Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (481.) 18 mars 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖF^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 11 (A). <48t.)
STOCKHOLM, 18 MARS 1891.
10:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., «/4 år 3 kr., Va & 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker :
i landsorten å närmaste postanstalt
i Stockholm å tidningens byrå.
Byrå,:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 4-5 e. m.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 4-5 e. m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hos Qernandt» Boktr.-Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm.
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annons pri s:
25 öre pr petitrad( = 14stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigsel-annons 1kr., dödsannons2>BOkr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 5 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Ännu
är det ej för sent
att prenumerera på
får år 1891.
Samtliga nummer från årets början
finnas nämligen ännu att tillgå.
Svensk Läraretidning kostar för helt
är endast 3,so kr., för halft år 2 kr. och för
kvartal l ,25 kr. (postarvodet inberäknadt). -
Tidningen läses af öfver 8,000 lärare, lärarinnor,
organister, skolrådsordfdrande m. fl. - Är
allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid
folk- och småskolan. - Meddelar under 1891
porträtt af framstående skolmän en i gång i
månaden.
Pedagogiska guldkorn.
Låt oss få höra talas något mindre om
folkskolor och elementarskolor och tekniska
skolor etc. etc., men något mer om tillfälle
för alla att af de bästa lärare få
undervisning i matematik så långt vägen räcker, i
språk, i historia o. s. v. äfvenväl så långt
hvar och en för sin del önskar gå: se där
hvad som är nödvändigt i fråga om folkets,
den stora massans delaktigblifvande af
någon högre bildning - så vida eljes man
vill, att en högre bildning verkligen skall
blifva åtkomlig för massan af folket.
P. A. Siljeström,
Lika visst som man aldrig bör villfara
barnens önskningar, när de begära en sak
de vilja hafva, innan man erbjudit dem
att få den, lika säkert skulle man däremot
alltid höra och med godhet svåra dem,
när de begära upplysningar om något, de
önska få reda på. Vetgirighet bör hos
barn lika mycket uppmuntras som onda
begär undertryckas. t John Locke.
En skolveterans minnen.
3.
I nordvästra Skåne.
Efter hvarjehanda besvärligheter och
anordningar samt en tre dagars tämligen
tråkig flyttningsresa i dimmigt väder,
befann jag mig med familj den 22 september
1840 på min nya efterlängtade
verksamhetsplats, som genast behagade mig och
min hustru rätt mycket.
Vi voro födda och uppvuxna i det
natursköna Blekinge och voro båda varma
naturvänper. I Fjälkinge var flackt och
enformigt med potatisåkrar och sädesfält. Stora,
kvadratformigt kringbyggda, omålade gårdar
och förträffligt folk. I Västra Karup var
en rik, härlig natur, men nästan allt i
miniatyr, små, allmänt rödmålade gårdar,
små åkrar, små ängar, små skogsdungar
af löfträd och buskar mellan berghällarna
- och hurudant folket? Ja, det visste jag
ännu icke. Att döma efter det mottagande,
vi rönte de första dagarna, måste folket,
om möjligt, vara ännu bättre än i Fjälkinge.
Utsikten från skolhusfönstren öfver
Skelderviken och Kattegatt till Kullaberget och
fyren var förtjusande och fåglarnas konsert
- hvaribland äfven näktergalar - i träd
och buskar invid skolhuset var och blef
hvarje sommar ett skönt glädjeämne.
Men skolväsendet - huru stod det till
med detta? Snart nog fick jag erfara, att
detta var i mycket hög grad försummadt.
Jag kunde icke ens upptäcka, att man i
den föregående tiden haft, såsom på många
andra orter, någon s. k. kringgångs- eller
byskola. Antingen hade mödrarna själfva
eller någon sjukling eller krympling i byn
pluggat i de små de första elementen af
den ädla läskonsten eller hade barnen fått
äta, dricka, växa och arbeta utan läskonst.
Några år före min ditkomst hade Karups
och Houfs församlingar, som då utgjorde
ett pastorat, fått en ny ^kyrkoherde, en
titulärprofessor Eberstein, som väl genast
insåg, att något måste göras för
folkundervisningen, och som växelundervisning då
var dagens lösen, genomdref han ett
sockenstämmobeslut, att ett skolhus skulle byggas
och en växelundervisningsskola inrättas i
Karups by. Men i sin häftiga valmening
slog han icke obetydligt öfver målet. I
skolan skulle utom abebok, katekes,
psalmbok och nya testamentet äfven läsas tyska
och engelska språken, och som professorn
icke var belåten med hvarken klockaren
eller organisten, så skulle dessa båda erhålla
ständig tjänstledighet och den nye
skolläraren bestrida äfven deras
tjänsteåligganden.
Det blef nu svårt nog att få skicklig
sökande till denna mångsidiga befattning.
Ändtligen antogs år 1838 en glad
studerande från Lund, som ett års tid bestridde
undervisningen i den nya skolan\ tills den
nästan upphörde af sig själf af brist på
skolbarn. Under tiden gifte skolläraren sig
med gästgifvarens enda dotter och fann
visst platsen bakom krogdisken angenämare
än i skolkatedern. Skolan blef ledig oeh
pastorsadjunkten på stället uppehöll den,
så godt hans öfriga ämbetsgöromål
med-gåfvo, under ett års tid, tills jag tillträdde
densamma.
Allas blickar voro nu riktade på mig
med den gamle Karl IX:s förhoppning om
sin son: Ille faciet. Men hvad skulle jag
göra? Hvar skulle jag börja? Huru skulle
jag fortsätta? Vi hade visserligen en
tillräckligt stor och ljus skolsal med kateder
och 10 st. skolbänkar, så långa att på
hvardera kunde rymmas 8 och i nödfall
10 barn, men vi hade ingen materiel, inga
böcker, inga tabeller, ingen enda karta, icke
ens en griffeltafla - och här skulle dock
hållas växelundervisningsskola.
Men skolbarnen - huru gick det med
dem? Jo, sådana fick jag så småningom
i mer än tillräckligt antal, och däribland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
