Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 238. Hedbergianismen i Helsingland. - § 239. Visitation i Jerfsö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barligen hafva de gjort sig skyldiga till raka motsatsen,
ty i sjelfva verket kan ingen mera förnedra och förringa
Kristi förtjenst, än den som gör honom till en syndatjenare.
Likaså torde nog både Hedberg och hans anhängare hafva
menat ärligt, då de försäkrat sig vara så ytterst angelägne
att behålla Luthers lära ren och oförfalskad. Men det
oaktadt ega de ingen rätt att anse sig såsom Luthers äkta
söner, ty vår store lärofader inskärper uttryckligen, att
utan lagens predikan kan också evangelium hvarken rätt
predikas eller anammas.
§ 239. Visitation i Jerfsö.
I likhet med de s. k. nyläsarne i Hernösands stift,
ogillade äfven hedbergianerna kyrkans nya böcker:
katekesen, handboken och psalmboken. De ansågo dem fulla
af villfarelser, enär de förmenades göra lagen och lagens
efterlefnad till hufvudsak, men evangelium och tron till
bisaker. Likaså hafva de följt det uppe i de nordliga
delarne af Sverige gifna föredömet att separera sig ifrån
kyrkan. De lyssnade till sjelfvalda lärares ord och mottogo
nattvardens sakrament af deras hand. De läto ock sina
föreståndare förrätta barndop efter den’ gamla handbokens
formulär. På sina konventiklar föreläste de hufvudsakligen
endast bibeln, Luthers och Hedbergs skrifter samt sjöngo
Rutströms sånger. I synnerhet inom Jerfsö socken var
hedbergianernas afsöndring från statskyrkan redan i början
af 1850-talet ett fullbordadt faktum. Sådant väckte
stiftsstyrelsens uppmärksamhet, och det ansågs nödigt att
vidtaga åtgärder till den schismatiska rörelsens hafvande.
Erkebiskopsstolen innehades vid denna tid af Hans
Olof Holmsteöm. Efter att förut i många år hafva varit
biskop i Strengnäs, var denne man redan 68 år gammal,
då han 1852 utnämndes till Svea rikes erkebiskop, och när
Jerfsösaken skulle tagas om hand, hade
ålderdomsskröpligheterna så tilltagit, att han icke mer fick någon helsodag,
utan kort derpå afled den 27:de Aug. 1855. Emellertid
hade Holmström året förut i samråd med domkapitlet i
Upsala ingått till Kgl. Maj:t med underdånigt förslag "att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
