Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (507.) 16 september 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
395
och uppställning ingenting annat än en
utläggning af Luthers lilla katekes, i
verkligheten är en sammansmältning af denna
med de såsom viktigast ansedda,
traditio-nelt gifna dogmatiska lärobegreppen.
Ungdomen nödgas på detta sätt på skolans
auktoritet tillägna sig en mängd läroformler,
som snart skola icke vara annat än ett
dödt, i glömskans sandöken nedmylladt
kapital.
Men vida värre är, att ungdomen på
detta sätt får en skef föreställning om
kristendomen själf, att detta förfaringssätt
bildar en mur, som för oräkneliga hindrar
tillträdet till evangeliums kosteliga källa.
Så uppammas det uppväxande släktet
till ett slags godtköpskristendom, som
visserligen är mycket lätt vunnen, men också
mycket lätt går förlorad. Den första
kraftiga vindstöt från den skarpa kritikens eller
den hårda verklighetens oväderscentra är
tillräcklig att störta hela byggnaden, ty en
sådan tro är icke Guds verk i en
människas själ, utan människans eget verk.
Därför kan det icke äga bestånd. I denna
omständighet finna vi en fullt nöjaktig
förklaringsgrund till det beklagliga faktum,
att kristendomen, trots all på dess
inlärande under skolåren nedlagd möda, hos
mången vid mognare ålder är såsom vore
den rent af bortblåst.
Med den dogmatiska bundenheten följer
bristen på enkelhet och praktisk
tillämpning. I stället för att enligt Kristi egen
anvisning nöja sig med några enkla, klara,
äfven för barnasinnet fullt tillgängliga
grundsanningar, invecklar man det hela i ett
väl och konstrikt sammanväfdt dogmatiskt
system, hvarigenom den evangeliska
renheten grumlas och dess hjärtebetvingande
kraft försvagas, om icke rent af upphäfves!
Hur mycket skulle icke vara vunnet, om
religionsundervisningen vore fotad på dessa
enkla kristna grundsanningar, som, alla
långrandiga deduktioner förutan, äga ett
oförgängligt värde och omedelbart bevisa sin
kraft på hvarje efter Guds frid och
rättfärdighet törstande människosjäl.
Med den dogmatiska bundenheten
sammanhänger vidare den utanläsning, som
med rätta förlorat allt sitt anseende inom
andra undervisningsgrenar. För att på det
nuvarande sättet inhämta äfven en rätt
utförlig kristendomskunskap fordras i själfva
verket icke mera än en ordinär
papegoj-begåfning. Man får ju se det vidriga
skådespelet, att barn på 10 å 12 år med en
lättvindighet och tvärsäkerhet, som
gränsa till det blasfemiska, rabbla upp långa
haranger, där det vimlar af begreppen
himmel och helvete, synd, nåd och dylikt, utan
att dessa barn kunna veta, hvad dessa
begrepp i verkligheten innebära. Detta är för
galet för att behöfva utförligare påpekas,
och äfven här gälla Luthers ord: »Icke
högtrafvande eller spetsfundigt, utan enkelt
och lättfattligt.»
Nej, det dogmatiska intresset får icke
förväxlas med, ännu mindre ersätta det
religiösa. Guds rikes idé bör vara den
bindande enheten i religionsundervisningen;
berättelser om fromma män, men mest om
honom, hvars rena, heliga och af kärle-
kens solljus strålande bild icke kan
undgå att göra ett lifligt intryck äfven på unga
barnasinnen, böra utgöra
hufvudbestånds-delarna i den kristna undervisningen.
Kristus är bibelns kärna och stjärna,
kring hvilken allt skall koncentrera sig.
Äfven bibelläsning bör förekomma, och den
enda obligatoriska utanläsningen bör
utgöras af det af reformatorn själf i företalet
till hans större katekes förordade minimum,
Däremot böra lärjungarna lära sig
uppfordrande och trösterika bibliska kärnspråk
och goda psalmer. Ty den dogmatiska
tron är ett, den religiösa ett annat, men
endast den senare är saliggörande.
Religionen skall med ett ord följa
människan som skuggan om dagen, som ljuset
om natten, och därtill skall undervisningen
bidraga. Den skall, denna undervisning,
i sin mån bidraga att frigöra i vårt inre
de bundna röster, som ytterst mynna ut i
denna så enkla och dock så gripande bön,
som ursprungligen blifvit satt i ord af den
fromme Augustinus: »Dic animae mese:
salus tua ego sum» (säg till min själ: jag
är din frälsning). Först då den sträfvar
efter detta mål, går den i rätta riktningen.
FÖR DAGEN.
Skolråd ålagdt att verkställa
ett kyrkostämmobeslut.
En förmån, som en gång tillerkånts en
lärare, kan ej återtagas.
Historien om en skoldörr inför k. m:t.
Ånyo föreligger ett k. m:ts utslag, som
visar, hvilka besvärligheter en lärare måste
dras med för att få ut sina förmåner.
Denna gång är det ett skolråd, som
ansett en af kyrkostämman beslutad åtgärd
till lärarens fördel vara »olämplig» och
därför helt enkelt vägrat att utföra
kyrkostämmans beslut.
Då utslaget är särdeles upplysande,
meddela vi en på handlingarna i målet
grundad redogörelse härför.
Vid kyrkostämma den 11 augusti 1889
beslöt Håbols församling å Dalsland, att
på östra sidan af skolhuset i Gäserud skulle
upptagas en särskild ingång till skolsalen
i stället för den nuvarande, från förstugan
ledande ingången, som skulle intimras, så
att den gamla förstugan finge af läraren
disponeras utan intrång af skolbarnen. Då
skolrådet underlät att verkställa
församlingens beslut, yrkade läraren vid Gäseruds
folkskola M. Liden uti en den 22
november 1889 till länsstyrelsen i Vänersborg
ingifven skrift, att skolrådet måtte
förständigas att inom viss numera förfluten tid
fullgöra hvad församlingen beslutat, vid
äfventyr att vederbörande kronobetjäning
eljes ägde vidtaga de åtgärder, som
erfordrades för beslutets verkställande.
Skolrådet blef i anledning häraf hördt
och förklarade därvid den ifrågasatta
dörröppningen vara så olämplig, att det icke
ansåge sig kunna föranstalta om dess
utförande. Till försvar för underlåtenheten
att verkställa omordade arbete åberopade
därjämte skolrådets ordförande två
protokollsutdrag, af hvilka inhämtades, att sedan
vid ett den 19 december 1889 hållet
sammanträde med skolrådet, därvid
folkskoleinspektören C. Gillgren jämväl närvarit,
denne senare protesterat mot upptagandet
af några nya dörrar på väggarna till
skolsalarna i vare sig det ena eller det andra
af församlingens skolhus, församlingen å
extra kyrkostämma samma dag beslutat att
med ändring af kyrkostämmobeslutet den
11 augusti icke upptaga någon ny dörr
till skolsalen i Gäseruds skolhus.
Häremot erinrade Liden uti afgifna
påminnelser, att då den senast hållna
kyrkostämman varit utlyst för att besluta om
byggande af skolhus i Bodane jämte andra
skolväsendet rörande ärenden, som den
tillstädesvarande folkskoleinspektören kunde
hafva att andraga, församlingen icke ägt
laglig befogenhet att å denna stämma
förordna om ändring af sitt den 11 augusti
1889 fattade beslut i fråga om Gäseruds
skola.
Genom utslag den 26 juni 1890
förklarade länsstyrelsen,
att enär församlingen å kyrkostämma den
11 augusti 1889 beslutat att för beredande af
särskild ingång till skolsalen i Gäseruds
skolhus låta upptaga en dörr å östra sidan af
skolhuset, samt ifrågavarande åtgärd, med
hänsyn till de i k. kungörelsen angående aflöning
åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och
småskolor meddelade bestämmelser
beträffande beskaffenheten af bostad åt lärare,
jämförda med i målet förebragta omständigheter,
måste anses vara af behofvet påkallad och på
lag grundad;
för den skull och då det, jämlikt § 22 i
kyr-kostämmoförordningen, ålåge skolråd att
ombesörja verkställandet af kyrkostämmans beslut
i alla de fall, där ej sådan verkställighet åt
vissa därtill utsedda personer blifvit
uppdragen, samt skolrådet ej ens föreburit, att
verkställigheten af kyrkostämmans beslut
öfverlämnats åt andra personer,
alltså och enär frågan om upphäfvande eller
ändring af kyrkostämmobeslutet den 11 augusti
1889 icke såsom öfverläggningsämne upptagits
å den om kyrkostämman den 19 december sam
ma år utfärdade kungörelsen och således,
jämlikt § 12 i åberopade k. förordning, icke bort
å sistnämda kyrkostämma förekomma, samt
vid sådant förhållande beslutet i denna fråga
icke kunde anses i laga ordning tillkommet,
ty funne k. m:ts befhde skäligt förständiga
skolrådet i Håbols församling att oförtöfvadt
låta verkställa kyrkostämmans förstnämda
beslut, vid äfventyr att skolläraren Liden eljes
finge på församlingens bekostnad därom
föranstalta; hvarjämte skolrådets ledajnöter ålades
att ersätta Liden kostnaderna i målet med
fordrade 10 kr.
Kammarkollegium fastställde den 8
december 1890 detta utslag. Församlingen
drog sedan frågan under ompröfning af
k. m:t, som den 28 sistl. augusti
afkun-nade ett utslag, hvilket ännu bestämdare
än länsstyrelsens är till förmån för läraern.
Det angifver nämligen, att äfven om
ärendet i lagenlig ordning förekommit på den
senare kyrkostämman, församlingen icke mot
lärarens bestridande ägt ändra sitt
föregående beslut. K. m:ts utslag innehåller
följande:
Alldenstund kyrkostämmans den 11 augusti
1889 fattade beslut om upptagande af en dörr
å östra sidan af skolhuset innefattar en af
kyrkostämman till Lidéns förmån gjord utfästelse
beträffande den i Lidéns aflöning ingående
bostadsförmån, samt kyrkostämman, enär det icke
kan anses vara ådagalagdt, att genom den
ifrågavarande dörrens anbringande skolsalens
lämplighet för sitt ändamål skulle i någon väsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
