Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 280. Fosterlandsstiftelsens hednamission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 280. Fosterlandsstiftelsens hednamission.
Såsom vi sett, var evangeliska fosterlandsstiftelsens
ursprungliga syfte att blott draga omsorg för en
hemlandsmission i stor skala. Men år 1861 fattades det beslut, att
stiftelsen med sin verksamhet skulle omfatta icke blott den
inre missionen inom landet, utan äfven den yttre såväl i
andra kristna länder som bland hedningarne, dock så att
den inre missionen på intet sätt härigenom måtte komma
att stå efter eller lida afbräck. Med anledning häraf
inrättade nämnda stiftelse till bildande af missionärer ett eget
missionsinstitut, som den l:ste Okt. 1862 öppnades i
Stockholm under ledning af den till föreståndare antagne doktor
Valdemar Rudin, som numera är e. o. theol. professor i
Upsala. Två år senare eller den l:ste Okt. 1864 flyttades
detta institut till den af fosterlandsstiftelsen för ändamålet
inköpta säteriegendomen Johannelund vid Ulfsundasjön i
Bromma socken, något mer än //4:dels mil vesterut från
hufvudstaden, och på samma ställe har man jemväl förlagt
stiftelsens "hemlandsskola", der kolportörer utbildas för
den inre missionens räkning.
Såsom fält för sin yttre missionsverksamhet bestämde
fosterlandsstiftelsen aldra först Gallafolket i Ost-Afrika.
Den ll:te Juni 1865 ditsändes från Johannelund två elever
såsom stiftelsens första missionärer, och åtskilliga andra
hafva sedan blifvit utsände. Ankomne till Ost-Afrika, togo
desse män till en början sin station i byn Tendar i
Kuna-malandet. Men dels stor manspillan bland missionärerna,
förorsakad både af sjukdom och mördarehand, dels
muhammedansk fanatism och oupphörliga krigsoroligheter hafva
lagt svåra hinder i vägen, så att det en tid såg ut, som
om man skulle nödgas uppgifva missionsarbetet i denna
trakt. Man har derföre för några år sedan valt sig ett
annat missionsfält i Ostindien, utan att dock ännu hafva
lyckats uträtta synnerligen mycket hvarken der eller i
Ku-oamalandet, som trots alla svårigheter med ståndaktighet
bibehålles såsom föremål för fortsatt arbete. För
närvarande är den svenska missionsstationen i Ost-Afrika för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
