Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 223. Missnöjet med de s. k. nya böckerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovilkorligt påbjuden; och i flere församlingar brukades
fortfarande 1695 års psalmbok, eller åtminstone vidtog
presterskapet mångenstädes den utvägen att vid gudstjensten
endast använda sådana psalmer, som äfven igenfunnos i
den gamla psalmboken.
Men allt detta hjelpte icke. Man fortfor att klandra
de nya böckerna, och då särskildt ingen frihet medgafs i
fråga om kyrkohandboken, rigtade de nye läsarne
hufvudsakligen sina anfall mot vissa deri föreskrifna kultformer.
Man ville hafva ovilkorlig absolution, man hade åtskilligt
att anmärka mot konfirmationen, och i döpelseformuläret
ogillades, att der talades om heliga pligter, till hvilka man.
genom dopet blefve förbunden, enär sakramentet härigenom
förmenades blifva "en döpelse till Moses och icke till
Kristum".
I sjelfva verket torde den så ihärdigt vidhållna
obelåtenheten med kyrkans böcker från de nye läsarnes
ståndpunkt vara lätt förklarlig. Ty då kristendomens ethiska
sida onekligen starkt betonas i de s. k. nya böckerna, utan
att den evangeliska läran om rättfärdiggörelsen kanske nog
mycket eller fullt tydligt framhålles, så kunde man så
mycket mindre känna sig tillfreds med ett sådant lärosätt,
som man ju för egen del hade vikit in på antinomistisk
afväg.
En af de norrbottniska partiledarne, bonden Per
Ersson i Ersnäs inom Neder Luleå socken, utgaf 1842 från
trycket s. k. "kristeliga anmärkningar öfver de
hufvudsakligaste falska lärosatser, som finnas i den nya katekesen,
psalmboken och kyrkohandboken". Uppsatsen var onekligen
skrifven med en viss skicklighet och förfelade icke sin
verkan. Författaren sjelf och en annan bonde i socknen,
Johan Riström i Person, utsagos af sina anhängare att å
högsta ort anmäla deras klagomål och ingingo 1844 till
Kgl. Maj:t med en ansökan att återfå de gamla böckerna,
eller ock att tillåtelse måtte lemnas de missnöjde att få
afsöndra sig från den svenska statskyrkan.
Öfver denna ansökan infordrades vederbörandes
utlåtande. Presterskapet inom de ifrågavarande församlingarne
afstyrkte allt afseende på sökandenas begäran, och detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
