Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (483.) 1 april 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 13
molnmassorna; kängurun hvilande på de
starka bakbenen och svansen, lyssnande
utåt den vida, med gräs fläckvis bevuxna
slätten. Sålunda framställer nästan hvarje
-tafla tillika en karakteristisk landskapsbild.
Jag har därför med fördel under flera år
användt dem äfven vid
geografiundervis-ningen. De hafva varit mig till god hjälp
vid skildringen af olika områden i alla
världsdelar.
Perspektivet och figurernas gruppering
äro i regel utförda med omsorg och bättre
än på de flesta andra liknande verk, ehuru
mot en eller annan plansch nog kunna
göras befogade anmärkningar. Felen
vanställa dock aldrig planscherna och
upptäckas svårligen af annat än ett vant och
därpå uppmärksamt öga. Att de äro
kolorerade, framgår redan af det anförda.
Som bekant är det ett vanligt fel, att
färgläggningen af skolplanschverk är entonig
och i öfrigt ger en så falsk föreställning
om föremålens verkliga färg, att man på
denna grund yrkat på endast okolorerade
taflor. Utan färg är dock ogörligt gifva
barn en lefvande och klar föreställning om
naturens lif; därom borde man kunna
vara ense.
I afseende på färgbehandlingen stå dessa
taflor långt framför sina medtäflare af samma
slag. På få undantag när gifva de en god
föreställning om djurens och dem
omgifvande föremåls utseende, och färgtonen är
afpassad efter den natur, som skall afbildas.
En del planscher äro riktiga konstverk,
som man ser med nöje om och om igen.
De uti ifrågavarande arbete mindre goda
träffas besynnerligt nog bland de senast
utkomna.
Teckning, gruppering, färg och staffage
äro oftast afpassade så, att planschens
hufvudfigur framträder klar och fristående
för åskådaren. Där icke hufvudfiguren
varit tillräcklig för framställningen af det
mest karakteristiska af djurets lif och vanor,
har vanligen i omgifningen medtagits en
eller flera andra, hvilka dock icke tillåtits
grumla intrycket af den förra.
Planscherna äro utförda i sådant manér,
att de ej göra sig riktigt gällande förrän
på något afstånd.
Ett planschverk, som står det nu
omtalade ganska nära och till hvilket jag
framdeles torde återkomma, är det
éynner-ligen förtjänstfulla »Lehmann-Leutemann,
Zoologische! Atlas» och »Fiinfzehn
Thier-bilder», ur hvilket de djurbilder för
åskådningsundervisningen, som erhållas genom
folkskolebyrån, äro tagna. Detta är utfördt
i finare manér och å dyrbarare papper,
men det står efter Meinholds däri, att de
flesta planscherna hafva en rödaktig,
onaturlig färgton, att hufvudfiguren ofta ej
framträder tillräckligt klar, att staffaget på
en del planscher är matt och färglöst, samt
att perspektivet på några är alldeles
felaktigt. En del planscher, som omtryckts
under senare tid, har jag ej haft tillfälle
att se i deras nya skick, hvadan det sist
anmärkta felet möjligen nu kan å dem
vara afhjälpt. För skolbruk stå de dock
i intet afseende framför de Meinholdska,
men öfverträffas af dem i flera hänseenden.
De Lehmann-Leutemannska kosta hos
Svanström & k:i i Stockholm, som leverera
dem till våra skolor, 2 kr. stycket (i Leipzig
l å 1,60 mark); de Meinholdska kunna
erhållas i svensk bokhandel till jämt halfva
priset, l kr. stycket, om minst 5 planscher
efter köparens val tagas. De, som gå
genom folkskolebyrån, lämnas till skolorna
för l kr.; staten får väl då betala den
andra hälften. Hade vederbörande valt de
Meinholdska och blott lämnat hälften så
stort anslag till dem, så skulle skolorna
fått dem till 50 öre. Det skulle då ej
dröjt länge, förrän ett stort antal skolor
varit försedda med ändamålsenliga planscher
åtminstone för åskådningsundervisningen.
Då, så vidt jag har mig bekant,
förestående arbete hittills icke funnits
tillgängligt i svensk bokhandel, har på min
uppmaning Emil -Bergmans bokhandel i"
Jönköping ställt sig i förbindelse me’d
förläggaren, och kunna nu planscherna erhållas
genom nämda firma bekvämt och billigt,
hvarom annons finnes införd i dagens
nummer. Al fr. D-n.
FÖR DAGEN.
Hvem är skolrådsordförande
i annexförsamling?
Med anledning af till redaktionen
ingånget spörsmål yttrade vi i förra årets
sista nummer följande:
Är äfven komministern inorn församlingen
själfskrifven ledamot af skolrådet? frågar en
insändare. Svar: nej, icke utom i det fall, att
han har förordnande som vice pastor. I hvarje
skolråd får blott finnas en själfskrifven ledamot,
nämligen »kyrkoherden eller den hans ämbete
förestår». Vid tillfälligt förhinder för
kyrkoherden kan denne förordna annan prästman
som ordförande i %r/corådet. I skolrådet skall
däremot kyrkoherdens eller vice pastors
befattning i dylikt fall bestridas af vice ordföranden
och får ej öfverlämnas åt någon utom
skolrådet stående prästman.
Detta uttalande är, såsom synes,
närmast föranledt af det på sina ställen
existerande förhållandet, att komministern
utan vidare tager säte i skolrådet vid
sidan af kyrkoherden.
Har då, frågas det, icke heller
komminister i annexförsamling någon
befogenhet med afseende på skolrådet?
Den frågan är - låtom oss genast
säga det! -icke fullt så enkel som den
förra, helst bestämmelserna i detta
afseende äro ganska sväfvande och genom
den år 1868 vidtagna ändringen i
kyrkostämmoförordningen delvis hvarandra
motsägande.
Kömmunalkommittén (såsom för
korthetens skull den kommitté kallats,
hvilken uppgjorde förslag till
kommunalförfattningarna af år 1862) hade i sitt den
31 oktober 1859 afgifna betänkande
föreslagit en paragraf af följande lydelse:
Kyrkoherden eller den hans ämbete förestår
eller ock annan prästman, den han för något
tillfälle kan därtill förordna, vare i kyrko- och
skolrådet ordförande.
I den annex- eller kapellförsamling, vid
hvilken särskild ständig prästman finnes anställd,
vare han i kyrkoherdens frånvaro ordförande.
Detta förslag är ju mycket tydligt:
kyrkoherden skulle äga att i sitt ställe
förordna annan prästman (t. ex.
komministern) till skolrådsordförande, och i
annexförsamling med särskild prästman
skulle denne i kyrkoherdens frånvaro
vara skolrådsordförande (märk:
ordförande).
Men förslaget antogs icke i
oförändradt skick. Det erhöll genom 1862 års
kyrkostämmoförordning (§ 23) denna
lydelse:
Kyrkoherden eller den hans ämbete förestår
eller ock annan prästman, som han för något
tillfälle kan därtill förordna, är i såväl
kyrkorådet som skolrådet ordförande.
I den annex- eller kapellförsamling, vid
hvilken särskild ständig prästman finnes anställd,
skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den,
som hans ämbete förvaltar, ej är i stämman
tillstädes.
Kyrkoherden bibehölls alltså vid den
af kommittén föreslagna rättigheten att
i sitt ställe förordna annan prästman till
skolrådsordförande, hvaremot en
inskränkning skedde i annexkomministers
befogenhet. Det. bestämdes, att denne skulle i
kyrkoherdens frånvaro »föra ordet» i
stämman.
I det sammanhang, i hvilket
uttrycket »stämman» här förekommer,
| måste därmed afees icke kyrkostämman
(hvarom talas i § 8), utan kyrkorådets
och skolrådets sammanträde. I
»skolrådsstämma» i annexförsamling skulle alltså
annexkomminister äga att »föra ordet» -
en bestämmelse, så mycket mera nödig,
som 1862 års kyrkostämmoförordning
saknade alla föreskrifter om vice
ordförande i skolrådet.
Men att »föra ordet» vid skolrådets
sammanträde kan naturligtvis icke
innebära detsamma som att vara skolråds
-ordförande. Detta att »föra ordet» vid
ett sammanträde är ju blott en ringa
bråkdel af skolrådsordförandens skyldigheter.
Hade det varit lagstiftarnes mening, att
komminister i annexförsamling verkligen
skulle vara skolrådsordförande i
kyrkoherdens frånvaro, hade naturligtvis
kommitténs fullt exakta uttryck bibehållits.
Äts åt ej skedde, berodde helt visst därpå,
att man icke ansåg det lämpligt att
skaffa somliga församlingar två
skolrådsordförande, hvilka måhända gåfve
lärarepersonalen rakt motsatta föreskrifter.
Kom så 1868 års förändringar i nu
omhandlade paragraf af
kyrkostämmoförordningen. Samtidigt med införandet
af en bestämmelse därom, att skolrådet
väljer inom sig vice ordförande,
upp-häfdes kyrkoherdens rätt att i sitt ställe
förordna annan prästman till
skolrådsordförande. I moderförsamling skall
alltså vid förfall för kyrkoherden (eller den
hans ämbete förestår) vice ordföranden
sköta ordförandens åligganden.
Konsekvensen häraf hade naturligtvis bort
blifva den, att äfven i annexförsamling
vice ordföranden skulle »föra ordet» i
ordförandens frånvaro. Att så ej
bestämdes, förtjänar sitt eget lilla kapitel.
På grund af flera olika motioner
föreslog 1868 års lagutskott följande
förändrade lydelse af § 23
kyrkostämmoförordningen :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
