Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (494.) 17 juni 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 24
FÖR DAGEN.
Ett ord i »programfrågan».
Ett sådant ord, hvilket borde kunna
verka lugnande och svalkande på
sommarens debatter om nämda fråga,
uttalades af kyrkoherden G. V. Sandberg i
Norrköping vid slutet af därvarande
lärareförenings behandling af ärendet, då
han, enligt referat i tidningarna, yttrade,
att »striden gällt en fullkomligt formell
fråga, hvilken, betraktad från olika
synpunkter, framstode något olika».
Ja, så är ju verkliga förhållandet. Så
har också centralstyrelsen uppfattat
innebörden af spörsmålet. Här är icke fråga
om sak utan om formalitet. Striden
gäller icke, såsom man j u lätt kan
bringas att uppfatta den, huruvida S. A. F.
skall vara kristlig eller icke kristlig i sitt
syfte och verksamhetssätt. Därför borde
man spara de hetsiga utfallen och
kraftorden, till dess möjligen en dylik kamp
om sakliga förhållanden inträder. I annat
fall kan den opartiske betraktaren
bringas till att anse lärarekåren road af att
öfva sport genom upprörande af »storm
i ett vattenglas». Och härmed vinnes
hvarken ära eller något annat
eftersträfvansvärdt.
Å ena sidan bör man finna det helt
naturligt, att många medlemmar af S. A. F.
tveka att rösta för den föreslagna
stadgeändringen, enär de icke vilja indirekt anklaga
sig för, att de längre eller kortare tid
tillhört en förening, hvilken på något sätt
varit antikristlig i sin anspråkslösa
verksamhet för folkskolans och
folkundervisningens höjande. Beskyllningen att denna
konsekvens är för långsökt håller j u icke
profvet inför en sund logik.
Man får icke ondgöras öfver, att dessa
medlemmar icke kunna inse gagnet af
införandet af ett ord i stadgarna, hvilket
ord, där det icke kan tänkas vara till
någon båtnad genom främjande af
kristlighet eller utrensande af dess motsats,
efter mångas förmenande kan anses
såsom nära nog missbrukadt. Har man
t. ex. inom andra kårer och samfund
genom vida starkare ordformer, såsom
löfteseder o. d., hvarken förmått bevara
eller utestänga, hvad som åsyftats, så kan
man ju icke vänta, att insättandet af
ordet »kristlig» i stadgarna för S. A. F.
i själfva verket skulle kunna göra
föreningen mer kristlig än den är.
Man bör ej heller undra öfver, att
många anse flera af de skäl, hvilka
anföras för stadgeändringen, vara högeligen
lämpliga att användas emot densamma -
bland andra t. ex. detta: »att S. A, F:s
flesta medlemmar äro lärare i vår
kristna kyrkas folkskola och såsom sådana
enligt lag och samvete förpliktade att stå
på kristlig grund och arbeta för
kristen-domsundervisningens bibehållande inom
folkskolan». Man anser detta
själfskrif-vet, alldeles såsom hvar man, utan någon
slags reklam, anser det sjafskrifvet, att
en köpman skall vara redbar i sina
affärer. Hvad skulle en handlande säga,
om man, sedan han flera år ärligt be-
handlat sina kunder, sade till honom:
»Ja, det är godt och väl, att du i
praktiken iakttager ärlighet, men du bor också
på skylten och i dina cirkulär angifva
dig såsom en ärlig man, den där blott
på redbart sätt vill höja sitt välstånd!
Dina gärningar tala visserligen för dig,
men man tror dig ändå icke, om du
låter dem ensamt tala.»
Man fordrar, att lärarekåren uttalar
en bekännelse gent emot enstaka
yrkanden angående
kristeridomsundervisning-ens skiljande från skolan. Är en sådan
af nöden, änskönt väl ytterst få bland
denna kår kunna misstänkas att instämma
i slika yrkanden - välan, må man då
taga i skärskådande sista punkten i
centralstyrelsens resolutionsförslag. Där
framställes en dylik bekännelse, mera konkret
och på sak gående samt i viss mån mer
omfattande än den påyrkade
stadgeändringen. De kretsar, som instämma i detta
uttalande, kunna ej med skäl beskyllas
för kristendomsfientlighet, för så vidt
offent-ligao ord gälla något.
Å andra sidan bör man icke heller
förundra sig eller ondgöras öfver, att
motsatta åsikter vilja göra sig gällafide.
Försvaret af den föreslagna ändringen
måste ju med en viss nödvändighet i
mångens begrepp sammanfalla med ett
försvar för kristendomen själf. Alla, som
yrka framgång åt förslaget, förmå ej lika
lätt skilja form och sak ifrån hvarandra
som den aktade prästman, hvilkens ord
anfördes här ofvan. Det är ej underligt,
att många tycka sig se motvilja för
saken uti sträfvandet mot uppsättandet af
sakens namn, och man hyser hopp om,
att namnet skall befästa saken eller draga
den med sig.
Ehuru hela förslaget delvis frarnburits
och motiverats på ett sätt, som visst
icke kan kallas kristligt, hvilket också
helt naturligt vållar en dryg del af
motståndet, bör man för ingen del misskänna
den välmening, som i många kretsar röjes
i sträfvandet för dess genomförande.
Sträfvandet för har onekligen ett godt
sken på sin sida, sträfvandet mot är
tvärtom lätt utsatt för en ledsam
misstydning.
Så högviktig är emellertid icke denna
»formfråga», att hon må tillåtas vålla
föreningens splittring. En dylik utgång
vore blott ägnad att glädja dem - ifall
de finnas - hvilka sägas hafva bragt
frågan å bane och gifvit henne fart för
att sönderrifva något för dem
misshagligt.
Ändamålet med dessa ord är ej att
öppna någon ny tidningsstrid om det allt
för mycket omordade ärendet. Såsom
nykomling i centralstyrelsen, har jag en
viss rätt att betraktas såsom tämligen
opartisk i saken, uti hvilken jag
naturligtvis nödgats att göra mig en smula
hemmastadd. Jag har blott - säkerligen
helt obehöfligt för många - velat påpeka
önskvärdheten och möjligheten af en lugn
och besinningsfull handläggning af detta
förslag, hvilket, ehuru det ej har någon
djupgående .betydelse i sig själft, _ likväl
är ägnadt att ställa föreningens fasthet
och allmänanda på ett rätt allvarsamt
prof. J. J~
-n.
En allvarlig uppmaning
ställde rektor C. Sprinchorn i Lund till
de lärjungar, som genomgått läroverkets
fem nedre klasser och hvilkas begåfning
visade sig mera åt annat håll än åt
bokliga studier. De borde noga betänka sig
och med sina målsmän afgöra, om det
nu ej vore klokare att gifva sig ut i lifvet
med de elementära kunskaper de
förvärfvat än att plita sig fram till en dålig
studentexamen och sedan frestas blifva
en undermålig »läskarl», enär man kanske
skulle anse det för sent att då bli praktisk
affärsman eller handtverkare. Det vore
väl, om ett sådant råd bure rik frukt.
En protest
har blifvit oss tillställd från den f. d.
folkskollärare, hvilken af baron F.
Barne-kow under diskussionen i första kammaren
betitlades »fullkomligt oduglig» o. s. v.
(se referatet i mr 22). Den ifrågavarande
f. d. läraren söker med en mängd
handlingar, däribland ett examensprotokoll,
undertecknadt af baron Barnekow själf,
styrka, att han alls icke var oduglig och
därför icke heller kunde afsättas. Vi
finna ingen anledning att nu upprifva den
gamla, på sin tid mycket omtalade
skol-tvisten i Vinslöf, men hafva dock till
den kraft och verkan det kan hafva velat
omnämna protesten.
Småskolan tillhör Rudenschöld.
Mot den framställning J. Hbg lämnat
i denna tidning n:r 22 af striden mellan
Ekendal och Rudenschöld å ena samt
skolveteranen F. A. Ekström å andra
sidan gör Göteborgs Handelstidning (hvars
utgifvare som bekant är gift med en
dotter till Torsten Rudenschöld) några
anmärkningar. Småskolan var - skrifver
Handelstidningen - Rudenschölds
lifsgärning ej blott till saken utan ock till
namnet.
Då inom kort Rudenschölds
lefnadsteckning jämte porträtt inflyter i
Läraretidningen, skola, hoppas vi, hans stora
förtjänster om det svenska skolväsendet
blifva till fullo framhållna inför denna
tidnings läsekrets.
Mot sommarferiernas inskränkning
uppträder en så kompetent auktoritet som
medicinalstyrelsen, I nyligen afgifvet
utlåtande med anledning af förslaget till
ny stadga för rikets allmänna läroverk
yttrar nämligen medicinalstyrelsen
följande ord, som förtjäna all
uppmärksamhet:
Mot den föreslagna utsträckningen af
läsåret och däraf följande inskränkning af
sommarferierna anser medicinalstyrelsen sig
pliktig att fortfarande uttala sina
betänkligheter, enär dessa ferier i deras nuvarande
utsträckning torde få> i betraktande af vårt
lands klimatiska och öfriga särskilda
förhållanden, anses vara af stor vikt för
ungdomens utveckling och för möjligheten att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
