden
från trätalrikar och ur kalkar af tenn eller ler, under det
de vid gästabuden i sina egna hus nyttjade silfverbägare.
Hvar och en införde nya kyrkoseder efter eget behag.
Konungen hade derföre såväl af egen böjelse som på grund
af många inkomna böneskrifter ifrån sina undersåter, med
erkebiskopens biträde, föreskrifvit en ordning för
gudstjensten och för sakramentets värdiga förvaltning, på det
presterna måtte kunna leda sina åhörare till sann
gudsfruktan. Men att han ville införa kätteri och falsk lära, åter
anordna latinsk gudstjenst och skilja presterna från deras
hustrur samt inkalla tusentals munkar, allt detta vore ett
fullkomligen ogrundadt rykte, till hvilket man icke borde
sätta någon lit.

Säkerligen låg stor öfverdrift i konungens mörka
skildring af tillståndet inom kyrkan. Särskildt erinre vi oss
ju, att om konung Gustaf än plundrade kyrkornas silfver,
så qvarlemnade han dock, hvad som för gudstjensten var
behöfligt; och om kyrkosilfver nu alldeles saknades, så
kunde sådant knappast vara fallet annorstädes än i de
småländska gränsorterna, der det under kriget blifvit af
fienden bortplundradt.

Efter talets slut tillspordes ständerna, om de ville
antaga liturgien. Härpå hördes intet annat svar än ja, och
utan svårighet vann konungen således de verldsliga
ständernas bifall.

Men när frågan derpå hänsköts till presterskapet,
yppade sig delade meningar, i det att biskopen i
Linköping Martinus Olai jemte några andra röstade emot
liturgiens antagande. Då anstäldes en disputation mellan
erkebiskopen och biskop Mårten, hvarvid den senares
anmärkningar gjorde ett djupt intryck på församlingen, så
att de fleste medgafvo, att han hade rätt. Man vågade
dock ej motsätta sig konungens vilja, och snart stod
biskopen ensam i sitt motstånd. Alldeles utan verkan blef
emellertid icke biskop Mårtens opposition. Konungen fann
sig nämligen af hans anmärkningar föranledd att afgifva
en särskild förklaring angående vissa i liturgien


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/1/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free