Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (516.) 18 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 46 (A). ~
STOCKHOLM, 18 NOVEMBER 1891.
10:e årg.
Prenumerationspris:
Vi &r 3)50 kr., s/4 år 3 kr., 1/2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker :
l landsorten å närmaste postanstalt;
i Stockholm å tidningens byrå.
Byrå,:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 5-6 e. m.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 5-6 e. m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hoi OtnuMdt* Boktr.-Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm.
tidningskontoret öust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad( = 14 stafvelse!).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons 1kr., dödsannons 2,50 kx.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Svensk Läraretidning utgifves i
da ff under n:r 46 (A) och n:r 46 (£), det
sistnämda innehållande ett tillkännagifvande
om »JultO22lt6H») Sko/barnensjultidning.
(§rofprenumeration*
För att sätta hvarje lärare,
lärarinna och skolvän i tillfälle att taga
kännedom om
Läraretidning
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
har priset för tidningen under årets
två sista månader blifvit satt till
(postarvodet inberäknadt)
endast 5O öre»
Prenumeration mottages å alla
postanstalter i Sverige (utom i Stockholm, där
prenumeration sker d tidningens byrå), Norge,
Danmark oeh Finland. ’(Hänvisning torde
göras till Bihang till generalpoststyrelsens
cirkulär n:r 44, utgifvet den 16 oktober 1891.)
Ur pressens omdömen:
»Utan gensägelse den bäst redigerade af alla
våra facktidningar. - - <- Borde läsas af en
hvar, som har med undervisning och uppfostran
att skaffa.»
»Ett oumbärligt fackorgan för rikets lärare.»
»Har genom en talangfull behandling af
skolfrågor vidgat allmänhetens intresse för och
insikter i skolans angelägenheter,»
»Hvarje skolrådsledamot i landet borde anse
det för en plikt att läsa Svensk Läraretidning.»
»Många missgrepp i lagtolkning m. m. skulle
skolråden kunnat undvika, om deras ordförande
och ledamöter ständigt följt med blott den
afdelning i Svensk Läraretidning, som innehåller
prejudikat i skolfrågor.»
»Ett vaket och talangfullt skött organ.» -
»Redbart och omväxlande innehåll.»
Ett ord om praktisk
skolundervisning.
(Anteckningar från en af direktör Otto Salomons
föreläsningar för Göteborgs folkskollärarekår.)
Den tredje perioden i människans
utveckling, åldern 12-15 år, betecknas af
Rousseau såsom den, då kraften öfverstiger
begäret. När begäret är mindre än styrkan,
ah människan stark. Det är våra lidelser,
som göra oss svaga, emedan deras
tillfredsställande skulle fordra ett större mått
af kraft, än naturen gifvit oss, säger
Rousseau. Är således än den absoluta styrkan
mfridre hos barnet än hos mannen, så är
den relativa större, ty begären äro små.
Visserligen se vi omkring oss en hel
del barn på denna ålder, som äro svaga,
»rörliga dockor», barn, som »drifva
åkerbruk i blomkrukor», men det är icke dessa
vi nu tänka på, det är barnen på landet,
som slägga, som gräfva och arbeta på
åkern.
Vid den ifrågavarande åldern skall
barnet insamla förråd i ladorna för lifvet.
Då det ej kan tillägna sig allt vetande,
måste man välja hvad barnet skall inhämta.
En af våra nyare pedagoger, Spencer, har
föreslagit en del uppgifter, som böra väljas.
Han har dock ej varit fullt lycklig i
ämnesurvalet, utan kommit till slutsatser, som
delvis äro främmande för sammanhanget.
Rousseau säger om kunskaperna, att
somliga äro falska, onyttiga eller tjäna till
att nära högmodet. Sådant vilja vi ej lära
barnet, utan blott det, som är nyttigt.
Sträfvandet i denna riktning har kommit
vissa skolförbättrare och »praktiska»
människor att resonnera: det eller det ar
nyttigt, alltså måste skolan bibringa barnen
kunskap därom. Men det är klart, att
nyttan af en insikt eller en färdighet icke
ensam utgör villkoret för, att skolan skall
syssla med att bibringa lärjungarna
densamma, alldenstund skolan icke kan göra
allt nyttigt till föremål för sin undervisning.
Hvar skulle i sådant fall gränsen sättas?
Nog är det nyttigt att sätta in en
glasruta, att gräfva kanaler och bygga
järnvägar, att sota skorstenar o. s. v., men
icke är därmed sagdt, att läraren t. ex.
skall med sin klass krypa igenom
skorstenen. På så sätt skulle skolans
läroämnen bli lika många som hennes
undervisningstimmar på året.
Vi måste skilja mellan direkt och
indirekt nytta. Icke är väl gymnastiken nyttig
därför, att barnen få komma upp i linor
och stänger och taga notis om, huru taket
ser ut; den är väl nyttig därför, att
barnet genom öfningarna i fråga utvecklas.
När vi tala om nytta i afseende på
undervisningen, taga vi hänsyn till båda
slagen, både det medelbara och
omedelbara gagnet, och vi gå så långt, att vi
gifva de ämnen, som hafva medelbar nytta,
företrädet. Barnen skola utvecklas
harmoniskt, och det är denna ofantligt viktiga
synpunkt, som bör fälla utslaget vid
uppgörandet af skolans undervisningsplan.
Om således två ämnen ställas emot
hvarandra, har man att öfverväga,
huruvida någon lucka i skolans bildning
förefinnes, och därpå välja det ämne, som
bäst fyller denna lucka.
Nu kan emellertid begreppet harmonisk
bildning dels fattas i betydelsen af alla
krafternas utveckling i samma grad, dels
i betydelsen af förmögenheternas
utveckling efter den olika stora vikt de anses
hafva i förhållande till hvarandra för
bildningen, så nämligen, att de mera
betydelsefulla få större utbildning än de öfriga.
Fattar man t. ex. den religiösa känslan
såsom viktigast, ägnar man största
omsorgen om dennas utveckling, skattar man j
den fysiska kraften högt, varder dennas
utveckling framför åtskilliga andra
för-mögenheters föremål för sträfvanden o. s. v.
Rousseau framhåller, att villfarelsen, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
