Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (510.) 7 oktober 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR bARARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
N:r 40.
(510.)
STOCKHOLM, 7 OKTOBER 1891.
10:e årg.
Prenumerationspris:
l/i år 8,50 kr., 8/4 år 3 kr., V2 år 2 kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker : i landsorten å närmaste postanstalt ; i Stockholm å tidningens byrå.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 5-6 e. m.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare :
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 5-6 e. m.
Allm. tel. 6O OO.
Tryckt ho» G«nMfult» Boktr.. Ak titbolay, StockhoK*.
Lösnummer a 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid: hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad(= Hstafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigsel -annons 1kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bor vara inlämnad senast måndag kl. 6 e. m. för att inkomma i veckans nummer.
Från l oktober
till årets slut kostar
Läraretidning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
endast
l kr. 25 öre.
Prenumerationen sker å närmaste postanstalt.
Svensk Läraretidning läses af öfver
8,000 lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsordförande m. fl. - Är allmännaste annonsblad för
lediga tjänster vid folk- och småskolan. -
Meddelar porträtt af framstående skolmän i
regeln en gång i månaden.
Pedagogiska guldkorn.
Barn nu för tiden få mindre tukt än
förr, säger man, och detta skyller man på
den »moderna uppfostrans» veklighet. Detta
påstående, som till sin första del är sant,
får man dock icke fatta så, att den
moderna uppfostringsmetoden skulle vara
veklig. De bortskämda barnens föräldrar hafva
i regeln ingen metod alls. Snarare torde
det förhålla sig så, att den forna,
våldsamma, stränga, nästan kroppsliga metoden,
som med slag och snäsor tvang barnen
att hålla sig på mattan, nu har mistat sitt
anseende, oförenlig som den är med våra
lefnadsvanor för öfrigt, men att den dess
värre ännu icke efterträdts af någon
förnuftigare, tidsenligare regim. Det härskar
därför ett interregnum, hvad
uppfostringsmetod beträffar. Och när, såsom ofta nu
för tiden är fallet i hemmen, ingenting
träder i stället för den gamla hårdhändta
tukten, då måste ju tillståndet bli
försäm-radt. Man glömmer, att den forna
strängheten, stryket och de häftiga bannorna nu
måste ersättas af en så mycket större
mo-ralisk fasthet. »Uffe.»
Folkskolan och tidslytena,
Stockholms folkskollärareförenings protestmöte.
I lördags afton hade Stockholms
folkskollärareförening anordnat ett extra
sammanträde för behandling af frågan:
Är det påståendet med verkliga
förhållandet öfverensstämmande, att folkskolan
gör sina lärjungar odugliga och ohågade
för arbete?
Att frågan var brännande, märktes
däraf, att möteslokalen - Palmgrenska
skolans stora sal - var alldeles fullsatt
redan före mötestidens början. Minst
300 personer hade infunnit sig.
Diskussionen inleddes af
folkskolläraren Fridtjuv Berg med ett längre
anförande af hufvudsakligen följande innehåll:
Ingenting är så ondt, att det icke
medför något godt. Det Mörnerska dådet har
blottat en af samhällets bölder och bragt
mången att spana efter sjukdomsgiftets
dolda källor. Bland dem som så gjort
befinner sig tidningen Aftonbladet. Det
har i en följd uppsatser med titeln
»Tidslyten» (till största delen förträffliga)
påpekat några af de bidragande orsakerna:
flärden, öfverdådet, dryckenskapen, de
sexuella utsvafningarna, skuldsättningen.
Härtill hade det lagt vissa brister i den s. k.
öfverklassens uppfostran - dock ej den
viktigaste, nämligen den oerhörda frestelse,
som för månget barn måste ligga däri, att
det från sina spädaste år får växa upp i
den föreställningen, att det tillhör en högre
ras, som utan skam kan existera utan
arbete.
Hade artikelföljden slutat med något
dylikt, så hade den fått ett inre sammanhang.
Den kritik öfver folkskolan, hvari den nu
utmynnat, är däremot en oäkta pålödning,
som förtagit en stor del af dess verkan.
Den förstämning, som brottet väckt inom
njutningens lätta värld och som kunnat
leda till själfpröfning och besinning, har nu
erhållit en afledning. Man har fått höra,
att en väsentlig orsak till tidens fördärf
ligger i den missriktade folkundervisningen,
och - belåten härmed slår man sig till rö
med sig själf.
En bekant talare har kallat folkskolan
»allas vårt skötebarn». Han borde ha sagt:
»allas vårt styfbarn». Den förra
benämningen skall en gång blifva sann^ den
senare är sann. De kommunalt maktägandes
intresse för folkskolan är icke
föräldrakärlek - ty sina barn hafva de annorstädes
- utan på sin höjd en resonnerad kärlek
af ganska medelmåttig värmegrad.
Slagorden om »vår kostsamma folkundervisning»
och »våra folkskolepalats» äro vilseledande.
Folkskoleundervisningen är den utan
jämförelse billigaste af all undervisning; de
folkskolehus, som med någon rimlighet kunna
kallas »palats», äro ytterst få; man kastar
bortåt 1,000 barn in i en enda kasern och
bortåt 60 barn in i en enda afdelning;
man begagnar skolrum utan ljus och luft;
man använder i ganska stor utsträckning
det förderfliga dubbleringssystemet o. s. v.
Hade Aftonbladet haft kännedom om alla
dessa missförhållanden, skulle det
säkerligen icke instämt i slagorden om
folkskolans »dyrbarhet», ej heller gjutit olja på
folkskolefientlighetens eld genom att inom
folkskolan leta efter orsaker till det
Mörnerska brodermordet.
Eri insändare i Aftonbladet, som kallar
sig »Läkare», vill, att våra »barnhem» skola
taga till sin uppgift*att producera »billiga
arbetskrafter på landet» - »bondpigor och
bonddrängar»! Han försäkrar, att vår
»välvilliga» förordning om minderårigas
användande i arbete »gjort mycken skada» -
den har dock som bekant aldrig blifvit
ef-teriefd! Och han påstår, att
folkskoleåldern och folkskoleundervisningen äro så
utsträckta, att lusten och förmågan af
kroppsarbete gå förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
