Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (499.) 22 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
FÖR DAGEN.
En bortglömd fråga.
Bland frågor, som behandlades på
allmänna svenska folkskolläraremötet i
Stockholm år 1888, var äfven följande:
Hvad bör göras för
småskollärarinnornas fortsatta utbildning? Diskussionen
inleddes af småskollärarinnan Maria
Nyström, på hvars förslag följande
önskningsmål uttalades:
att särskilda kurser på statens eller
landstingens bekostnad anordnas för nu
tjänstgörande lärarinnor, där de kostnadsfritt få
fortsätta sin utbildning;
att inträdesfordringarna vid seminarierna
förhöjas och kursen förlänges;
att lärareföreningarna anskaffa bibliotek, där
såväl äldre som nyare pedagogisk litteratur
finnes att tillgå, och där lärarinnorna få
fortsätta sina teoretiska studier.
Man hade kunnat vänta, att detta
uttalande skulle komma att lämna något
spår efter sig förutom i mötesberättelsen,
men så vidt vi hafva oss bekant har
detta icke inträffat. Från statens sida
lär väl icke heller mycket vara att vänta
i berörda hänseende, då ju denna visat
sig mindre benägen att göra några
uppoffringar för folkskollärarnes fortsatta
utbildning. Föga troligt är, att
småskollärarepersonalens önskningar i detta fall
skulle röna ett gynnsammare
emottagande. .
Däremot hafva landstingen i allmänhet
insett behofvet af fortsatt utbildning för
folkskollärarne och för den skull anslagit
medel till auskulteringskurser för äldre
lärare. För småskolans lärarinnor och
lärare hafva, så vidt vi känna, dylika
kurser ej varit anordnade, och något
anslag för ändamålet har sålunda icke
heller blifvit begärdt. Det är dock att
hoppas, att de respektive landstingen ej skulle
motsätta sig dylika anslag, om behofvet
däraf blefve kraftigt påpekadt.
Något initiativ torde dock ej vara att
vänta från landstingens sida, utan härför
får nog lärarepersonalen själf sörja.
Det torde därför vara skäl att vid årets
läraremöten ånyo väcka denna fråga till
lif, på det hon icke för alltid må råka
i glömska.
Med den kännedom vi äga om
småskollärarinnornas tillbakadragenhet våga
vi icke heller hoppas, att de själfva
komma att göra mycket åt saken,
hvarför folkskollärarne torde behöfva »skjuta
på» en smula. Kommer frågan väl
under debatt inom olika delar af landet,
så får man snart se, hur opinionen
ställer sig till densamma.
Att såväl bättre seminariebildning som
fortsatt utbildning är behöflig för
ifrågavarande lärarepersonal, torde svårligen
kunna bestridas. Säga hvad man vill,
så ligger ändå undervisningens
tyngdpunkt på den grund, som lägges i
småskolan. Är denna af allt för lös
beskaffenhet, så ramlar hela byggnaden.
Förståndigt.
Lunds stifts 23:e skolläraremöte skall
pågå under tre dagars tid. Programmet
upptager dock endast åtta
Öfverläggningsämnen. Dessa böra alltså kunna hinna
ordentligt behandlas. Ofta får man se
lika många ämnen uppförda på
programmet för ett möte, som skall vara
af-färdadt på några timmar.
45 kretsar mot 9.
Hittills hafva, enligt till Svensk
Läraretidning ingångna meddelanden, 54 kretsar
behandlat den s. k. programfrågan, därvid
9 kretsar uttalat sig för en ändring af §
l i den allmänna folkskollärareföreningens
stadgar, medan däremot 45 kretsar
lämnat samtliga motionerna utan afseende.
»En ständig anledning till missnöje
bland barnens målsmän» är lagen rörande
minderåriges användande i arbete,
förklarade nyligen Stockholms
arbetareförening såsom svar på
arbetareskyddskommitténs frågeformulär. Svaret visar, att
det icke är afgifvet af tänkande arbetare,
som äro måna om sina barns utveckling
i kroppsligt och andligt afseende.
Föreningen hade,, synes det oss, med större
fog kunnat uttala sitt missnöje med
anledning däraf, att lagen hittills icke i
hufvudstaden blifvit tillämpad, åtminstone
icke i hvad rör bestämmelserna om
undervisning. Om lagen rätt tillämpades,
skulle helt visst anledningarna till
missnöje vara långt mindre, än nu är fallet.
Tre t. f. ecklesiastikministrar
komma under sommaren att handhafva
folkskolans angelägenheter. Statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
G. Vennerberg har nämligen
tjänstledighet från den 15 d:s till konungens
återkomst i september månad.
Ecklesiastikdepartementet förestås under tiden af
statsrådet friherre L. Åkerhielm den 15-
31 juli, af statsrådet H. Vikblad den
1-14 augusti samt af finansministern
friherre Fr. von Essen från och med
deri 15 augusti till konungens återkomst.
Då härtill lägges, att äfven
byråchefs-befattningen å folkskolebyrån uppehälles
på förordnande, är det gifvet, att under
sommaren endast löpande och mindre
väsentliga folkskoleärenden komma att
handläggas.
Reformer i undervisningsväsendet.
Till Svensk Läraretidning skrifves: Vid
Vinslöfs, Rökeortens och
Hessleholmstraktens lärareföreningars gemensamma möte i
Hessleholm den 16 d:s, därvid ledamoten
af första kammaren friherre F. Barnekow var
ordförande, förekom en liflig diskussion
öfver ämnet: Hvilka reformer i
undervisningsväsendet äro f. n. önskvärda?
Öfverläggningen inleddes af landtbrukaren Per
Nilsson Bosson från Vanneberga.
Bland önskvärda reformer ställde inledaren
främst folkskolans omdanande till bottenskola.
Genom en sådan reform skulle den nu rådande
klasskillnaden utjämnas och klasshatet försvinna,
hvarjämte folkskolan skulle komma att
omfattas med mera intresse af alla samhällsklasser.
Vidare framhöll tal:n behofvet af reformer i
inspektionsväsendet, bl. a. så att inspektörer
utsagos inom lärarekåren, samt nödvändigheten
af Skollärarnes yttranderätt i skolrådet.
Slutligen ville talaren hafva införda såsom
läroämnen i skolan hälsovårdslära,
statskunskap, kyrkohistoria och världshistoria och
ansåg, att plats kunde beredas för dessa ämnen,
genom att katekesutanläsningen helt och
hållet slopades.
Af de följande talarna voro i hufvudsak
alla, utom kantor J. Thysell från Häglinge,
vänner utaf de af inledaren förordade
reformerna, men några talare ansågo dock,
att de flesta önskningsmålens uppfyllande
låge så långt borta i liden, att det ej ens
f. n. lönade sig att tala därom. Däremot,
vore fortsättningsskolans allmännare
införande en reform, som under nuvarande
förhållanden kunde genomföras.
Till sist lämnade ordföranden en kort,
men intressant redogörelse för vissa
skolfrågors ställning vid riksdagen.
Han framhöll därvid, att orsaken till att
frågan om lärarnes yttranderätt i skolrådet föll
i första kammaren var den, att många
kammarledamöter påstått, att ett dåligt förhållande
ägde rum mellan lärarne och församlingarna,
att lärarne voro bråkiga och grälsjuka o. s. v.
Talaren hade sig ej bekant, om så vore
förhållandet, men fann det sorgligt, att saken skulle
stranda på sådana skäl.
Vidare sade sig tal:n, i motsats till
riksdagens majoritet, vara af den åsikten, att
kostnaderna för folkskoleväsendet borde öfvertagas
af staten, medan däremot läroverkens
elever-borde få betala sin undervisning. Detta på
den grund, att folkskolan uppfostrar
medborgare åt staten, men läroverken löntagare.
För andra gången hafva
Ransbergs-boarna besvärat k. m:t med anledning af
det säregna krånglet med tillsättning af
folkskollärare - utan att därför saken
avancerat ett enda steg längre.
Med förmälan att vikarierande
folkskolläraren A. Tengström, hvilken vore
uppförd å förslag till återbesättande af en ledig
folkskollärarebefattning inom Ransbergs
församling, blifvit efter ansökning uppförd å
förslag jämväl till en ledig
folkskolläraretjänst i Glumslöfs församling af Malmöhus
län, har nämligen Ransbergs församling
hos k. m:t anhållit, att enär T. vid
angifna förhållande syntes hafva förverkat sitt
förslagsrum till lärarebefattningen i
Råns-berg, han måtte förklaras skild från detta
förslagsrum och församlingen berättigas att
fylla det lediga rummet med annan
kompetent person samt att därefter anställa
val för tjänstens tillsättande.
Vid föredragning af detta ärende har
k. m:t, enär frågan om Tengströms
behörighet till den ifrågavarande läraretjänsten
i Ransbergs församling icke kan i den
ordning, hvari densamma förekommit, till
pröfning upptagas, lämnat ansökningen utan
afseende.
(Enligt hvad oss meddelas, lär T.
skriftligen hafva begärt att få afgå från
förslaget i Ransberg, innan han sökte platsen
i Glumslöf - detta med anledning däraf,
att val aldrig syntes komma att ske i
Ransberg. I Glumslöf, där platsen
annonserades ledig flera månader senare än i
Ransberg, ägde val rum redan för tre månader
sedan, därvid platsen erhölls af annan
sökande än Tengström.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
