Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (493.) 10 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 23
skall yttra sig om alla frågor, som det
icke är något ondt uti, men icke heller
något godt
Jag instämmer i hvad den siste talaren
yttrade beträffande själfva uttrycken i
betänkandet. Han yrkade dock återremiss,
men jag yrkar afslag.
Landshöfding C. Treffenberg: Det är för
märkvärdigt, att jag icke tyckes blifva
förstådd i en punkt af friherre Barnekow och,
om jag icke tager miste, äfven af den
se-haste talaren. Den förre tyckes vara af
den åsikt att, där det icke är god sämja
mellan skolråd och lärare, där skulle, om
en föreskrift utfärdas i det syfte,
skrifvelsen afser, en sådan föreskrift verka högst
menligt. Jag vill dock erinra därom, att
man kan hafva å ena sidan en nitisk,
kunskapsrik, duglig och erfaren lärare och å
andra sidan ett skolråd och en ordförande,
som visat sig likgiltig för folkskolan. Då
denna fråga bereddes i utskottet, framhölls
af en ledamot, att i detta hänseende man
från hans trakt gjort en sorglig erfarenhet,
ja, så sorglig, att jag icke vill här
repetera hans ord. Men om så vore, att en
ordförande, på hvars personlighet ju så
ofta beror, om skolrådet kommer att
utöfva ett gynnsamt eller ogynnsamt
inflytande på folkskolan, är likgiltig eller
okunnig i pedagogiska frågor eller saknar
erfarenhet, då frågar jag: är det icke till
skada för själfva saken, om icke
skolläraren, den nitiske, erfarne och insiktsfulle
skolläraren får tillfälle att säga sin mening.
Och jag erinrar därom ännu en gång, icke
är det meningen att etablera formligt gräl
mellan skolråden och lärarne. Detta kan
undvikas genom det föreslagna sättet, som
står skolrådet öppet att använda, när
nämligen skolrådet finner ett personligt
sammanträffande med läraren obehagligt, då
skolrådet äger att bereda honom tillfälle
att skriftligen afgifva sitt yttrande. Jag
frågar, kan detta vara förenadt med olägenhet.
Jag kan icke tro det.
Hr Billing sade, att från alla sidor
uttrycket »frågor, som röra skolväsendets
allmänna anordning», skulle hafva ansetts
olämpligt. Jag vill dock i det fallet erinra
därom, att den förste talaren ansåg just
detta uttryck i klämmen vara det enda,
som dugde, och att det icke gärna kunde
bli föremål för missförstånd. Det är
således icke från »alla» sidor uttrycket
ogillats. För min del - jag upprepar det -
anser jag väl uttrycket vara så omfattande,
att det är svårt att göra begripligt, hvad
som bör inrymmas därunder, men jag
erinrar om hvad jag förut sagt: om
regeringen, sedan frågan utredts, kommer till den
åsikten, att uttrycket är olämpligt och skulle
kunna gifva skolråden anledning antaga,
att det vore skolrådens skyldighet att
bereda lärarne tillfälle att yttra sig i alla
förekommande frågor, hvad hindrar då
regeringen att stryka dessa ord och inskränka
sig till uttrycket »tukt och undervisning».
Hr Billing ansåg vidare lämpligt att
återremittera betänkandet i syfte, att de nämda
orden, som äro föremål för misstydning,
måtte strykas. Ja, återremitteras
utlåtandet till utskottet, så stryker väl utskottet
dessa ord, men om utlåtandet i öfrigt
kommer tillbaka i samma skick och
bifal-les, så blir ju följden den, att frågan
förfallit. Jag föreställer mig nämligen, att en
inbjudan till medkammaren att förena sig
om första kammarens beslut svårligen kan
leda till någon påföljd, allra helst som jag
förmodar, att samma beslut där skulle
komma att emottagas med en viss
ani-mositet.
Lektor H. R, Törnebladh: Jag ber om
ursäkt, att jag vid denna sena timme
tager uppmärksamheten i anspråk, men jag
kan icke underlåta att närmare förklara,
hvad jag förra gången yttrade.
Jag utgår från den åsikten, som jag tror
af kammaren delas, att när en skrifvelse
aflåtes, riksdagen skall icke blott veta hvad
den vill, utan äfven bestämdt och klart
uttrycka detta. Och så bör det vara ej
allenast därför, att riksdagen icke bör i
onödan besvära regeringen och på denna
kasta en utredning, som riksdagen bort själf
åstadkomma, utan äfven därför, att kraften
och betydelsen af riksdagens skrifvelser
försvagas, om man den ena gången efter den
andra kommer med omogna
skrifvelseför-slag. Det heter ofta: detta är ju icke
annat än en skrifvelse, men vi hafva många
gånger sett, att när frågan kommit
tillbaka, riksdagen ej velat kännas vid den,
därför att hvad den tänkt sig icke varit
fullt tydligt och korrekt uttryckt.
Jag vill nu lämna bevis för, att det i
detta fallet icke är korrekt uttryckt, hvad
som afses. För det första talas icke» om
Stockholms stad, där skolråden icke hafva
den befattning med pedagogiska ärenden,
som tillkommer skolråden å andra orter,
utan denna tillhör öfverstyrelsen. Jag
anmärker vidare, att uttrycket »folkskolans
ordinarie lärarepersonal» är oklart, ty om
man också säger, att meningen är att höra
lärarne vid de skolor, hvarom fråga är,
så står det likväl icke så, utan
»folkskolans ordinarie lärarepersonal», och därmed
menas den, som har att sköta folkskolorna
i distriktet i motsats mot småskolorna.
Det är således icke klart, huruvida man
skall höra en eller alla, efter ordalagen
snarast alla.
Vidare är det icke blott orden
»skolväsendets allmänna anordning», som kunna
blifva föremål för olika tydning. Jag tror,
att detta uttryck betyder mindre i det
sammanhang, hvari det står, ty när det står
i direkt motsats till »tukt och
undervisning», så fattar jag det som rörande
frågor af principiell natur eller om
skolväsendets organisation. När det sedan kommer
»tukt och undervisning» - och dessa ords
betydelse fattar jag nog lika väl som någon
annan, men just därför att jag fattar den,
hvilket icke är svårt, så finner jag orden
innebära för mycket, när de nämligen
ställas emot »allmänna anordning» - så är
det gifvet, att med dem afses speciella
frågor. Och det finnes då icke någon fråga,
som ej faller under dessa uttryck och
öfver hvilken således lärarne icke skola
höras.
Det är sådana konsekvenser, som jag
tror, att riksdagen icke vill draga af sin
skrifvelse. Jag kan icke lita på
regeringens utredning i det fallet, att regeringen
skall göra tvärt emot hvad riksdagen i sin
skrifvelse begärt, så mycket mera som
motiveringen angående hvilka, som böra
lämnas tillfälle yttra sig, icke rätt
öfverensstämmer med, hvad som antydes i klämmen.
Jag hemställer, om kammaren verkligen
kan anse skrifvelsen nu så väl affattad, att
den bör aflåtas. Jag yrkar återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning
yttrade hr vice talmannen, som öfvertagit
ledningen af kammarens förhandlingar,
att beträffande nu förevarande utlåtande
yrkats, dels att utskottets däri gjorda
hemställan skulle bifallas, dels att samma
hemställan skulle afslås, dels ock att
utlåtandet skulle visas åter till utskottet.
Sedermera gjordes propositioner i
enlighet med dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på afslag å utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja
besvarad. Och därvid fick det bero;
votering begärdes ej.
Litteratur.
En ny ordbok med titeln: Svenska
språkets ordförråd eller 80,000 inhemska och
främmande ord och namn har börjat
utgifvas i Visby af läroverksadjunkten Edm.
Venström och redaktör Ossian
Jeur-ling. Det första häftet (å-emot)
innehåller 14,000 ord, hvilka motsvara
omkring 6,000 i akademiens ordlista.
Arbetet lofvar sålunda att blifva ganska
fullständigt. Det upptager nämligen utom
rent svenska ord icke blott en stor mängd
i vårt dagliga språk förekommande
främmande ord jämte deras förklaring, uttal
och accentuering, utan äfven inom
vetenskaper och yrken använda termer samt
namn på personer och märkliga orter.
Vid hvarje ord förekomma de i dylika
arbeten vanliga grammatiska uppgifterna. Där
akademiens ordlista har dubbelformer,
upptager föreliggande arbete det vid de flesta
läroverk redan antagna mest ljudenliga
stafsättet. Hela boken skall omfatta 3,
högst 4 häften till det billiga priset af
50 öre pr häfte.
Om Språket, dess lif och ursprung har
docenten Karl Ljungstedt skrifvit en
afhandling, hvilken utgör n:r 20 af
studentföreningen Verdandis småskrifter. Det är
den svåra frågan om det mänskliga
språkets första ursprung författaren här sökt
besvara, och har han därvid valt den enda
möjliga utvägen, nämligen de slutsatser,
som kunna dragas af studiet af språket
själft, dess lif och utveckling. Sedan
redogörelse lämnats för de olika
uppfattningarna, som sökt göra sig gällande om
språkets första ursprung, påvisas de
förändringar det under tidernas lopp
undergått och fortfarande undergår genom
sammansättning, härledning och nybildning
m. m. Genom en enkel och naturlig
bevisföring kommer författaren till den slutsatsen,
att språket genom långa tider utvecklats
ur de uttryck for känslor och önskningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
