- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
194

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 227. Den af Læstadius framkallade andliga rörelsen. - § 228. Læstadianskt proselytmakeri.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träffar dem, så måste de upphäfva ett glädjerop. Och det
står platt intet i deras magt att undertrycka dessa höga
känslor: de måste gifva dem luft genom ljud, ty i motsatt
fall skulle deras hjertan brista". I förening med dessa
ljud och läten stodo besynnerliga kroppsrörelser. Mani
lemnade sin plats i kyrkan eller det rum, der ordet
förkunnades; man omfamnade hvarandra i hänryckning; mani
dansade och föll slutligen i vanmagt. När, såsom ofta.
hände, flere under predikan samtidigt på nyss antydda sätt
gåfvo sina känslor luft, blef bullret i kyrkan nästan
döfvande, och ej ens en sådan stämma som Læstadii förmådde
att göra sig hörd. Ifrågavarande känsloyttringar ansåg
den märkvärdige mannen vara tydliga bevis på Guds Andas
verkan. Det kunde således ej falla honom in att söka
afstyra det växande bullret och larmet i kyrkan, utan han
gladde sig deröfver såsom ett synbart tecken till, att ett
andeligt lif börjat vakna. Han säger nämligen: De
väcktes "andeliga röster i kyrkan kunna icke tystna, så länge
som det finnes en gnista af lefvande tro uti deras hjertan.
Men med den andeliga döden inbryter också den andeliga
dödsstillheten i kyrkan: ingen suckar, ingen gråter, ing*eri
qvider, ingen jemrar sig, ingen uppgifver ett ångest- eller
glädje-rop".

§ 228. Læstadianskt proselytmakeri.

I samma mån dessa yttringar af en i hög grad
uppjagad inbillningskraft blefvo mer och mer vanliga, utbredde
sig rörelsen allt längre, och snart sträckte hon sig
vida-utöfver Karesuando församlings gränser. För att sprida
väckelsens ord, utsände Læstadius en hel mängd lekmanna-_
biträden, bland hvilka kateketen Johan Raattamaa var
den förnämste, och just det flitiga begagnandet af sådana
inre missionärer förklarar den ovanliga framgång i
främmande församlingar, hvilken krönte det omvändelseverk,,
som tagit sin början i Karesuando. Ifrågavarande biträden
fingo namnet skolmän, och de af dem hållna konventiklarne
kallades skolor. Skälet var, att de andeliga föredragen
från början stodo i samband med barnaundervisning. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free