Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (476.) 11 februari 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
SVENSK LÅRAEETIDNING.
59
Körande aflöningssättet finnes för
närvarande stadgadt, att minimilönen - förutom
bostad, nödig vedbrand, kofoder och
planteringsland - skall utgå dels i penningar
och dels i spannmål.
I fråga om dessa natura-prestationer torde
man svårligen kunna andraga några verkliga
olägenheter, som skulle blifva förenade med
ett utbyte af kofodret och spannmålen mot
ett motsvarande penningebelopp. En sådan
förenkling skulle däremot - synnerligast
om tillbörligt afseende fästes på de ofta
återkommande, för ett godt förhållande
mellan församling och lärare skadliga tvister,
hvilka framkallats af ordalydelsen i gällande
föreskrifter om dessa löneförmåners
utgående - för båda parterna, församling och
lärare, medföra så afsevärda fördelar, att
något vidare ordande därom torde vara
öfverflödigt.
Hvad angår det andra i ordningen bland
de ofvan nämda önskningsmålen, eller
förslaget om ålderstillägg, har detta af såväl
k. m:t som riksdag ej blott blifvit i princip
gilladt, utan anslag i sådant syfte äro äfven
beviljade. Det oaktadt är detta
önskningsmål ännu oupphunnet i ett ganska stort
antal församlingar. De förhoppningar, hvilka
man i detta afseende gjort beroende af
församlingarnas fria beslutanderätt, hafva
sålunda i allt för många fall gäckats.
Hufvudorsaken därtill är väl snarare att
söka i kommunernas bristande förmåga att
bära ökade skattebördor än i frånvaron af
god vilja att tillmötesgå ifrågavarande
löntagares billiga och rättmätiga anspråk.
Huru som helst, så äro genom sakens
nuvarande läge lärarnes näringsbekymmer
ingalunda minskade, hvartill kommer den
för läraren nedslående ovissheten, som
ligger i det tyvärr ej sällsynta
sakförhållandet, att ett ålderstillägg, som beviljats af
en kyrkostämma det ena året, återtagits
genom ett följande års beslut.
Att låta et’t sådant osäkerhetstillMnd för
landets folkskollärarekår fortfara, torde
svårligen kunna vara förenligt med folkskolans
sanna väl.
Någon verklig rättelse i detta förhållande
låter ej gärna tänka sig på annat sätt än
genom ett ökadt statsbidrag till
lärareafiö-ningen, d. v. s. i enlighet med det här
ofvan i tredje punkten angifna
önskningsmålet.
Det är kändt, att kommunernas ekonomi
i allmänhet befinner sig i ett tillstånd, som
är långt ifrån blomstrande. - En
omständighet, som ej heller får förglömmas, är, att
de kommunala skattebördorna trycka
synnerligen ojämt, och att sällan skatte f or måg an
i en kommun står i direkt förhållande till
behofvet af skolor.
Mot framställningar om ökadt statsanslag
för det nu ifrågavarande ändamålet får man
ofta höra den invändningen, att en åtgärd
i denna riktning står i strid med en viktig
grundsats, nämligen den, att folkskolan är
och bör vara en kommunal anstalt.
Det må lämnas därhän, huruvida den
åberopade grundsatsen i och för sig är
ofelbar. Visst är, att den hos oss redan
faktiskt undergått rätt betydliga modifikationer,
utan att några menliga följder däraf för-
sports. För öfrigt må man komma ihåg,
att de utgifter för skolväsendet, hvilka
uteslutande hvila på kommunerna, såsom
kostnaden för lokaler, materiel o. s. v., tillväxa
i samma mån som anspråken på
skolundervisningen stegras.
Beträffande den tillökning i statsanslaget,
som skulle erfordras för genomförandet af
det förslag jag här nedan går att framlägga,
är jag för närvarande icke i tillfälle att
göra några beräkningar, men jag vågar
hoppas, att statsutskottet kommer att särskildt
i denna del ägna frågan all önskvärd
utredning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt
får jag härmed föreslå:
dels att riksdagen måtte besluta
följande ändringar i folkskollärarekårens
löneförhållanden:
1) Skoldistriktet skall, enligt hittills
gällande grunder, förse läraren med
bostad, bränsle och trädgårdsland, hvaremot
kofodret samt aflöningen i spannmål
bortfalla,
2) Den kontanta lönen för
vederbörligen examinerad extra ordinarie
folkskollärare skall utgå med minst 600 kronor,
däraf staten bidrager med två tredjedelar.
3) Ordinarie folkskollärare skall för
åtta månaders undervisning åtnjuta,
förutom bostad och vedbrand eller
ersättning därför, en årlig minimilön af 700 kr.
4) Efter 5 års oförvitlig tjänstgöring
såsom ordinarie höjes den kontanta lönen
till 800 kronor och efter ytterligare fem
års sådan tjänstgöring till 900 kronor.
5) Till den kontanta minimilönen för
ordinarie lärare, 700 kronor, bidrager
staten med två tredjedelar, skoldistriktet
med en tredjedel.
6) Ålderstilläggen, 100 kronor efter fem
år och 200 kronor efter tio års
tjänstgöring, utgå ensamt af statsmedel;
dels att riksdagen måtte bevilja det
anslag, som erfordras för genomförandet
af ofvan föreslagna ändringar från 1892
års början.
Slutligen får jag hemställa,
att statsutskottet i öfrigt måtte föreslå
de ändringar i författningarna, som med
anledning af detta förslag blifva nödiga.
FÖR DAGEN.
Ålderdomsunderstöd åt
småskolans lärarepersonal.
Ett praktiskt förslag till frågans lösning.
Redan år 1881 framträdde frågan om
behöfligheten af statens medverkan till
åstadkommande af ålderdomsunderstöd
åt småskolans lärarepersonal. På grund
af det beslut, som kretsarna af Sveriges
allmänna folkskollärareförening under
samma år fattat, inlämnade föreningens
centralstyrelse till regeringen en petition,
i hvilken hemställdes, att staten måtte
för småskolans lärare och lärarinnor
inrätta en pensionskassa, hvilande på
likartade grunder med folkskollärarnes
pensionsinrättning. Denna petition
föranledde emellertid icke till någon åtgärd.
År 1886 väcktes i riksdagens båda
kamrar motioner i samma syfte, men på
grund af andra kammarens afslag var
frågan den gången fallen, och en
följande år väckt motion blef med anledning
af riksdagsupplösningen icke behandlad.
Af tionde allmänna svenska
folkskolläraremötet 1888 inlämnades en ny
petition med begäran om åtgärder för frågans
utredning, och omedelbart därpå år 1889
drogs frågan ånyo under riksdagens
behandling genom motioner i båda
kamrarna. Resultatet denna gång blef en
skrifvelse till k. m:t med begäran om
utredning »på hvad sätt och under hvilka
villkor i öfrigt, utanx allt för stora
kostnader för staten och kommunerna,
understöd på ålderdomen må kunna beredas
lärare och lärarinnor vid småskolor och
mindre folkskolor äfvensom biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor, samt
därefter till riksdagen inkomma med den
framställning i ämnet, hvartill frågans
förberedande behandling kan gifva
anledning».
I anledning af denna skrifvelse och
sedan en föregående utredning verkställts
af d:r G. Eneström*, tillsatte k. m:t den 17
sistlidne oktober en kommitté, bestående
af lektor G. .F. Gilljam och rektor Sixten
von Friesen i Stockholm,
folkskoleinspektören F. V. Åmark i Enköping samt
riksdagsmannen Hans Andersson i Nöbbelöf.
Denna kommitté har sistlidne onsdag
till k. m:t aflamnat sitt »Betänkande och
förslag om ålderdomsunderstöd åt lärare
och lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare
och lärarinnor vid folkskolor».
Kommitterade föreslå till en början, att
rätt till understöd bör tillkomma icke blott
småskolans lärarepersonal, utan äfven e. o.
folkskollärare och lärarinnor äfvensom
vikarier på ordinarie folkskolläraretjänster,
hvilka hufvudsakligen äro likställda med
e. o. lärare. Kommittén har sålunda velat
bereda samtliga icke pensionsberättigade
lärare och lärarinnor i läsämnen rätt till
understöd, dock jned den begränsning, att
dylik rätt i allt fall ej skulle tillkomma
andra än dem, för hvilka lönetillskott af
allmänna medel åtnjutes.
Beträffande lärare och lärarinnor i
öfnings-ämnen och slöjd anse kommitterade, att
äfven dessa, såvida de i afseende på
arbetstiden hafva en med öfriga lärares fullt
jämförlig tjänstgöring, må kunna, efter
vederbörande skoldistrikts hos k. m:t därom
gjorda ansökan och på af honom bestämda
villkor, erhålla rätt till ålderdomsunderstöd.
I fråga om sättet för beredande af
ålderdomsunderstöd anse kommitterade, att bidrag
från lärarekårensv sida icke billigtvis kan
ifrågasättas, utan skulle kostnaderna
bestridas genom bidrag från staten och
kommunerna. Dessa senare borde erlägga ett
på förhand bestämdt belopp för hvarje
under året anställd lärare och lärarinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
