- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 10:e årg. 1891 /
107

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (480.) 11 mars 1891 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 10

SVENSK LÄRARETIDNING.

107

riktning: »Vi hålla fore, att tiden nu är
iöae, för att skolan måtte blifva
representerad i dess lokalstyrelse,»

-.; ’ , *

Äfven utskottet är af den mening, att
tiden nu kan anses vara inne att genom
bestämda föreskrifter söka åstadkomma ett
samarbete mellan skolrådet och
lärarepersonalen vid skolväsendets anordning m. m.
Utskottet vill därvid erinra, att den princip,
som motionären önskar få genomförd på
folkskolans område, icke är någon nyhet
ens för vårt land. Vid de allmänna
läroverken hafva nämligen lärarekollegierna en
ännu större befogenhet, än hvad här
blifvit ifrågasatt för folkskolans lärarepersonal.

Vid införandet af en dylik anordning på
folkskolans område i vårt land är det
emellertid af vikt, att redan från början
tydliga bestämmelser affattas beträffande
dels hvilka frågor, som skola på detta sätt
blifva föremål för lärarepersonalens
yttrande, dels hvilka lärare, som skola yttra sig,
och dels slutligen sättet för yttrandenas
afgifvande.

Hvad först angår föremålet för
lärarepersonalens yttrande, så har motionären i
korthet angifvit detta genom uttrycket
»pedagogiska frågor». Hvilka som därmed
afses torde böra närmare bestämmas, så
att ej härvidlag olika tolkningar komma att
göra sig gällande. Utskottet föreställer sig,
att det skulle vara lämpligt, örn
lärarepersonalen på ett eller annat sätt bereddes
tillfälle att yttra sig rörande samtliga de
här ofvan uppräknade pedagogiska
åligganden, som tillkomma skolrådet, äfvensom
med de uppräknade likartade frågor, dock
naturligtvis med undantag af det åliggande,
som gäller anskaffande af lärarekrafter
samt bedömandet och öfvervakandet af
lärarnes arbete., Begreppet »pedagogiska
frågor» skulle alltså, i korthet sagdt,
omfatta ärenden, som angå skolväsendets
allmänna anordning samt röra tukt och
undervisning i skolan.

Beträffande sedan frågan om hvilka lärare,
som skulle äga yttra sig, har motionären
föreslagit, att denna rätt ökulle tillkomma hvarje
»lärare eller lärarinna, som förestår en
skola». På en del ställen - särskildt å
landsbygden - skulle sålunda dylik
yttranderätt komma att utsträckas äfven till
småskollärarinnorna, däraf rätt många
ännu äro oexaminerade, under det på andra
ställen - nämligen där särskilda
inspektörer eller förste lärare äro anställda -
t. o. m. den äldste och mest erfarne
ordinarie folkskollärare skulle kunna komma
att frånkännas en dylik rätt. En så ojämn
fördelning kan ej gärna vara lämplig, utan
böra väl de lärare, som äro med
hvarandra likställda, hafva så vidt möjligt samma
befogenhet.

Af flera skäl, såväl reella som praktiska,
anser utskottet, att den ifrågasatta
befogenheten bör begränsas till ordinarie
folkskollärare och folkskollärarinnor, men att
också alla, som tillhöra denna kategori,
böra på ett eller annat sätt få yttra sig i
de omordade pedagogiska frågorna.

Hvad slutligen angår sättet för
yttrandenas afgifvande, kunna naturligtvis flera olika

anordningar tänkas. Här kan uppstå fråga,
huruvida yttrandena skola afgifvas direkt
till skolrådet eller indirekt, om i
förstnämda fall samtliga lärare skola hafva
tillträde till skolrådet eller blott några.
Såsom framgår af redogörelsen för
förhållandena i utlandet, har saken i olika land
ordnats på mycket olika sätt. I allmänhet
synes emellertid den princip vara
genomförd, att i skoldistrikt med ett fåtal lärare
(en eller två, undantagsvis tre) dessa hafva,,
utan vidare rätt att deltaga i skolrådets
förhandlingar. I skoldistrikt med flera
lärare har man anordnat ett
representantskap, bestående af vare sig förste läraren
(eller den äldste läraren) eller ett af
lärarepersonalen för viss tid valdt ombud eller
bådadera. På en del ställen, såsom i
Norges städer, har lärarepersonalen att
yttra sig såväl genom ombud som ock
samfäldt på så sätt, att lärarepersonalen
bildar ett undervisningsråd, som alltid skall
höras i vissa frågor.

Då det i frågans nuvarande skede icke
kan vara lämpligt, att riksdagen uttalar sig
rörande dylika detaljbestämmelser, har
utskottet icke ansett det nödigt att framlägga
något bestämdt förslag rörande sättet för
yttrandenas afgifvande. Utskottet är
nämligen förvissadt, att k. m:t skall före det
slutliga afgörandet taga ärendet under
noggrann ompröfning och låta utarbeta de
ifrågasatta bestämmelserna med tagen
hänsyn till de lokala förhållandena i vårt land.
Till sist har utskottet, med anledning af
motionärens yrkande, att lärare eller
lärarinna må äga rätt att till skolrådet göra
hemställan i pedagogiska frågor, velat
uttala den mening, att en sådan rätt redan
nu måste anses tillkomma lärarepersonalen,
hvadan utskottet funnit det obehöfligt, att
riksdagen härom gör någon framställning.
Utskottet får alltså med anledning af
den föreliggande motionen hemställa,

att kammaren för sin del måtte
besluta, att riksdagen ville i skrifvelse till
k. m:t anhålla om utfärdande af
föreskrifter därom, att skolråden skola vara
skyldiga att hora folkskolans ordinarie
lärarepersonal i sådana frågor, som röra
skolväsendets allmänna anordning samt
tukt och undervisning.

FÖR DAGEN.

En »öfverinspektör».

Att en institutions brister erkännas
och på det tydligaste framläggas af denna
institutions egna handhafvare, händer
icke hvar dag. I fråga om
folkskoleinspektionen har emellertid detta
förunderliga inträffat.

Såsom framgår af de i senaste numret
meddelade yttrandena af domkapitel och
inspektörer, finnas numera inom dessa
kretsar knappast några delade meningar
om, att den nuvarande anordningen af
folkskoleinspektionen är till sina
grunddrag alldeles förfelad.

Det tillgängliga statsanslaget fördelas
på mellan 50 och 60 särskilda personer.
På hvar och en inspektör kommer till

följd häraf en så obetydlig summa, att
staten ej kan förutsätta, att han skall
lefva hufvudsakligen af
inspektörsverksamheten, följaktligen ej heller fordra,
att han skall lefva hufvudsakligen för
densamma. Oundvikliga konsekvensen
af fördelningen i många små poster blir
det nuvarande systemet med inspektionen
såsom en biförtjänst på lediga stunder.

Såsom af årets statsverksproposition
framgår, har den nuvarande
ecklesiastikministern klart insett detta systems
ohållbarhet. Han har på det bestämdaste
förklarat, att inspektörernas antal måste
inskränkas och att till inspektörer böra
utses personer, som uteslutande ägna
sina krafter åt sitt kall. Detta är, säger
han, det mål, mot hvilket man bör
sträfva.

Märkvärdigt nog har han dock ej
föreslagit ett enda steg i denna riktning.
I stället har han upptagit den
egendomliga tanke, som rektor Carl Kastman
framkastat, nämligen att de af
statsrevisorerna anmälda missförhållandena skulle
i någon afsevärd mån kunna afhjälpas
genom anställande af en »öfverinspektör».

Huru denne nye ämbetsman skulle,
,vhed bibehållande af det nuvarande
systemet, kunna undanrödja de olägenheter,
hvilka af alla erkänts vara de
nödvändiga följderna af just detta system -
härom lämnar han dock icke mera besked
än den ursprunglige förslagsställaren.

Att de arbetskrafter, hvaröfver
ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå för
närvarande förfogar, är© otillräckliga,
vilja vi visst icke bestrida.
Departementet bör efter vår mening ombildas
till ett verkligt undervisningsdepartement
- ett önskemål, som ju äfven uttalats
af riksdagens andra kammare - och i
så fall kommer naturligtvis ledningen af
folkskolans angelägenheter
(öfvervakandet af lärarebildningen m. m.) att läggas
i en pedagogiskt bildad tjänstemans hand.
Men att aflöningen för denne tjänsteman
skulle utgå af anslaget för
folkskoleinspektionen, vore väl i hög grad
oegentligt. Tjänstgöringen inom departementet
och tillsynen Öfver
lärarebildningsanstalterna äro en sak, systemet för
folkskolornas inspektion är en annan. Det
senare är och förblir lika förfeladt, äfven
om vid sidan däraf finnes en ny
ämbetsman med 6,000 kronors årlig lön.

Härmed vilja vi ingalunda förneka,
att i fråga om en och annan detalj denne
ämbetsman skulle kunna åstadkomma
någon liten rättelse. Åtskilliga af de
mest i Ögonen fallande befängdheterna
skulle antagligen genom hans bedrifvande
komma att försvinna. Sålunda skulle
han tvifvelsutan kunna upplysa de
kyrkoherdar, som tillika äro inspektörer, att
de redan i sin egenskap af själfskrifna
skolrådsordförande äro skyldiga att utan
kostnad för statsverket öfvervaka
skolorna inom sin egen församling.
Säkerligen skulle han ock kunna ställa så till,
att ingen företoge en inspektionsresa,
som kostade staten 73 kronor 44 öre,
utan att därunder besöka mer än en

^***^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free