Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 202. Indragning af helgdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 202. Indragning af helgdagar.
Redan Karl IX klagade öfver ett för stort öfverflöd
af helgdagar och kallade dem ulatmansdagaru; emedan de
hindrade arbetet och befordrade sysslolös lätja. Under
frihetstiden var man af enahanda åsigt. Man klagade öfver
de många mindre helgdagarnes missbruk och förnötande i
lätja och fåfänga samt öfver den skadliga verkan, detta
hade såväl i rikets allmänna rörelse och hushållning som i
alla andra lofliga värf och förrättningar. Till och med en
sådan man som biskop Jesper Svedberg yrkade på
afskaffande af de många apostladagarne, ’emedan de, enligt hans
förmenande, genom det gängse missbruket hade blifvit lika
många "syndadagar". *
Med allvar kom saken på tal särskildt vid riksdagarne
1738 och 1741, och enär rikets ständer, om än icke utan en
viss meningsskiljaktighet, yrkade på inskränkning i de många
högtidsdagarnes antal, så utfärdade regeringen den ll:te
November 1741, en förordning af innehåll, att Marie
besö-kelses dag, Skärthorsdagen, de båda Gångdagarne,
tredje-dagen i de stora högtiderna samt alla Apostladagarne skulle
anses såsom Söcknedags, så att på dem ingen predikan
skulle hållas, utan " hvar och en då kunna bruka sin loflige
näring, handtverk och handtering". Dock borde på
landsbygden en del af dessa dagars förmiddag användas till
catechismiförhör, hvarvid "barn och ungdom, som till
arbete och nödiga sysslor icke voro vuxne och nyttige, skulle
i synnerhet sig inställa".
Men den vidtagna förändringen blef icke alla till
nöjes. Allmogen knotade och ville hafva tillbaka sina gamla
helgdagar. Det visade sig ock, dels att icke det färre
antalet helgdagar hölls bättre i helgd än förut det större,
dels att de förordnade catechismiförhören försummades,
enär ganska få kommo till kyrkan på de ifrågavarande
dagarne, sedan icke längre någon predikan då hölls. Vid
riksdagen 1743 klagades mycket öfver denna sorgliga
erfarenhet, och i anledning häraf upphäfdes 1741 års
förordning genom en s. k. kgl. förklaring af den 25:te Juli 1743,
4er det stadgades; att med de ofvannämnda helgdagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
