Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 154. Stockholms-pietisternas ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i kammarkollegium. Han skall hafva varit en förmögen
och välburgen man och synes hafva egt en framstående
embetsmannaduglighet. Åtminstone blef han, sannolikt på
grund af sitt nit såsom tjensteman, år 1720 upphöjd i
adeligt stånd, då han antog namnet von Walcker. Elfva år
senare fick han afsked med titel af kammarråd och
afled 1733.
Utan tvifvel var Elias Wolker den stockholmska
pietismens hufvudman. Han egde förtrolig bekantskap med
den spenerska rörelsen i Tyskland, stod i brefvexling med
hennes anhängare både utom och inom riket samt
författade skrifter i pietistisk anda, af hvilka den märkeligaste
handlade "om det andeliga presterskapet". Häftig och
uppbrusande till lynnet, var han föga fördragsam mot olika
tänkande och dömde strängt om sina motståndare. I sin
dogmatiska åskådning delade han i allo Speners och
Frankes läromeningar. Han förde gerna på tungan talet om
kyrkans förderf och missbruk, ifrade mycket mot
ogudaktiga prester, sökte lossa på statskyrkans stränga band samt
ville gifva lekmännen större magt och befogenhet i
kyrkliga angelägenheter. Men någon egentlig heresi eller
formlig separatism ville han icke veta af. Han förklarade sig
"hafva en styggelse" till sådana böcker, som innehölle
villfarande lära. Han försummade icke den offentliga
gudstjensten och anammade sakramentet i kyrkan. Säkerligen
var Wolker den, som i början utöfvade det största
inflytandet bland hufvudstadens pietister, och måhända var det
till stor del hans förtjenst, att den nya andliga rörelsen
derstädes under sitt första skede icke vek in på någon
alltför betänklig och äfventyrlig afväg.
En man af vida mindre betydelse var myntmästaren
Lorenz Carelberg. Får man tro en samtida hofpredikants
uppgift, så skall han, "af andra förförd, hafva fallit på den
s. k. privata gudaktigheten och befunnits ganska litet
förstå de sakerna". Deremot var hans svåger, assessorn vid
kgl. kammarrevisionen Georg Lybecker, en ganska
framstående man. Väl hade han i yttre måtto stora svårigheter
att bekämpa. Han var fattig och sjuklig, men bar sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
