Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (514.) 4 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
SVENSK LÄRARETIDNING.
fr 44
Inledaren yttrade bland annat, att om man
i allmänhet föredragit att tiga inför de
osanningar och beskyllningar, som en tid
förekommit, så kanske man ändå för en gång borde
göra ett undantag. Han framhöll därefter, huru
ogrundade tillvitelserna i sak varit såväl mot
S. A. F. som dess centralstyrelse; huru
styrelsen haft ganska grundade skäl, då den någon
gång afslagit af enskilda kretsar framställda
yrkanden; att densamma af synnerligen högt
stående personer fått erkännande för just sådant,
hvarför den mest klandrats af vedersakarne;
att dessa senare egentligen aldrig talat i sak
om annat än sådant, som rörde ett par
centralstyrelseledamöters enskilda förhållanden,
och hvilket sålunda aldrig hade med styrelsen
eller dess beslut att skaffa. Ett mera ovärdigt
sätt att gå till väga än vedersakarnes kunde
knappt tänkas. Detta och annat yttrades af
inledaren, men referenten har ej velat fram
därmed och hvad i öfrigt hörde dit, utan i
stället lämnat allmänheten en i hög grad
vanställd framställning af frågan, ja indirekt så
godt som beskyllt inledaren för
kristendomsfientlighet.
Hvilken taktik, som sålunda användes af
vedersakarne, är lätt att förstå. Man är
åtminstone icke samvetsöm. Värdet och
tillförlitligheten af dylikt inser hvarje rättänkande
människa lätt.
Under det detta lilla fåtal sålunda sökt göra
så mycket väsen af sig som möjligt och
begagnat sig af osanningen i dess mörkaste former,
har det samtidigt talat om andras dåliga anda
och färg, omstörtningslystnad,
kristendomsfientlighet o. s. v., samt förklarat, att man
ej gärna kunnat vänta annat än att se sina
förslag »förkättrade» o. s. v. Ja, om ett
sådant handlingssätt »förkättrades», vore det
ej att undra på. Det erinrar i sanning mycket
om det folks, som en gång för länge sedan
ropade den ena stunden hosianna och den
andra korsfäst.
Följden i yttre måtto har ej kunnat bli annat
än beklagande eller förakt först och främst
från de närmare stående, men redan tillika
äfven från en god del af den allmänhet, man
kanske trodde sig lätt nog kunna bedraga, men
som numera lyckligtvis icke tager för godt allt
som bjudes, icke ens om det ibland skulle
hafva skenet för sig. Västgötar.
#
Sedan förestående inskickades, har ett
nytt möte hållits i Sköfde, vid hvilket
man, efter hvad referaten antyda, som
vanligt icke sparade på utgjutelserna. Den
nya föreningen skall icke utgöra någon
kretsförening - ett beslut, som helt visst
skall hälsas med allmän tillfredsställelse
inom S. A. F. Den nya föreningen säger
sig hafva i sina stadgar inryckt, att den
vill stå »på kristlig grund». Måtte den
visa detta äfven i gärning. Detta skulle
säkert glädja litet hvar, ty då blefve det
ju slut på förtalet och smädelserna, enär
Kristi ande väl först och fränast är
sanningens, försoningens och kärlekens ande.
_____Red, anm.
Fria ord»
»Slut på enigheten»
tyckes det nu verkligen vara i Vifolka-Valkebo
kretsförening. Det måste äfven jag medgifva.
Det är nämligen nu klart, att det finnes
oförsonliga element inom föreningen, på hvilka
alla goda ord äro spillda. Den »gamla
stammen» kan under inga villkor finna sig i ett
sällskap, där vi »nya element» finnas till. På
det att nu icke föreningen må för vår (de »nya
elementens») skull behöfva sprängas, torde det
vara bäst att slå in på den väg, som redan
af kyrkoherden Thorén blifvit inslagen: att
utgå ur föreningen. J enlighet med denna
uppfattning har jag därför i dag hos ordföranden
i kretsföreningen anhållit om mitt afsked såsom
styrelseledamot och meddelat mitt beslut om
utträde ur föreningen. För min skull behöfver
nu alltså icke »den gamla stammen» gripa till
en så ödesdiger åtgärd som att utgå ur
föreningen.
De personliga insinuationer, som referenten
funnit godt emot mig utkasta, tager jag absolut
lugnt, lämnande åt kretsföreningen att bedöma,
huruvida de äro befogade eller icke. Blott det
kunde jag väl säga, att om jag icke af
referenten och de fem af gamla stammen väntat
mig någon sympati - en känsla, som synes
dem främmande - så kunde jag af dem
väntat mera gentlemannaskick i deras uppträdande
mot mig, äfvensom mera öppenhet och ärlighet.
Västra Harg den 31 oktober 1891.
Adolf Sondén.
En märklig upptäckt
har gjorts af Viskakretsen. På sitt senaste
möte förklarar kretsen i sammanhang med
revisionsberättelsen för S. A. F., att ingen af de
utsända frågorna är af pedagogisk natur.
Lärarnes hörande i pedagogiska ärenden är alltså
icke en pedagogisk fråga. Men nog är val
>programfrågan» pedagogisk ? Denna fråga har
ju sin upprinnelse just i - Viskatrakten. Tala
mina goda landsmän i sömnen? frågar
förvånad En västgöte.
Utlandet.
Ny lönestat för Bergens
folkskolepersonal har nyligen blifvit fastställd af
därvarande kommunalstyrelse. Öfverlärarne skola
hafva 2,500 kr., som stiger till 2,800 kr. efter
fem års förlopp och 3,000 kr. efter ytterligare
fem år, jämte fri bostad. Lärare af högre
lönegraden aflönas med 2,000 kr, som efter fem
års förlopp stiger till 2,150 kr. och efter
ytterligare fem år till 2,300kr. Lärare af den lägre
aflöningsgruppen börjar med en lön af 1,400
kr., som efter tre års tjänstetid stiger till 1,600
och efter nya tre år till 1,800 kr. Lärarinnor
af högre aflöningsgruppen börja med 1,200 kr.,
som efter fem år stiger till 1,300 kr. och efter
nya fem år till 1,400 kr. Lärarinnor af den
lägre aflöningsgruppen aflönas med 900 kr.,
som stiger till 1,000 kr. efter tre års tjänstetid
och till 1,100 kr. efter nya tre år.
Fiendskap mot folkskolor är rubriken
på en artikel i Åbo Tidning, hvari framhålles
den afvoghet mot folkskolan, som här och där
ännu visar sig i sydvästra Finlands bygder.
En kommun, som synes gå långt i
obenägenhet mot folkskolan, är Houtskär.
En folkskollärare, som utsändts såsom
sällskapet S. B. V:s stipendiat, höll söndagen den
26 juli efter slutad gudstjänst ett föredrag för
den samlade allmogen, i hvilket han sökte
vederlägga de skäl, hvilka anförts mot en
folkskolas upprättande.
Då föreläsaren genomgick kostnadsförslaget
för en fast folkskola, kunde några af åhorarne
ej längre hålla sig lugna, och snart hördes
sådana utrop som: »Vi vilja inga skolor ha.>
»Har herrn ingenting annat än skolor att tala
om, så vilja vi ej mer höra på.» »Tror herrn
vi skulle idas tigga hjälp af någon?» »Nog
lofvar man oss hjälp, men om vi först börja
med skolan, få vi nog stå för kostnaderna.»
»Vi måste ligga året om på hafvet för att
kunna lefva. Vi ha inte tid med skolor och
skolgång.» »Skolan lär barnen endast odygd.»
»Skolan lär barnen att bryta benen af sig, det
har jag bevis på!!!» o. s. v.
På förfrågan om föredraget skulle fortsättas,
svarade de närvarande, att de icke ville höra
talas om skolor, det var onödigt, ty skolan
skulle de hvarken taga emot eller inrätta, »tala
aldrig mer med oss om skola» o. s. v. Och
så upplöstes sammankomsten.
Fri folkskoleundervisning har nu på
grund af parlamentets beslut införts i England.
Barnen kunna komma till skolan utan att
medföra den penny eller de pence, hvilka förut
skulle erläggas hvarje vecka såsom skolpengar.
Verkan har ej heller uteblifvit. Redan den
första dagen kommo ensamt i London 30,000
flera barn till skolan, än förut varit fallet. För
öfrigt har den fria folkskoleundervisningen väckt
den gamla rangskillnaden till nytt lif. Herrar
handtverkare vilja nämligen icke se sina barn
sitta på samma skolbänk som trasiga
arbetarebarn. Af detta »klassmedvetande» ha
skolmyndigheterna hittills dragit nytta. Pennyskolorna
voro för arbetares och fattigmans barn, men
utom dessa skolor funnos i hvarje distrikt
ännu andra folkskolor, i hvilka veckoafgiften
belöpte sig till 3, 4, 6 och 9 pence.
Nio-penceskolans lärjunge såg med förakt ned på
sex-pence-skolans lärjunge och så vidare ända ned
till den billigaste skolan. I flickskolorna var
denna rangskillnad ännu större. Och nu stå
dessa skolor öppna för alla! Föräldrar och
barn ur »la haute volée» äro i hög grad
förbittrade, och för privatskolorna, som för öfrigt
lära vara mycket illa skötta i England, har nu
uppgått en gyllene tid, ty dit skola alla
rangsjuka sända sina barn. Att de där få sämre
undervisning, bekymrar dem föga.
Lärjungarnas hämd. Skolläraren Frans
Posch i den lilla tyska staden Ansbach firade
i förra månaden sitt 50-årsjubileum som lärare.
Med anledning af dagens betydelse var för
honom anordnad en fest, och å densamma
höll stadens borgmästare ett tal, hvari han
bland annat yttrade följande:
»Samtliga medlemmar af kommunalstyrelsen
hafva varit hr Poschs lärjungar, och alla
hafva vi af honom mer än en gång erhållit
såväl luggar söm sittoppar och stut. Vi
lofvade hvarandra, att vi skulle hämnas, då vi
blifvit »stora», och vi hafva i dag uppfyllt vårt
löfte, då vi enhälligt utnämt vår ärade, högt
aktade och älskade gamle lärare hr Frans Posch
till hedersborgare i vår stad.»
Om Ni känner någon lärare, lärarinna
eller skolvän, som ej läser Svensk
Läraretidning, så uppmana honom eller henne
att genast prenumerera för årets två sista
månader. Pris endast 50 öre.
Jultomten,
Skolbarnens jultidning,
torde blifva färdig,i slutet af denna månad.
De, som önska tidningen sig tillskickad fore
den 5 december, torde benäget uppgifva
detta vid rekvisitionens insändande.
Rekvisitioner mottagas fortfarande.
Breflåda.
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade med afsändarens namn ocb
adress, lämnas utan afseende.)
Brynolf. Lärare och lärarinna är befriad
från skatt för den del af lönen, som utgår till
vikarie eller biträde. Se bevillningsförordningen
§ 10, mom. 4 f)!
Evald. Se här ofvan!
Thr. En tidning, som mottager annonser,
kan icke vägra införandet af en sådan blott
på den grund, att redaktionen anser en
annonserad bok eller tidning ej vara bra. Så godt
som alla tidningar hafva uppställt den regeln,
att annons införes, så snart den ej är af
bedrägligt innehåll eller kan på något sätt såra
sedligheten eller annorledes komma i strid med
tryckfrihetsförordningen. Annqnsafdelningen är
ju ett fullt neutralt område. Äfven sådana
tidningar som »Vårt Land» m. fl. hafva ansett
sig böra hålla på denna princip och förklarat
sig icke kunna svara för annonsernas innehåll.
Om redaktionen skulle öfva censur på
annonserna, hvar skulle gränsen sättas?
C. Öfverläsningsersättningen har hittills
varit 75 kr. pr månad, oafsedt huru hög lärarens
lön varit (den lagstadgade minimilönen har
nämligen varit 600 kr.). Från nästa år
däremot 87,50 kr. för lärare, som är berättigad till
700 kronors lön.
R. Antagligen ej; deras rätt har ju ej
blifvit kränkt.
Sam. Nej, inverkar ej.
Skåning. Icke för dylika smånotiser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
