Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 183. Svedenborgianismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 3. SVEDENBORGIANISMEN I SVERIGE. 99
tänkta. Också fick han af sina vederdelomän, bland hvilka
prosten Jonas Victokin var den förnämste, icke utan skäl
uppbära förebråelse att hafva gjort sig skyldig "till
Dippels, Socini och Svedenborgs villfarelser".
I Stockholm hade Svedenborg många beundrare, och
år 1786 bildade sig derstädes ett s. k. exegetiskt-filantropiskt
sällskap, hvilket hade till hufvudsyfte att verka för
utbredandet af den store andeskådarens läror. Vid samma tid
framträdde prestmannen Johan Tybeck såsom uppenbar
anhängare af Svedenborg. Han hade i mer än 20 år
tjenst-gjort såsom huspredikant och slutligen såsom vice
komminister inom Strengnäs stift. Men då han dels i sina
predikningar förkunnade villfarande läror, dels i åtskilliga
skrifter, t. ex. sin s. k. Jemförelse mellan den gamla och nya
läran, gjorde de häftigaste utfall mot kyrkoläran i groft
svedenborgsk anda, blef han omsider 1818 af Strengnäs
domkapitel afsatt från predikoembetet. Han bodde sedan
till sin död (1831) på Fogdön i Mälaren å ett litet
hemman, som en af hans förnäma gynnare åt honom upplåtit
till lifstidsbesittning. Här fortsatte han sin
författareverksamhet och utgaf en hel mängd skrifter, alla i samma anda
som förut.
I en något mildrad form framstäldes Svedenborgs
åsigter af Gustaf Knös. Son till den förutnämnde
.domprosten Anders Knös, hade denne man börjat sin bana
såsom docens i exegetik, hvarpå han slutligen 1814 blef
professor i orientalspråken vid Upsala universitet och några
år senare kyrkoherde i Vesteråker och Dalby med tillstånd
att fortfarande få behålla sin professur. Han dog den 30:de
December 1828 vid 55 års ålder. Grustaf Knös var en
inåtvänd kontemplativ natur, hos hvilken en poetisk
känslostämning trädde i förbund med en djupt religiös
grundrigtning, som mer och mer införlifvade sig med
Svedenborgs verldsåsigt, åt hvilken den genialiske lärjungen gifvit
en älskelig och känslan tilltalande form i sin år 1824
framlagda skrift: Samtal med mig sjelf om verlden, menniskan
och Gud. För öfrigt var Knös, såsom hans biograf
uttrycker sig, en "candida anima", som, föga hemmastadd i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
