Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (514.) 4 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
479
sker först anmälan till vederbörande
roteman, hvilken efter kortare eller längre
tid varnar barnets målsman. Hjälper ej
detta, anmäles barnet hos skolrådets
ordförande. Blifver äfven hans varning
utan följd, göres anmälan till skolrådet,
som då, för den händelse målsman eller
barn eller båda visa fortsatt tredska,
beslutar om de åtgärder, som skola
vidtagas. I svårare fall kan nu skolrådet
döma det skolkande barnet att intagas
på Hall eller annan uppfostringsanstalt.
Ofta inträffar emellertid, att denna dom
icke på kortare eller längre tid kan
verkställas, emedan å de nämda
anstalterna saknas utrymme. Under hela
denna långa anmälningsprocedur och
stundom en tid efter det slutliga
afgöran-det fortsätter barnet sitt olofliga
uteblif-vande icke blott till skada för sig själft
utan oftast äfven till olycka för en och
annan jämnårig kamrat, som under
tiden af den skolkande lockas in på
afvägar.
Ur tillgängliga handlingar visades med
siffror, hurusom i ett icke litet antal
fall skolkningen oaktadt alla ofvannämda
åtgärder fortsatts.
En förändring af detta förhållande
därhän, att öfvervakandet af skolgången
blefve mera centraliseradt samt att snabba
och verksamma åtgärder kunde vidtagas,
ansågs som ett allmänt önskningsmål.
Detta torde ock blifva alldeles
nödvändigt, om gällande lagbestämmelser i detta
afseende skola blifva annat än en död
bokstaf. Ty såsom det nu är, kan i
vissa fall ett trotsigt barn, som
föresätter sig att skolka, eller tredskande
föräldrar, hvilka ej respektera ordning och
lag, fortsätta med sitt ofog oaktadt allt
som göres från skolans sida och
oaktadt skolrådens kraftiga uppträdande.
Det måste emellertid erkännas, hvilket
ock under diskussionen betonades, att
de vidtagna åtgärderna i ett stort antal
fall visat sig hafva åsyftad verkan samt
att de egentligen vanartades antal i
förhållande till det stora och växande
barnantalet är förvånande litet. Men därmed
är icke sagdt, att ingenting bör åt saken
göras, ty den omständigheten, att årligen
ett antal barn får förfalla och i
framtiden helt säkert kommer att öka
brottslingarnas antal, är skäl nog till ett hastigt
och kraftigt ingripande. Det öfverklagade
onda kan i annat fall liksom en
smit-tosam sjukdom snart gripa omkring sig
i en ej anad omfattning.
Vi hafva vid mer än ett tillfälle
betonat nödvändigheten af att genast kunna
skilja de vanartade barnen från skolan
både för att sålunda hindra dem att
locka välartade kamrater på afvägar och
på det att deras egen uppfostran må
kunna handhafvas på det mera kraftiga
sätt, som är nödvändigt, om de skola
kunna räddas åt framtiden och
samhället. Att för detta ändamål kräfves en
särskild anstalt, ett räddningshem, var
ock den utväg, hvilken nästan samtliga
talare ansågo som den enda säkra. En
dylik anstalt borde emellertid förläggas
till landsorten, dels på det att den icke
skulle behöfva blifva inrättad som en
kasern och dels på det att tillfälle skulle
kunna beredas till lämplig omväxling
mellan kroppsarbete och skolarbete.
Märkligt var det om rik erfarenhet på
detta område vittnande uttalande i
frågan, som förre folkskoleinspektören G.
J. Meijerberg gjorde. Bland annat
framhöll han, att skolrådens sammansättning
ej vore fullt ändamålsenlig. Han ansåg,
att skolrådet borde bestå af ett större
antal medlemmar, män och kvinnor, och
att dessa borde väljas mera med hänsyn
till skolrådets uppgift att öfvervaka
skolgången. För detta ändamål borde
särskildt inväljas dels skolans förste lärare
och dels en medlem af den öfriga
personalen. Dessutom borde prästerkapet befrias
från en del dem åliggande
expeditions-göromål, hvilka kuhde helt och hållet
omhänderhafvas af rotemännen, på det
att prästerna skulle kunna mera ägna
sig åt den egentliga själavården, och
borde församlingarna för detta ändamål
delas i distrikt, så att prästerskapets
särskilda medlemmar hade hvar sitt
bestämda område.
Vi instämma fullkomligt i det af en
talare fällda yttrandet, att så länge nu
rådande brister i fråga om tillämpningen
af lagen om ordentlig skolgång få
kvarstå, skall, i trots af allt hvad
skolmyndigheter och lärarepersonal göra till
det ondas afhjälpande, skolväsendet dock
allt mer och mer hindras i sin
utveckling. Det behöfves ett kraftigt ingripande
från de maktägandes sida, ty just detta
dagdrifvande unga släkte, som tillåtes
uppväxa i vårt ordnade samhälle utan
aktning för sig själfva och andra och
trotsande lag och ordning, är det som
i framtiden kommer att rekrytera
fängelserna och anstalterna för försvarslösa.
De uppoffringar, som göras för att rädda
vilsekomna barn, äro i själfva verket en
besparing, som göres på framtidens
fångvård och fattigvård.
Ny ecklesiastikminister
lär komma att utnämnas nästa fredag.
Enligt hvad det förljudes har
ecklesiastikministerportföljen definitivt erbjudits
åt lektor G. F. Gilljam. Denne säges
ock hafva förmatts låta sina
betänkligheter vika, hvadan han för den närmaste
tiden skulle blifva det svenska
skolväsendets högste chef.
Lektor Gilljam är född 1832, blef 1863
lektor i grekiska och latinska språken
vid Gäfle läroverk, samma år rektor i
Hudiksvall, 1871 rektor vid Stockholms
gymnasium och 1880 rektor vid norra
latinläroverket härstädes, hvilken
befattning han på grund af sjuklighet
från-trädde år 1883. Han bestrider
emellertid fortfarande lektoratet i latin och
grekiska vid nyssnämda läroverk. Under
treårsperioden 1879-81 var G. en af
Stockholms stads representanter i andra
kammaren och är sedan 1887
representant i första kammaren för Gäfleborgs län.
G. har gjort sig känd som
framstående talare och är obestridligen en af
Sveriges främste målsmän för den
klassiska bildningen.
l
Programfrågans öde
är nu kändt utom hvad angår 11
kretsar. Resultatet är det, att 121 kretsar
afslagit samtliga motionerna, medan 25
kretsar helt eller delvis ställt sig på
motionärernas sida. 2 kretsar hafva
beslutat att icke göra något uttalande.
Extra-lärare-systemet
har hittills florerat i stor utsträckning
vid Gäfle folkskolor, men erhöll vid förra
veckans kyrkostämma dödsstöten. Det
beslöts, att 9 extra lärarinneplatser skola
förändras till ordinarie, hvarigenom blott
hvar 6:e lärarinna blir extra.
På tvären
söker man sätta sig på ett och annat
håll gent emot riksdagsbeslutet angående
700 kronors lön efter 5 års oförvitlig
tjänstgöring. Vid kyrkostämma i
Färila, Gflb., den 18 oktober upplyste
ordföranden, att tre skollärare nu voro
berättigade till nämda löneförmån. De
närvarande ville dock icke gå in härpå,
åtminstone skulle icke folkskollärarinnan
få åtnjuta denna fördel, utan borde hon
kunna vänta ett par år ännu. Man
skyllde på, att kungörelsen om
riksdagsbeslutet - ännu icke vore uppläst i
kyrkan. Ordföranden förklarade emellertid,
att lönebeloppet komme att utbetalas,
kyrkostämman måtte säga därom, hvad
den behagade.
Missledande formulär.
I de af k. m:t fastställda formulären
för uppgifter angående folkundervisningen
finnes fortfarande en kolumn för
afgifter af skolbarn (rad. 18 i formuläret för
sammandrag af distriktets
skolräkenska-per), ehuru dylika afgifter afskaffades
redan år 1883. Dagens Nyheter antager,
att det är de missledande formulären,
som vållat, att ännu på några ställen
afgifter af skolbarnen olagligen
uppbu-rits. Sedan folkskolebyrån nu fått ny,
kraftig chef, är det att antaga, att
ifrågavarande formulär med det snaraste
komma att undergå en väl behöflig
omarbetning. Det är icke blott i nu
påpekade utan i många andra hänseenden,
som en dylik omarbetning är behöflig.
De hittills begagnade formulären hafva
länge nog varit en plåga för lärare och
skolrådsordförande.
Utställning af
undervisningsmateriel. För uppehållande jämväl under år
1892 af den vid folkskollärarinneseminariet
i Stockholm anordnade ständiga utställning
af undervisningsmateriel har k. m:t anvisat
ett belopp af 500 kr. att utgå med 300
kr. till utställningsföremålens
vidmakthållande och förökande samt med 200 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
