Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 22. (492.) 3 juni 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 22
blifvit genomförd. Härunder vann han
äfven inom riksdagen kraftigt understöd af
sådana män som Otterström, Rosenberg,
Siljeström och Rundbäck m. fi.
Outtröttligt kämpade han ock i öfrigt for
folkskoleväsendets förbättring genom rymligare och
ändamålsenligare skolsalar, rikligare
undervisningsmateriel, skolträdgårdars
anläggande samt förbättring af lärarekårens
ekonomiska ställning.
»Föreningen, tidskrift för folkskolans och
kyrkomusikens vänner», utkom med två
nummer i månaden från februari 1857. Hvarje
nummer hado ett omfång af 16 oktavsidor,
hvaraf de fyra yttre sidorna (omslaget) innehöll
förteckning på lediga tjänster, förslag, val,
notiser, annonser m. m. De 12 inre sidorna,
som paginerades för sig, innehöllo de
egentliga artiklarna. Tidskriftens pris var 2
riksdaler banko.
Under de två första åren var en boktryckare
tidskriftens förläggare, men då denne gjorde
ej obetydlig förlust därpå - då liksom än i
dag var det nämligen blott en mindre del af
lärarepersonalen, som prenumererade på
skoltidningar - afsade han sig förlagsrätten.
Ekström öfvertog då själf förläggarskapet, ehuru
han härifrån afråddes af sina vänner. »Men
- skref Ekström - den, som kämpar för
idéer, den arbetar icke för att vinna
penningar utan i hoppet om erkännande och
framgång åt den sa k han anser riktig.»
Så begärde Ekström statsbidrag till
tidskriftens fortsatta utgifning. Detta erhölls icke
- tycker någon det - men Ekström fick i
stället en årlig gratifikation af 150 kr. för, som
det officielt hette, Ȍdagalagdt nit om
folkupplysningen». Härigenom kunde E. uppehålla
tidskriftens utgifvande i öfver 8 år, ehuru han
fick göra betydliga uppoffringar af sin lilla
skollärarelön. Då han klandrades för sin
»dåraktighet» att fortsätta med tidskriften, ehuru
den gick med förlust, svarade han: »Den, som
så dömer, vet icke hvad det är att i sitt sinne
känna maning till strid för hvad man hängifvet
omfattar.» Genom öfveransträngning och
arbete vid skrifbordet blefvo emellertid E:s ögon
mycket försvagade, i följd hvaraf han på
läkares bestämda tillstyrkan måste med
utgången af juni månad 1865 låta tidskriften
upphöra - helt visst till stor saknad för den
tidens mera själfständiga skollärare.
*
Bland öfriga skrifter af E. må nämnas
hans Trädgårdsbok för folkskolan (som
utgått i tre upplagor om tillsammans 10,000
ex.), broschyren Ett tioårigt försök att närma
skola och hem till hvarandra samt Diverse
sånger, ord och musik af »Hämplingen på
St järn vik».
E. är en varm vän af trädgårdsskötsel,
hvarom vittna dels hans författareskap på
detta område och dels de många ritningar
till skolträdgårdar, växthus och
parkanläggningar han utfört. På statens bekostnad
företog han en resa till Norge, Danmark
och Tyskland för att inhämta kännedom
om skolträdgårdars anläggning.
Med våra tidigare skolmötens historia
är ock Ekströms namn nära förbundet.
Det var nämligen på hans föranstaltande,
som de första allmänna svenska
folkskolläraremötena kommo till stånd, det i
Arboga 1860 och det i Stockholm 1861.
Då år 1880 Sveriges allmänna
folkskollärareförening bildades, deltog Ekström i
ombudsmötet och utsågs äfven till förste
suppleant inom den nybildade föreningens
inte-rimsstyrelse.
Af yttre utmärkelser, som kommit
honom till del, förtjänar nämnas, att han
1868 utsågs till prisdomare vid det 12:e
allmänna landtbruksmötet i Stockholm och
1873 hedrades med kallelse till ledamot i
den då tillsatta postkommittén. Dessutom
har han erhållit guldmedaljer af olika slag
samt blifvit kallad till hedersledamot af
föreningar och sällskap,
*
Få torde de män i folkskolans tjänst
vara, som bestått flera strider och kämpat
med större framgång än den gamle
»Hämp-lingen på Stjärnvik. Vi kunna icke sluta
denna korta teckning bättre än genom att
anföra den gamles egna ord i ett nyligen
aflåtet bref till nedskrifvaren af dessa
rader:
»Huru många och bittra strider jag måste
genomkämpa med mina anhöriga, innan jag
kunde försona dem med tanken, att jag skulle
blifva folkskollärare – 8 tunnor säd och 80
rdr kan ju ingen människa lefva på, hette det
- hör ej hit; men den l juni 1841 segrade
min s. k. envishet. Och, Gud ske lof, jag har
aldrig behöft ångra detta steg. Hvem kunde
då tro, att 50 år därefter svenska folkskolan
skulle komma att så omhuldas, som nu skett,
och att jag skulle få upplefva detta! Hvilken
glädje för gubben Ekström!»
Då Ekström i höst blir pensionsmässig
äfven såsom postmästare, torde han slå sig
till rö i sitt lilla Tusculum i Öregrund.
Rask och kry som han är torde få
73-åringar kunna rned mera glädje än han
blicka tillbaka på ett långt och verksamt
lif i folkupplysningens tjänst. /. Hbg.
Lärarepersonalens hörande
i pedagogiska frågor.
Debatt i första kammaren.
En ganska märklig diskussion uppstod
i den svenska riksdagens »öfverhus» den
23 sistlidne april, då andra kammarens
beslut om skyldighet för skolråden »att
bereda folkskolans ordinarie
lärarepersonal tillfälle att yttra sig i sådana
frågor, som röra skolväsendets allmänna
anordning samt tukt och undervisning»,
förekom till afgörande. Då denna fråga
nu föreligger till behandling inom
kretsföreningarna, torde det vara af särskildt
intresse att hafva kännedom om de
åsikter, som i ämnet hysas af första
kammaren, hvadan vi till våra läsares tjänst
meddela diskussionen in extenso.
Med. d:r C. Nyström (ledamot af
Stockholms folkskoleöfverstyrelsen Jag är helt
och hållet ense med utskottet i afseende
på själfva saken, att det kan vara både
rätt och skäligt samt förmånligt, att åt den
ordinarie lärarepersonalen inom folkskolan
lämnas tillfälle att yttra sin mening i
afseende på skolväsendets anordning samt
tukt och undervisning. Däremot är jag
icke säker, att det sätt utskottet föreslagit
för att nå detta mål i alla fall är det bästa.
Min invändning afser det fall, då
folkskolan är mycket stor med en mängd lärare
och lärarinnor, och det torde där blifva
rätt betungande för skolrådet att inhämta
utlåtanden från hela denna personal eller
bereda tillfälle för samtliga lärare att ut
låta sig i förekommande ärenden.
Följden blefve en hel mängd papper och
skriftliga inlagor från denna lärarepersonal,
och då skolrådet vore skyldigt att fästa
vederbörligt afseende vid och underkasta
dessa en viss pröfning, komme detta att åt
skolrådets förhandlingar gifva tunga former,
något som enligt min åsikt vore föga
lämpligt.
Däremot tror jag, att saken skulle kunna
förenklas i sådana fall, då i de större
skolorna finnas förste lärare, som väl måste
anses innehafva den förnämsta erfarenheten
och det bästa omdömet i pedagogiska
ämnen. Förste läraren står dessutom i
daglig beröring med den öfriga
lärarepersonalen och kan således lätt inhämta deras
mening i hithörande frågor. Skolrådet
skulle alltså genom att begära yttrande från
förste läraren lättast vinna det åsyftade
målet, och så tillgår det väl i de flesta fall
redan nu. I de större skolorna med en
talrik lärarepersonal skulle således genom
förste lärarne de underrättelser inhämtas,
som här afses. Jag tror icke det är
nödigt att göra något yrkande, då, ifall
skrifvelsen till k. m:t beslutas, k. m:t torde
fästa skäligt afseende vid i riksdagen
förekomna uttalanden och således måhända i
fråga om de större skolorna vidtaga någon
sådan anordning som den nu förordade.
Något yrkande har jag således icke velat
framställa, utan endast velat påpeka detta
förhållande med de större folkskolorna.
Lektor H. fi. Törnebladh: Jämte det jag
på det lifligaste instämmer i hvad den
föregående talaren i frågan yttrat, skall jag
bedja att få påpeka ett par förhållanden,
som torde förtjäna att tagas i betraktande
vid affattandet af det förslag, som här är
i fråga. Det förhåller sig så, som
utskottet också ganska riktigt erkänner, att själfva
definitionen af de frågor, i hvilka
lärare-peraonalen skulle höras, är högst viktig.
»Frågor rörande skolväsendets allmänna
anordning, tukt och undervisning».
»Skolväsendets allmänna anordning», det må så
vara, ty det är frågor af stor och
genomgripande vikt, men »frågor rörande tukt
och undervisning», därunder kommer nästan
allt med undantag af befordrings- och rent
ekonomiska frågor, och det kan komma
att föranleda många svårigheter, trassel och
krångel vid tillämpningen, om icke genom
k. m:ts redaktion af författningen den blir
något bestämdare.
Jag antager, att hvad landet beträffar
det icke borde komma i fråga annat än att
höra lärarne för hvarje särskild skola i
frågor, som röra den. Men man kan också
ifrågasätta, huruvida man icke efter
utskottets redaktion i åtskilliga frågor bör höra
alla lärarne inom distriktet. Men detta
kunde understundom blifva ganska
betungande, och säkert är, att hvad städerna
angår - om jag tager exempel från
Stockholm, där det i enda skola kan finnas 40,
50 lärare - det blefve ytterst tunga
former, om man där skulle höra alla lärarne
i de särskilda frågorna.
Denna skrifvelse synes dock icke afse
Stockholm, enär skolråden där icke hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0234.html
