Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 121. Psalmboksfrågan före 1691.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 12 1. PSALMBOKSFRÅGAN FÖKE 1691.
sångsamling, benämnd "den gamla Upsalapsalmboken",
åtnjöt säkerligen det största anseendet. Men hon erhöll
aldrig offentlig auktorisatioii och blef icke heller allmänt
begagnad, ty åtskilliga andra psalmböcker, som till icke
obetydligt antal utgåfvos, brukades derjemte, och någon
likformighet beträffande kyrkosången var derföre omöjlig att
upprätthålla, helst sam de många psalmböckerna icke
allenast voro hvarandra olika i psalmernas antal, utan äfven
stundom företedde olikheter i allmänt kända psalmers
anordning och innehåll. Det ansågs vara biskoparnes både
rätt och pligt att sörja för psalmsången, hvar inom sitt
stift, och särdeles biskop Laukentius Paulinus i
Strengnäs tillät sig i detta hänseende en frihet, som kom i strid
med den enhet inom kyrkan, hvilken man mer och mer
började eftersträfva, och den han sjelf vid andra tillfällen
med mycken ifver sökte åvägabringa. Ar 1633 utgaf han
nämligen en psalmbok, som säkerligen var ämnad att
förbättra förut brukliga kyrkosånger och derigenom blifva
allmänt använd, men som i stället genom förändringar i
några äldre psalmers både form och innehåll åstadkom
temligen allmän oro i en för lärans renhet så ömtålig och
misstänksam tid. På riksdagen i Nyköping 1640 klagade
också regeringen deröfver, ätt de många olika
psalmböcker, som utkommit, lätt kunde medföra söndring, tvister och
tvifvel angående lärans retilföt. Presterskapet, som icke
synes hafva ansett olikheten i psalmsången kunna väcka
någon förargelse, föreslog dock, efter åtskillig
öfverläggning, att man antingen måtte få förblifva vid den gamla
Upsålapsalmboken, eller ock att någre gode män, utsedde
af samtliga biskoparne och konsistorierna, finge
sammanträda, för att grundligen öfverväga alla både psalmer och
böner samt utarbeta en allmän psalmbok.
Någon åtgärd blef likväl ej vidtagen, hvarföre vid
riksdagen i Stockholm 1642 samma förslag ånyo
framstäldes. Icke heller nu blef någonting åtgjordt i saken. Men
vid följande års riksdag uppdrogs psalmboksrevisionen åt
sex riksdagsprester: Johannes Roslavius i Väddö af
er-kestiftet, Suno Nicolai i Vinnerstad af Linköpings stift,
Johannes Olai i Lefyene af Skara stift, Johannes Westhius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
