Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (508.) 23 september 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
411
A. M. Stefanson, Stockholm. (3.)
E. G. Vensell, Vallby. (3.)
Hj. Berg, Stockholm. (2.)
A. V. Branzell, Stockholm. (2.)
J. Franzén, Lund. (2.)
Förestående förteckning kan tjäna som
kandidatlista för de valmän, hvilka önska
undvika allt för stor röstsplittring.
I öfrigt fästes uppmärksamheten på
följande omständigheter:
1) att valen enligt stadgarna skola ske
med slutna sedlar;
2) att valsedel skall innehålla 3 namn
på styrelseledamöter och 3 namn på
revisorer samt vara så affattad, att den ej kan
föranleda till något misstag;
3) att vid styrelsevalet ej får röstas på
de kvarstående styrelsemedlemmarna (A. F.
Skoglund, E. Hammarlund, J. J. Dalström
och Joh:s Johansson);
4) att vid revisorsvalet icke får röstas
på styrelseledamöter eller, suppleanter för
1891 (nämligen A. F. Skoglund, J. G.
Söderberg, Fr. Berg, E. Hammarlund, J.
J. Dalström, Alfr. Dalin och Johrs
Johansson samt Joh:s Thysell, B. C. Rohde och
K. J. Lindvall).
Valsedel, som i något af dessa
hänseenden är oriktig, skall af kretsordföranden
kasseras och ej medräknas i valprotokollet.
Vetenskaplig uppfostringslära.
Några ord med anledning af Fr:s recension.
Det torde benäget ursäktas undertecknad, att
han på grund af den i Svensk Läraretidning
n:r 36 intagna och med märket Fr.
undertecknade recensionen ber att en stund få taga
tidningens spalter och dess ärade läsares
uppmärksamhet i anspråk.
Först vil] jag då meddela, att
korrekturläsningen å Vetenskaplig uppfostringslära
försiggick under ytterst ogynnsamma omständigheter
och att till följd däraf några svårare tryckfel
insmugit sig, hvilka tryckfel jag för en tid
sedan anhöll att få genom Sv. Ltg rätta.l
Tidningen förklarade sig emellertid af princip icke
kunna införa dylika rättelser i textafdelningen,
enär den i så fall lätteligen skulle till stor del
fyllas af rättelser till böcker, som kunde
antagas bli spridda bland tidningens läsare. Till
ifrågavarande rättelser fogade jag också följande
meddelande:
I förordet till arbetet har jag sagt, att
skrifter af de stora kulturlandens pedagogiska
skriftställare blifvit rådfrågade och använda. För
att icke bli missförstådd vill jag ytterligare
tillägga, att arbetet i främsta rummet är byggdt
på skrifter af professor A. G. Lindner samt
att vidare rådfrågats och användts arbeten af
Johann Friedrich Herbart, Tuiscon Ziller,
Herman Kern, G. Fröhlich, Rudolf Ryegg, Herbert
Spencer, Alexander Bain, Herbert Quick,
Gabriel Gompayre m. fi.2
De svåraste af omförmälda tryckfel ger hr
Fr. stoff till en längre föreställning för Sv.
Ltgs läsare. Hr Fr. gör sin entré med en
sällsynt liflig piruett, under hvilken han svänger
hurtigt om med Chronvall och Tegnér,
Spencer och Diesterweg, Dittes och Bain etc.
(Huruvida nu den dansen är vidare tilldragande för
allvarsammare och ärligt menande sinnen,
öfverlämnar jag åt den välvillige läsaren att
afdöma.)
Därpå börjar hr Fr. att spela boll med några
enligt hans språkgeni förkastliga uttryckssätt
(såsom konstnärens innersta själ och själens
djup) och vildt främmande, för folkskollärare
och föräldrar ofattliga ord (såsom kultivera,
orientera, profitera, manifestera), hvilket
nummer han i den synnerligen lyckade slutakten
ger da capo. I förbigående ger han mig det
kärvänliga rådet att orientera mig i vissa lexi-
ka. Jag bugar mig och tar mig friheten att
tillbaka råda hr Fr. att orientera sig en smula
i våra svenska ordböcker (t. ex. Sundéns
ordbok öfver svenska språket), där han skall finna
samtliga ofvanstående ord, och anhåller jag
samtidigt om välvilligt öfverseende med, att
jag icke tagit närmare notis om den speciella
ordbok hr Fr. gjort upp i sitt hufvud - eller
i hvems hufvud den nu förefinnes.
Prologen är slut, och så ger hr Fr. sitt stora
drama. Han spränger i yster fart fram på sina
funna tryckfel (hvilkas uppletande och framvi
sande han uppenbarligen anser vara ett
sällsynt storartadt mästerstycke) och underhåller
publiken en längre tid.
Å sid. 123 står på ett ställe »kallas» i
stället för »framkallar», och det är nog för hr Fr.
i första akten. Ja, han finner till och med
denna sin prestation så makalös, att han
återvänder till den i fjärde och deklamerar om Der
alte Greis, pojkar och grisar. (Undrar just om
hr Fr. för sin »grisservering» belönats med
några lifligare applåder.)
I andra akten har hr Fr. svingat sig upp på
tryckfelet psykologiska (i stället för
psyko-fysiska), ser morsk ut och gör ä la Don Quijote
lifsfarliga anfall - mot väderkvarnar.
I tredje akten excellerar hr Fr. på ett
utomordentligt sätt i engelska. Han har funnit ett
nytt tryckfel (personliga i stället för
opersonliga och ordet »icke» uteglömdt), och vips
förklarar han med oefterhärmlig patos, att här
föreligger ett förskräckligt of oersättnings fel.
(Den sakkunnige läsaren är möjligen af något
olika tankar med hr Fr. i fråga om
öfversatt-ning s f el.)
l fjärde akten dukar hr Fr. upp öl (ordet
har verkligen ledsamt nog af förbiseende
kommit med3), råkar i formlig extas öfver den
lukulliska anrättningen och uppdukar under
måltiden på sitt älskligt originella sätt åtskilliga
artigheter åt mig.
Representationen är ansträngande och mellan
akterna tager hr Fr. sig en stunds hvila. Det
kan då ingen förtänka honom. Han
sysselsätter sig då också litet med läsning - icke
korrekturläsning utan vanlig innanläsning. Han
läser sig då först till, att jag sagt, det alla
döfstumma äro oförmögna af utveckling. Den
mening, hvari han läst detta, lyder: ^Beröfvad
språket blir människan isolerad och oförmögen
af utveckling, som vi kunna se af döfstumma
och utom samfundet uppväxande människor.»
Det är ju tal om människor, som sakna språk
(och sådana finnas väl bland de döfstumma4),
icke sådana som sakna eller äro oförmögna
att göra bruk af vanliga språkorgan, men
hvilka icke desto mindre tillägna sig språket.
Men br Fr. har brådtom, och så identifierar
han på sitt skarpsinniga sätt språk och
språkorgan 5 samt pratar i yran om »vetenskapliga
upptäckter» och åtskilligt annat smått och
godt, som af hans lifliga fantasi härmed sättes
i samband.
Träffar så hr Fr. på orden förnimmelser,
tröskel, retelser och nollpunkt, hvilka ord han
finner vara absolut obegripliga för vanligt folk.
Vanligt folk torde dock näppeligen finna dessa
alldagliga ord ofattbara6, och kanske skulle
äfven så »ovanligt folk» som det, till hvilket
br Fr. hör, med ett grand eftertanke och en
liten ordbok kunna få någorlunda rediga
föreställningar om dem. Hr Fr. har också värst
af allt läst ett faseligt »sammelsurium» om
känslan, »för resten utan någon enda klar
tanke».7 Om det där »sammelsuriet» måste
läsaren själf döma. Det lyder in extenso:
______ ______ ______________________________________________________________________________________;____________*
Hr Fr. har också vid innanläsningen »hittat
något, som icke finnes», samt företagit ett par
filosofiska ströftåg. Det skulle vara synnerligen
intressant att få säll skapa med honom äfven
på dessa hans utflykter8, men då min epistel
* Här begär förfin, att vi skola aftrycka/^ra
sidor ur hans bok. Han torde benäget ursäkta,
att vi på grund af det hårdt anlitade utrymmet
icke kunna härvidlag gå honom till mötes. Då
vi i stället hänvisa läsaren till sid. 59-62 i
»Vetenskaplig uppfostringslära», torde han
därmed vara bättre tjänt. Red. anm.
redan blifvit allt för lång, tvingas jag tyvärr
att afstå härifrån. Det ofvanstående torde väl
också, hoppas jag, vara nog för att den
upplyste läsaren skall veta att vederbörligen
uppskatta hr Fr:s så ovanligt förtjänstfulla
prestationer och inrymma dem på den plats och
under det namn, som dem med rätta
tillkommer. Ola Bergström.
Svar.
1 Hr B. skulle äfven kunnat meddela, om han
så velat, att jag dessförinnan - några veckor
efter det recensionen redan var uppsatt och
korrekturläst - helt uppriktigt talade om för honom
allt, hvad min recension innehölle, och att han
omedelbart dårejter begärde att få sina
»tryckfel» rättade genom Sv. Ltg.
Det var dock endast en ringa bråkdel af
bokens s. k. »tryckfel»,o som jag då yppade. Vi
kunna ju fortsätta. Å s. 59 talas om »vänners
otro». Originalet har »Untreue», oirohet,
trolöshet, som ju är något helt annat än »otro».
Å s. 119 heter det: »Uppfostrarens misshag
kan gifva sig till känna i dennes blick, manér
och åtbörder.» Originalets »Mienen», miner, är
återgifvet med * manér»(?). Å s. 141
öfverraskas man af följande märkliga sats:
»Såsom hufvudicegel för skoldisciplinen gäller, att
läraren skall hålla sig närvarande och alla
lärjungarna» etc. Tänk så märkvärdigt, att
läraren icke kan få vara frånvarande, då han
skall sköta undervisning! Den tyska frasen:
*Der Lehrer hat sich gegenwårtig zu halten,
dass alle Schiller» .etc.’(»läraren bör ständigt
hafva i minnet, att alla» etc.), har blifvit
åter-gifven med: »läraren skall hålla sig
närvarande» (!). Icke törs jag numera påstå, att det är
»öfversättningsfel», men ett »svårare tryckfel»
måste här föreligga.
Detta kan ju för tillfället vara nog. Hr B.
har i sin bok rättat 10 tryckfel af mindre svår
beskaffenhet. När han hunnit offentliggöra
rättelser af nu anmärkta »svårare tryckfel»,
skall jag med största nöje vara till tjänst och
påvisa flera.
2 Hr B. konslaterar således själf plagiatet.
Men hvarför icke nämna äfven Willmann,
Niemeyer och J. H. Mill? Lindner citerar ju
äfven dessa jämte Herbart och Ziller m. fl. Hr
B. har tagit både Lindners eget och många
af hans citat, och då är det ju ingen konst
att skylta med många namn. Och hvarför icke
på titelbladet med ett enda ord antyda bokens
främmande ursprung? Titeln lyder ju helt enkelt:
»Vetenskaplig uppfostringslära af Ola
Bergström. »
8 Jag är verkligen tacksam för, att br B.
uppräknar och erkänner så många af de anmärkta
felen. Bättre kan icke en recensent begära.
4 Hvilka? Jo, sådana, som på samma gång
äro idioter. Inga andra sakna åtbördernas
språk. Eller hr B. kunde ju vara så vänlig
och nämna någon. Vill nu hr B. säga oss,
att idioter äro oförmögna af utveckling, så måtte
det vara ett »svårare tryckfel», när det i boken
heter »döfstumma».
5 Ingalunda. Det är icke jag, som påstått,
att de döfstumma sakna språk, ännu mindre
att de sakna språkorgan (!!).
6 »Förnimmelsernas tröskel» och »retelsernas
nollpunkt» höra således till det populära i detta
»vetenskapliga» verk,
7 Omdömet gäller känslans psykologi. Se
sid. 59-60. Å sid. 60-62 säges, hvad man
har att göra för känslans utbildning. Att detta
senare kommit in under rubriken psykologi, är
ett exempel på den reda, som utmärker hr Bis
bok.
8 Ja, det kunde, som sagdt, vara ganska
nöjsamt. Vi skulle säkert tillsammans hitta många
intressanta saker. Vi skulle finna en diätologi,
knapphändigare än den, som läses i mången
folkskola nu för tiden. Vi skulle finna
uppfostrans mål vara detta dubbla i utveckling .af en
sedligt-religiös karaktär, men vi skulle icke
finna ett ord om de medel och den metod, som
leda till utveckling af den »religiösa»
karaktären. Vi ledas alltså af denna »vetenskapliga»
uppfostringslära endast halfvägs mot målet.
Vi skulle finna, huru Öfversättaren s. 58 talar
stil» om »särskilda kanaler i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
