Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (487.) 29 april 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 17
natur, att den undervisning, hvarom här
kan blifva fråga, icke behöfver, hvad själfva
metoden beträffar, äga någon strängt
vetenskaplig karaktär, utan kan och bör
inskränka sig till meddelandet i lättfattlig
farm af den vetenskapliga forskningens
allmänna resultater på hithörande område
i den säkerligen icke betydande omfattning,
som med hänsyn till det med
undervisningen afsedda praktiska syftet att verka
till återhållsamhet i bruket af rusgifvande
drycker må befinnas nödig för att bibringa
lärjungarna insikt uti dessa dryckers
verkningar i allmänhet och särskildt vid
omåttligt förtärande däraf skadliga inflytande
på människoorganismens skilda delar.
Med en sålunda både till arten och
omfånget begränsad uppgift för
undervisningen torde någon synnerlig svårighet
icke uppstå att, för den händelse de nu
begagnade läroböckerna i naturkunnighet
skulle befinnas mer eller mindre
oanvändbara för undervisningen i läran om
spritdryckerna, afhjälpa denna brist genom
vidtagandet af en eller annan provisorisk
åtgärd, i syfte att, intill dess läroböckerna
hunnit undergå nödig omarbetning,
undervisningen må kunna på ett någorlunda
nöjaktigt sätt ombesörjas, i hvilket afseende
utskottet endast förslagsvis vill antyda den
utvägen, som i första hand synes själfmant
erbjuda sig, eller att åt sakkunnig
myndighet, exempelvis kongl, medicinalstyrelsen,
uppdraga utarbetandet och offentliggörandet
af sådana anvisningar, hvilka under tiden
kunde lämpligen läggas till grund för
undervisningen.
Klockarnes brefbäringsskyldighet
var på tal i riksdagen sistlidne onsdag,
då det s. k. dechargebetänkandet föredrogs.
I första kammaren lades efter ett par
kortare anföranden konstitutionsutskottets
memorial till handlingarna. Andra
kammaren fattade samma beslut, men under
uttalande af sitt gillande af de framställda
anmärkningarna, således äfven af
anmärkningen mot k. m:ts utslag angående de
gotländska klockarnes
brefbäringsskyldighet. Beslutet föregicks af en längre
diskussion, därunder de flesta talarne yttrade sig
äfven om klockarnes brefbäring.
Ecklesiastikministern försvarade sitt
åtgörande. Den brefbäringsskyldighet, som
af-skaffats, var den, som omhandlas i
kyrkolagens 24 kap. 32 §, nämligen att klockare
»skall bära kapitlets, prostens och
kyrkoherdens bref till prosten, när de honom
tillhanda-komma, till nästa klockare». I kyrkolagen
kvarstode emellertid bestämmelsen, att »i det
öfriga hvad hans ämbete angår, så rättar han
sig efter den förordning, som biskopen och
konsistorium honom föreskrifva», och det var
just på grund af denna bestämmelse,
domkapitlet i Visby kunnat föreskrifva, att det
ålåge klockare att fortskaffa expeditioner och
ämbetsskrifvelser mellan pastor och
komminister inom samma pastorat.
Hr A. V. Ljungman (konstitutionsutskottets
vice ordförande) framhöll, att enligt 1885 års
lagutskotts betänkande var det lagstiftarnes
mening, att all brefbäringsskyldighet för
klockare skulle upphöra. Denna åsikt hade äfven
delats af en lagfaren utskottsledamot från
första kammaren.
Hr J. Bengtsson i Gullåkra visade kammaren
den märkvärdiga stadgan för kyrkobetjänte i
Visby stift. Den innehöll en mängd minutiösa
föreskrifter i 27 paragrafer, och tal:n beklagade
de klockare, som skulle efterlefva allt hvad
här uppräknades. Att det äfven varit
kyrkomötets mening, att all klockarnes brefbäring
skulle upphöra, framginge däraf, att professor
V. Rudin så att säga hållit liktalet öfver
klockareposten. Hvarför rifva upp den döde, som
t. o. m. kyrkomötet begrafvit?
Rektor C. F. Vinkrans försvarade däremot
regeringens åtgärd. Det var endast klockares
skyldighet att bära den s. k. prostväskan,
d. v. s. skyldigheten att bära bref mellan de
olika församlingarna, som upphäfts genom
lagen af den 21 september 1888, men ingalunda
klockares skyldighet att inom församlingen,
t. ex. mellan kyrkoherden och komministern,
föra bud och bref.
Hr E. Hammarlund påpekade, att det här
alldeles icke gällde, huruvida pastor ägde
skicka klockaren med ämbetsskrifvelser inom
församlingen eller icke, utan huruvida pastor
nu, sedan den i kyrkolagen omnämda
klockareposten afskaffats, kunde sända honom
utom den församling, för hvilken han vore
anställd som klockare. I nu omhandlade fall
gällde det nämligen tre församlingar med hvar
sin klockare. Frågan vore, huruvida med stöd
af kyrkolagen pastor’i Östergarn kunde skicka
därvarande klockare till den mera än ’/2 mil
därifrån bosatte komministern i Ardre, eller
huruvida klockaren i Ardre församling hade
skyldighet att fortskaffa ämbetsskrifvelser till
Östergarns församling. Om en dylik skyldighet
kunde inrymmas i uttrycket »i det öfriga hvad
hans ämbete angår», ja då kunde naturligtvis
domkapitlet lika väl föreskrifva, att klockaren
skulle bära ämbetsskrifvelser till annan
grannförsamling, och då kvarstode klockareposten i
all sin glans, blott man undveke att begagna
den ryktbara »prostlådan». Ett af skälen till
Upphäfvandet af klockareposten var, att sedan
klockarebefattningarna nu allt oftare förenades
med skolläraretjänster, klockaren icke utan
anskaffande af biträde kunde sköta brefbäringen.
Genorn k. m:ts lagtolkning hade de tre
folk-skollärarne-klockarne i Östergarn, Ardre och
Gammelgarn icke vunnit någon egentlig lättnad
i sina bref bäringsbestyr, och för alla sina
åligganden som klockare hade de enligt den
officiella lönestatistiken hvardera en årlig lön
af resp. 75, 85 och 60 kr. Tal:n yrkade, att
förevarande anmärkning måtte med gillande
läggas till handlingarna.
Hr So. Nilsson ansåg, att klockarne icke
ens kunde åläggas brefbäring inom församlingen,
ännu mindre, såsom här vore fallet, utom
församlingen.
Äfven hr J. Johnsson i Torsberg,
häradshöfding A. Lilienberg m. fl. ansågo, att
k. m:t förfarit oriktigt, då ifrågavarande
klockare ålagts att fortskaffa expeditioner
och ämbetsskrifvelser.
Efter slutad diskussion beslöt kammaren
med 131 röster mot 78 att med gillande
af anmärkningarna lägga memorialet till
handlingarna. Minoriteten ville lägga
memorialet till handlingarna utan att därvid
uttrycka vare sig gillande eller ogillande
af anmärkningarna.
De högre flickskolorna.
Båda kamrarna hafva utan votering
beviljat höjning i anslaget till skolor för
kvinnlig ungdom från 70,000 till 100,000
kronor.
Under den diskussion, som föregick
besluten, uttalades i båda kamrarna det
önskemålet, att flickskoleundervisningen måtte
erhålla en mera praktisk riktning än hittills.
Läroverksärenden.
Första kammaren beviljade mech58 röster
mot 52 ett bidrag å 50,000 kr. till
uppförande af ny byggnad för allmänna läro-
verket i Östersund, hvaremot andra
kammaren sade rent nej. Beslutet i sistnämda
kammare fattades med den stora
majoriteten af 159 röster mot 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
