- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
259

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 122. Svedbergs psalmbok. - § 123. Predikosättet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Anmärkas bör, att den lärde polyhistorn, medicine
professorn i Upsala Olof Rudbeck d. ä., Atlanticans frejdade
författare (f 1702), af #Karl XI fick i uppdrag att med
biträde af den utmärkte musikern, matheseos professorn
Harald Vallerius utvälja melodier för 1695 års psalmbok.
Äfven Rudbecks son och efterträdare såsom medic. et
botanices professor Olof Rudbeck d. y. (f 1740) har gifvit
ett värderikt bidrag till samma psalmbok. De begge
psalmerna: "O store allmagts Gud, som allting ser och dömer"
samt "Ack, huru plågas jag och måste stundligt qvida",
äro synnerligen förträffliga och skola säkerligen inom den
svenska kyrkan bevara Rudbecks minne till senaste
efterverld. Slutligen må nämnas, att den förut så upphöjde,
men på sistone af olyckan hårdt drabbade rikskanslern
Magnus Gabriel De la Gardie, som dog på Venngarn den
26:te April 1686, har skrifvit den vackra psalmen: "O Jesu!
när jag hädan skall Och andan min uppgifva", hvilken fin-*
nes intagen i vår nuvarande psalmbok under N:o 471 och
vid tusentals grafvar ingjutit ovanskelig tröst.

§ 123. Predikosättet.

Guds ords föreläsande och predikan utgjorde alltifrån
reformationens dagar en väsentlig del af gudstjensten, ehuru
i messboken någon plats åt predikan icke anvisades förr än
1548, Kyrkoordningen af 1571 föreskrifver, att presten
skulle börja sin predikan med uppmaning till församlingen
att tillika med honom falla på knä och bedja, att såväl
predikant som åhörare måtte " kunna sig rätt skicka, tala
och förnimma, hvad Guds gode och behaglige vilje är".
Derefter skulle man bedja Fader vår, hvarpå texten skulle
uppläsas, den församlingen stående borde åhöra. Längre
än en timma finge predikanten icke stå på predikstolen,
ty gjorde han sin predikan för lång, så begynte folket att
ledsna, och föga frukt följde. På landsbygden, der folket
har långt till kyrkan, måste presterna i synnerhet akta
häruppå. Predikan borde alltid lämpas till något stycke
uti katekesen eller eljest någon allmännelig artikel af den
kristeliga läran. Dock skulle jemväl flitigt förehållas, hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free