Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (479.) 4 mars 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄKARETIDNING.
95
orättmätigt rikta sig på statens bekostnad,
önskar han, att inspektörernas lön måtte
fastställas till en viss summa årligen, däri
inberäknad skjutsersättning, möjligen äfven
dagtraktamente.
Kyrkoherden Gr. H. Engström. »Möjligen
kan läggas mig till last, att när inspektion
skett i skolorna inom den församling, där
jag är bosatt, jag rest till mitt hem på
eftermiddagen efter slutad inspektion och
sålunda upptagit i reseräkningen kostnad
såväl för fram- som återresan. Jag har
dock i gällande resereglemente icke funnit
något, som förbjuder mig att göra så; och
då detta nu fortgått i 14 år, utan att vare
sig. statskontoret under de första 10 åren
eller k. m:ts befallningsRafvande under de
sista 4 åren däröfver gjort någon
anmärkning, utan alltid anordnat utan afdrag de
insända räkningarna, har jag hittills icke
funnit skäl »att ändra detta förfarande -
så vida det är detta revisorerna anmärkt.
Jag har ingenting vidare att yttra öfver
revisorernas skrifvelse, emedan jag icke
kan se, att jag olagligt förfarit i
ifrågavarande ärende.»
Seminarierektorn J. Gr. af Geijerstam.
Då det af revisorerna anmärkta
förhållandet, oaktadt gjorda påminnelser, fortfarande
äger rum,, torde anledningen därtill böra
sökas icke i bristande hörsamhet å
vederbörande inspektörers sida, utan i det sätt,
hvarpå hela folkskoleinspektionen är
anordnad. Så länge nämligen, till följd af
inspektörsarvodenas ringa belopp, uppdraget att
vara folkskoleinspektör måste lämnas åt
sådana personer, som hafva annan,
ordinarie tjänst, är det en gifven sak, att
inspektionsresorna måste företagas på tider,
som skötandet af den ordinarie tjänsten
medgifver. För hr Geijerstam såsom
seminarierektor har det därför varit nödvändigt j
att under terminerna företaga resor endast
till de närmast liggande stationerna, och
dessa resor hafva till följd af
seminarie-göromålen icke kunnat göras längre än en
å två, undantagsvis tre dagar.
Seminarierektorn J. H. Bergendal. Då
han samtidigt med utöfvandet af
inspektörsuppdraget äfven tjänstgör som rektor
vid Karlstads folkskollärareseminarium, är
det blott under seminariets ferietider, som
han är i stånd att inspektera ett större
antal skolor. Under julferierna äro skolorna
ej i verksamhet, icke häller vid midsommar,
och äfven under den öfriga delen af
sommaren måste inspektionen så ordnas, att
inspektören en söckendag i hvarje vecka
kan sköta rektorsexpeditionen inne i
Karlstad. Under sensommaren afbrytes
inspektionen dessutom genom utdelandet af
Seminarielärarnes löner, genom förberedande
göromål för den stundande höstterminen
vid seminariet o. s. v. Under pågående
läsetermin har blott en arbetsdag i sänder
i sin helhet kunnat användas för
inspektionen, och under denna hafva blott 2
(någon enstaka gång 3) skolor kunnat
besökas. Och det kan ej nekas, heter det,
»att de inspektionsresor, som företagas af
en inspektör, hvilken af annan tjänst är
nödsakad att oftast återvända till sin hemort efter
en eller två dagar, vålla staten dryga utgifter».
Kyrkoherden E. Uddin. Den princip,
som revisorernas anmärkning vill
framhäfva, nämligen att önskvärd sparsamhet
med statens medel bör både på detta och
alla områden iakttagas, är fullkomligt riktig
och kan ej annat än vinna erkännande.
Men när man söker närmare göra sig reda
för innebörden i revisorernas anmärkning,
»att ett allt för ringa antal skolor besökts
under hvarje resa», då stannar man som
inspektör i villrådighet. Först frågar man
sig: är det revisorernas mening, att en
inspektör skall under alla förhållanden och
med bortseende från det ordinarie ämbetet
hålla på med inspektionerna från veckans
början till dess slut? I så fall blir det en
omöjlighet att sköta inspektörsbefattningen
samtidigt med ett annat ämbete, utan att
det senare försummas. Men då obestridligt
torde vara, att det ordinarie ämbetet bör
ställas i främsta rummet och
inspektörsbefattningen i det andra, så få
inspektörsresorna rätta sig efter de kraf, som det förra
ställer på en. - Tänkbart är dock äfven,
att revisorerna funnit själfva »marschrutan
vid inspektionerna» opraktisk. »Om så
skulle vara förhållandet», tillägger hr Uddin
ironiskt, »vet jag icke något annat råd; än
att en särskild tågordning utfärdas, hvarefter
man har att rätta sig så långt det är
möjligt.»
Kyrkoherden /. P. Odin. Det antal
skolor, som under hvarje resa besökts, har
varit beroende af antalet dagar, som
inspektören för hvarje resa kunnat disponera,
och detta har till följd af hans ordinarie
anställning som kyrkoherde sällan blifvit
stort. Under sommaren, då han är mest
ledig från pastorala göromål, hafva skolorna
ferier. Under hela vårterminen har en
pastor vanligen konfirmander att undervisa
2-3 dagar i veckan, hvarför har under
denna tid i regel kan vistas utom pastoratet
högst 2 dagar i veckan. Under
höstterminen åter har han stämmor, husförhör,
mantalsskrifningar jämte löpande
expedi-tionsgöromål och vanliga
ämbetsförrätt-ningar. Han har hvarken ägt makt eller
rätt att eftersätta sina ordinarie
ämbetsplikter för att kunna med odelad kraft ägna
sig åt inspektionen. »Kan det därför»,
säger han, ådagaläggas, »att det för staten
blefve billigare att till folkskoleinspektörer
förordna pedagogiskt bildade män utan annan
befattning, skall jag när som helst med
nöje lämna den.»
Seminarierektorn Carl Kastman.
Anledningarna till det öfverklagade förhållandet
torde i allmänhet vara, att åtskilliga af de
personer, som blifvit af k. m:t förordnade
till inspektörer, innehafva andra tjänster,
hvilkas skötande hindrar dem från att alltid
anordna resorna på sådant sätt, att ett
större antal skolor under hvarje resa kan
besökas.
Denne inspektör upptager på allvar
den af hr Uddin på skämt framkastade
tanken att bringa ordning i oredan genom
utfärdande af »en särskild tågordning»:
inspektörerna skulle ställas under
kommando af en öfverinspektör, hvilken skulle
i förväg peka ut för dem hvar och när
och Huru de skulle resa.
»Det skulle», säger han, »sannolikt
bidraga till en mera tillfredsställande
anordning af inspektionsresorna, om en
myndighet funnes, som jämte det att vara det
sammanhållande och enande bandet mellan
inspektörerna jämväl hade uppdrag att öfva
kontroll öfver deras resor.»
Det är svårt att inse, huru tillkomsten
af en dylik »myndighet» skulle kunna i
någon väsentlig mån bidraga till af
hjälpande af de påpekade missförhållandena.
Härtill finnes i själfva verket blott ett
medel: inspektionens samlande på ett
mindre antal fackmän, hvilka odeladt
ägna sig åt sitt kall.
Må man icke vända uppmärksamheten
från detta rnedel öfver på något annat!
Därigenom skulle man göra vår folkskola
en stor otjänst.
Härtill återkomma vi i ett följande
nummer.
26 tjänsteår förlorade.
De lärare, som anställdes före
pensionsinrättningens tillkomst, frågade
stundom föga efter, huruvida de hade
ordinarie anställning eller icke, huruvida de
tjänstgjorde vid egentlig folkskola eller
vid mindre skola eller »ersättningsskola».
Lönen var i allmänhet lika stor eller
rättare sagdt lika liten, och på pension
tänkte de icke.
Detta »låt-gå-system», som t. o. m.
sträckt sig in till våra dagar, ehuru icke
i sådan omfattning som på 50- och
60-talen, har emellertid sina ledsamma
följder, hvilka göra sig gällande om icke
förr så vid pensionsålderns inträde. Ett
upprörande exempel härpå föreligger
just nu.
Skolläraren L. Persson, född 1836 och
utexaminerad från Lunds
folkskollärare-seminarium 1856, har allt sedan början
af år 1857 tjänstgjort vid Selarps skola i
Näs församling af Malmöhus län. Först
i december 1882 valdes han till ordinarie
lärare därstädes. Med anledning af att
P. nyligen fyllt 55 år, ingick skolrådet till
k. m:t med ansökan, att P. måtte för
pensions erhållande få tillgodoräkna sig de
,år utöfver fem, under hvilka han sedan
början af 1857 tjänstgjort vid Selarps
skola. Ärendet remitterades till direktionen
för folkskollärarnes pensionsinrättning, som
därvid meddelade,
att vid pensionsinrättningens tillkomst år
1867 hade skolrådet i Näs församling till
delaktighet i pensipnsinrättningen, förutom två
andra läraretjänster, anmält en tjänst med L.
Persson såsom innehafvare;
att skolrådet därefter i skrifvelse den 17
april 1872 med afseende å samma tjänst
anmält, att skolan från och med 1872 blifvit
förvandlad till småskola, samt på grund däraf
anhållit om befrielse från erläggande af vidare
pensionsafgift för tjänsten;
att i anledning häraf utredning angående
tjänstens beskaffenhet införskaffats från
domkapitlet, som därvid åberopat ett af dåvarande
folkskoleinspektören E. Qviding afgifvet
utlåtande af innehåll, att läraretjänsten aldrig
varit att anse annorlunda än som en
lärarebefattning vid småskola, och att läraretjänstens
upptagande till delaktighet i pensionsinrätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
