Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (494.) 17 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
SYENSK LÅMKETTOMNG,
N:r 24
naturligtvis synnerligen viktigt att tillse, att
vi få valuta därför, samt att
folkskoleinspektionen utöfvas på ett sådant sätt, att
den blir fruktbärande. Statsrevisorerna
hafva lämnat ett ganska rikt material för
bedömande af resultaten af
folkskoleinspektionen. De hafva upprepade gånger
framhållit de stora kostnader, som äro förenade
med inspektionen, och med anledning däraf
hafva yttranden infordrats genom
domkapitlen af folkskoleinspektörerna. Jag vågar
säga, att ett tydligare bevis för, att
inspektionen är missriktad, och att den icke
motsvarar hvad man af densamma väntat och
måste fordra, kan icke begäras än det, som
ligger i flertalet af dessa svar.
Domkapitlet i Karlstad har lämnat ett ganska
vägledande yttrande för bristernas bedömande
och af hjälpande.
Säkert är, att dessa inspektioner skulle
kunna ordnas på helt annat sätt, men
grundfelet är icke det, som statsrevisorerna
anmärkt, eller att resorna äro mindre
ändamålsenligt ordnade. Det är ganska
likgiltigt, om inspektörerna resa efter den ena
eller andra resplanen, och jag tror, att
skillnaden i kostnader skulle blifva ganska
ringa, om de ställde sina resor i samband,
så att de besökte flera skolor på en gång,
eller om de fore fram och tillbaka. Föga
vinnes på den vägen, utan det är roten,
grunden, sättet, som är felaktigt. Det
tjänar ingenting till, att inspektörerna fara
omkring till hvarje skola och sedan
berömma sig af att hafva besökt t. ex. 200
stycken på ett år. Jag frågar: kan det
vara till någon nytta att besöka så många
skolor, och kan en inspektör, som
inspekterar 200 skolor i ett kör, uträtta något
godt, i synnerhet då man tager i
betraktande läseterminernas korta varaktighet?
Jag måste besvara denna fråga med nej?
Att ställa till med inspektioner under
mel-lanterminerna måste anses olämpligt. Att
göra som den inspektör, som inspekterade
en fortsättningsskola för en kostnad af 73
kr. 44 öre; då statens hela bidrag till
samma skola icke torde betydligt öfverstiga
nämda belopp, är naturligtvis uppåt
väggarna. Besök på platsen kunna nog vara
nyttiga, men mången gång synas
inspektörerna hafva mera sett saken ur
reseersättningens synpunkt än ur nyttans.
Friherre C. O. A. Klingspor.
Undervisningen är verkligen i stort
behof af ledning, ty den riktning, i hvilken
densamma går på landet, hotar att slå
öfver. – - - Meningen med folkskolan
är icke att uppfostra lärda herrar, utan
dugliga arbetare med kärlek till arbetet och
kärlek till hemmet. Hemmet är den bästa
hjälpen för skolan. Man bör därför söka
bevara sambandet mellan dem. Men jag
har till och med hört folkskollärare yttra:
hemmen duga icke, skolan måste göra allt.
Exempel finnas nog på, att där de
dyrbaraste skolhusen uppförts och de största
kostnaderna af församlingarna nedlagts för
undervisningen, allt för att tillfredsställa
tidens ökade kraf, utbytet hvad barnens
uppfostran beträffar mången gång endast i
ringa mån visat sig följa samma
förbättringsskala, ja, kanske ofta visat ett sorg-
ligt tillbakagående. När barnen fem dagar
i veckan från morgonen till sent på
eftermiddagen skola vara i skolan, blifver
vistelsen i hemmen ringa, hvarigenom
föräldrarnas makt öfver barnen försvagas, hvarjämte
skolgången kännes mera ekonomiskt
betungande för de många fattiga hemmen,
än hvad den behöfde blifva. Jag tror
därför, att det finnes mycket för
inspektörerna att uträtta, men önskligt vore, att de
finge litet mera makt, så att de verkligen
kunde åstadkomma något, och så att
skolråden icke behöfde gå till k. m:t i den
minsta småsak.
Friherre C. O. A. Klingspor.
Jag vill gifva en antydan om, hvad jag
anser kunna göras, åtminstone delvis, och
det är att inspektörernas antal skulle kunna
begränsas. När det finnes 3, 4, 5 stycken
i hvart stift, är det naturligt, att icke alla
dessa kunna vara lämpliga, åtminstone är det
mycket liten sannolikhet därför. En sådan
där inspektion är en mycket grannlaga sak.
Inspektörernas göromål böra icke
hufvudsakligen bestå uti att ständigt vara ute och
resa. Säkerligen blefve resultatet bättre
med ett mindre antal resor. De borde
samla lärarne på vissa platser och jämte
dagens inspektion i den utsedda skolan
begagna tillfället att med närvarande lärare
afhandla undervisningens olika delar. Om
inspektören har den ena eller den andra
barnskaran till material spelar mindre roll.
Att inspektera lokalerna och
undervisnings-materielen kan nog vara nyttigt, men det
kan oftast mycket väl ske vid ett dylikt
sammanträde genom att höra sig för hos
lärarne, hur det står till i nämda
afseenden. Jag tror därför, att ett mindre antal
inspektörer och ett mindre antal väl
organiserade resor vore till fromma för det
hela.
Kostnaderna för inspektionerna variera
nu mellan 800 och 2,700 kronor. Men
när man känner, huru det går till vid
dessa inspektioner - vederbörande fara i
allmänhet och gästa hos prästen i
församlingen - tror jag det vore bättre att till
resorna anslå en rund summa olika efter
olika distrikt, såsom 500, 1,000 eller 1,500
kronor, för hvilket belopp en
tillfredsställande inspektion bör kunna verkställas.
Därigenom skulle äfven inspektörerna
komma ifrån det stora obehaget att skrifva
reseräkningar.
Friherre C. G. A. Klingspor.
Jag har svårt att förstå, huru man skulle
kunna förneka, att en så stor kår som
folkskoleinspektörernas lämpligen behöfver
i spetsen för sig en förman, som på ett
ordnande och ledande sätt ingriper. Jag tror,
att behofvet af ett dylikt förmanskap
hittills gjort sig gällande, och jag tror jämväl,
att behofvet däraf hädanefter skall göra sig
märkbart i ännu högre grad, och detta
därför, att inspektionen står på väg att
antaga en i väsentlig mån ändrad karaktär
mot den, som den förut haft. Förut måste
den rikta sig mera på skolans yttre
förhållanden än på de inre. Under de gångna
årtiondena har folkskolan befunnit sig i sitt
utvecklingsskede, och det är naturligt, att
ansträngningarna därunder måste vända sig
hufvudsakligen på att tillse, att de yttre
materiella betingelserna för ett godt
folkskoleväsende förefunnos. Inspektionen har
i följd däraf kommit att mera rikta sig på
tillsyn öfver distrikten, att dessa fullgjorde
sina skyldigheter, mindre på inspektion af
lärarne, att den undervisning, som
lämnades i skolorna, blef den bästa möjliga.
Numera hafva emellertid distrikten i
allmänhet uppfyllt hvad af dem billigtvis kan
begäras med afseende å lokaler,
lärareplatser, undervisningsmateriel m. m., och vid
sådant förhållande blir tillsynen öfver själfva
undervisningen numera inspektionens
främsta uppgift. Men när man kommit till
detta stadium, synes det förmanskap,
hvarom här talats, mera påkalladt än förut, på
det att de män, som hafva att leda en
sådan angelägenhet som
folkskoleundervisningen, må få bästa möjliga råd från fullt
sakkunnigt håll.
Expeditionschefen K. S. Husberg.
Sant är visserligen, att en förbättrad
inspektion åstadkommes icke endast
därigenom, att inspektionen får i spetsen för sig
en förman, som ordnar, sammanhåller,
leder, uppmuntrar och äggar, där sådant
behöfs, eller ock stäfjar ett ovist nit. En
förbättrad inspektion kan befordras äfven
genom andra åtgärder, så t. ex. genom
inskränkning i inspektions-distriktens antal.
Men det ena goda behöfver icke utestänga
det andra. K. 8. Husberg.
Andra kammaren.
Om man måste antaga, att de af
statsrevisorerna flera gånger framställda
anmärkningarna mot folkskoleinspektörernas sätt
att resa och debitera reseräkningar äro
befogade, så lär det nog finnas andra och
verksammare medel att afhjälpa de
oegent-ligheter, som i detta afseende kunna
förefinnas. Om anledningen till dessa
öfver-flödsresor, som man väl må kalla dem, när
resorna företagas på sådant sätt, att de
mera afse att inbringa inspektören
inkomster än att på ett ekonomiskt och
sparsamt sätt inspektera skolorna, hvaraf
följden blir den, att inspektören förtjänar mera
än själfva resan kostar - om anledningen,
säger jag, till dessa resor är att söka däri,
att inspektörerna göra sig en extra förtjänst
på dem, så finnes ju ett enkelt sätt att
afhålra dem från denna frestelse, nämligen
att nedsätta resekostnadsersättningen så,
att den jämt motsvarar hvad som åtgår
till resorna, och i stället höja deras
arvoden. Detta är ett medel, som
ovillkorligen är verksamt, om man vill motverka
dessa öfverflödiga resor.
Men om nu fallet skulle vara, att
resorna icke egentligen företagas på den
grund jag nyss antydde, utan att till
exempel reseräkningarna framställas i en annan
form, än hvad själfva resorna gifva skäl
till, det vill säga att man debiterar längre
resor än som i verkligheten företagits, då
kan man väl med skäl fråga, huru denne
öfverinspektör ensam skall kunna Öfvervaka,
att resorna verkligen företagas på sådant
sätt, som stämmer öfverens med de afgifna
reseräkningarna? Det är ju en ren
omöjlighet, att en inspektör skulle kunna hinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
