Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 245. Hopparesällskapet. - § 246. Orsa-läsarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort herravälde öfver köttets lustar, att man må blifva
oberoende af könsåtskilnaden till att i förtrolighet umgås
med hvarandra såsom syskon. Men denna öfverspända
andelighet, denna antecipation af den himmelska englalika
tillvaron kan lätt hafva med sig den faran, att satan,
utdrifven genom den ena dörren, smyger sig in genom den
andra, hvarföre ock Hopparne af de utanför stående mest
tadlas för sitt mystiska förhållande till det sjette budet.
I detta såväl som i flere andra hänseenden torde dock
samfundet hafva blifvit något moderniseradt till det bättre.
Hopparne höra för öfrigt till de stilla i landet, umgås hellre
med ’verlden’ än med ’läsarne’, hvilka de räkna såsom
skrymtare, samt drifva propaganda till att vinna nya
anhängare nästan endast på välgörenhetens väg."
§ 246. Orsa-läsarne.
Inom Dalarne uppstod i början af 1850-talet, särdeles
i Orsa socken, en betänklig söndring af samma
antinomistiska art, som den förut omnämnda i Helsingland. Hon
ledde sin upprinnelse från åtskilliga personer, som i
Stockholm blifvit bekanta med hedbergianismen. Redan 1852
utgjorde det nya sällskapets medlemmar omkring 60
personer, hvilkas ledare voro Dordlofva Erik Ersson och Näs
Per Persson. Deras åsigter och sträfvanden förrådde
enahanda karakter; som den vi funnit hos hedbergianerna i
Helsingland. De förklarade sig obelåtne med
kyrkohandboken, emedan hon ansågs innehålla ett förkastligt
aflösningsformulär. I deras tanke borde nämligen aflösningen
vara ovilkorlig, ty sakramentet förlorade sin betydelse,
derest Guds gåfva, syndernas förlåtelse, gjordes beroende af
någonting så otillförlitligt som en menniskas bättringsallvar.
Desslikes påstodo de, att katekesen innehölle falsk lära,
och att kyrkans prester icke predikade i enlighet med Guds
ord och de symboliska böckerna.
Efter fruktlösa varningar och förmaningar af
kontraktsprosten blefvo rörelsens förnämste ledare i Mars 1852
inkallade till domkapitlet i Vesterås. Här röjde det sig snart,
att egentliga anledningen till deras missnöje med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
