Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (516.) 18 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:r 46
SVENSK LÄEAEETIDNING.
511
förmodligen få ännu hunnit stadga sin
erfarenhet i fråga om, hvad som möjligen
däri bör ändras.
I fråga åter om en del enskildheter
förefinnes ännu ett och annat, som kan gifva
skäl till anmärkningar. I de första
upplagorna förekommo åtskilliga mindre
korrekta uppgifter äfvensom en del mindre
lyckligt valda och oegentliga uttryck. Den
sista upplagan kan ej heller alldeles
fritagas från sådana. Till en del synas dessa
sammanhänga med själfva
framställningssättet, hvilket i ett afseende är, såsom
redan framhållits, särdeles berömvärdt.
Sträfvan att få framställningen så fyllig
och afrundad som möjligt synes nämligen
hafva förledt författaren att ibland göra
denna så fyllig, att lättfattligheten och
ledigheten äro mera skenbara än verkliga,
ibland åter att låta sakinnehållet sitta
emellan.
Såsom exempel på förstnämda fall kan
anföras från sid. 5: »Sandödlan är ett
litet fyrfotadt djur, som springer omkring
på marken.» Den relativa satsen här kan
ej gärna äga annan betydelse än att
af-runda meningen. Ungefär på samma sätt
förhåller det sig med den sista bisatsen
i denna mening från sid. 137: »Det rum,
en kropp intager, kallas hans rymd eller
volym, hvarmed förstås hans utsträckning
i längd, bredd och höjd.» Lättfattligheten
vinner knappast härpå.
I sistnämda afseende kan hänvisas till
sid. 74: »Genom hvarje muskel gå
dessutom (utom blodkärl) en eller flera nerver,
hvilka likasom blodkärlen allt mer förgrena
sig inom musklerna.» Om samma sak
heter det på sid. 88: »Till en början
bilda de (nerverna) stora stammar, men
förgrena sig småningom i allt flera och finare
grenar liksom ådrorna.» För att
åskådliggöra, huruledes nervtrådarna skiljas från
hvarandra (hvarje nervstam består ju af
ett stort antal fina trådar), begagnar
författaren det härför icke exakta uttrycket
»förgrena sig», hvarvid därjämte hänvisas
till blodådrorna, hvilka verkligen
förgrena sig.
Ändamålsenligheten är, där den påpekas,
ej alltid klart framhållen. Se t. ex. sid.
l om kattens hårbeklädnad. Ej alltid är
framställningen sådan, att det däri
meddelade kommer att för lärjungarna varda
så instruktivt, som ske kunnat. Såsom
exempel anföra vi från sid. 73
omnämnandet, att brosket småningom förbenas till
hårdt och fast ben. Lätt hade kunnat
meddelas, huru förbeningen tillgår
(därigenom att i brosket afsätter sig en mängd
fina kalk-korn). Det är en ingalunda
oviktig sida af undervisningen uti
naturkunnighet, att man söker gifva lärjungen
en inblick uti, huru naturen går till väga
för att nå sina ändamål. Den bör
därför aldrig lämnas ur sikte utan
omsorgsfullt medtagas, så snart och så vidt
lämpligen kan ske.
Ej så få oegentliga uttryck möter man
äfven i den nya upplagan.
På sid. 26 heter det: »Den yttre delen af
hornslidan bekläder den inre delen.»
Sid. 31: »De (hvaldjuren - märk alla!) äro
de största af alla djur.-»
Sid. 139: Smalt lack häftar så hårdt vid
papper, att man ej kan skilja det från papperet
utan att detta går sönder.»
Sid. 140: »Låter man en lösning afdunsta»
o. s. v. »Varma kroppar afgifva värme, kalla
kroppar upptaga värme från andra kroppar,
med hvilka de komma i beröring.»
o Sid. 176: v Ljuset förhåller sig härvid (vid
återkastningen) såsom spänstiga kroppar i
allmänhet» (kan gifva anledning till föreställning
om ljuset såsom en kropp).
Meningen med uppgiften om vattenpassets
bruk - sid. 138 - kunna vi ej rätt förstå.
Räkneexempel till den fysikaliska
afdelningen saknas helt och hållet.
En del af dessa och liknande
anmärkningar kunna nog förefalla vara af
jämförelsevis mindre vikt, men med de anspråk,
man numera ställer på läroboken, äro de
ej längre alldeles oviktiga. De brister, de
påpeka, kunna dock lätt nog afhjälpas i
en ny upplaga.
I allmänhet skulle vi vilja säga, att
framställningen ej hvilar på ett tillräckligt
noga in i enskildheterna genomfördt logiskt
sammanhang mellan sakinnehållets delar.
Däraf kommer det, att densamma, oaktadt
dess ofta nämda förtjänster, dock ej alltid
är genomskinligt klar och enkel.
Det säger sig emellertid så godt som
själft, att trots de anmärkta bristerna
ifrågavarande lärobok dock fortfarande intager
ett mycket framstående rum bland
läroböckerna i naturkunnighet för barnskolor.
Den svenska folkskolan är författaren stor
tack skyldig för hans goda och värdefulla
insats i dess lärobokslitteratur uti
ifrågavarande läroämne. I viss mån kan han
till och med sägas hafva varit banbrytande.
Hans namn är för alltid med utmärkelse
inskrifvet i dess historia. -r.
Albrekt Segerstedts Natur/ära för
folkskolor och nybegynnare, utarbetad och
uppställd efter normalplanen. Nionde
upplagan. I enlighet med
lärobokskommitténs betänkande fullständigt
omarbetad af K. B. J. Forssell^ fil. d:r, lektor
i naturhistoria och kemi. Under
medverkan af Chr. Aurivillius, fil. d:r,
professor, och J. Elg, fil. kand. Stockholm,
Hjalmar Kinbergs förlagsexpedition.
Pris 75 öre.
Endast ett hastigt genomögnande af
angifna lärobok öfvertygar, att hon i sin nya
upplaga framträder betydligt omdanad.
Också säges i förordet, att »den nya
upplagan i flera afseenden väsentligt afviker
från de föregående upplagorna». Icke få
och delvis ganska betydande brister hade
framhållits hos dem. Denna nya upplaga
vill anses hafva afhulpit dessa.
»Materialet har blifvit ordnadt i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som äro
uttalade i kommitténs för granskning af
läroböcker för folkskolan afgifna betänkande. >
De anmärkningar, som från olika håll mot
föregående upplagor blifvit framställda,
hafva gifvit anledning * till åtskilliga
ändringar i afseende på formen och
innehållet. »Särskildt hafva sakuppgifterna
underkastats en grundlig revision.
Dessutom äro vissa partier så godt som
fullständigt nya.»
De antydda anspråken synas sålunda
vara rätt väl grundade, och en närmare
granskning af boken jäfvar dem ock
väsentligen icke heller.
Såsom i de ofvan anförda orden
antydes, är läroinnehållets anordning nu den
vanliga. Emellertid framträder måhända
därvid särskildt hos denna lärobok
svårigheten att fullt tillfredsställande anordna
afdelningen »Valda företeelser». Det, som
nära och naturligen hör tillsammans, kan
lätt komma att skiljas och sättas på olika
ställen i läroboken, hvilket otvifvelaktigt
kan medföra olägenheter. Se t. ex.
styckena om »Åskan» sid. 133 och 143!
Att göra ett godt urval af företeelser för
ifrågavarande afdelning är icke heller så
lätt. Häri synes oss författaren till den
fysikaliska afdelningen icke rätt väl lyckats.
I denna afdelning behandlar han t, ex.
utan någon förberedelse: »Ljusets
återkast-ning», därefter »Ljusets brytning» och
»färgspridning», under det däremot först
i afdelningen: »Fysiska företeelser»,
»Ljusets uppkomst och fortplantning» samt
»Skugga» omnämnas, hvilka delar af
läran om ljuset ju äro lättare att fatta än
de först nämda; dessutom förbereda de
och underlätta uppfattningen af dessa.
Såsom kurs för den dagliga skolans sista
klass, hvartill förordet synes vilja föreslå
dem, passa de icke heller; härför hafva de
allt för mycket karaktären af utplockade
bitar, som ej bilda ett helgjutet helt.
Annars är urvalet af lärostoff* i
allmänhet gjordt med god urskillning, hvarför ock
boken utmärker sig för ett godt och
värde-f ull t lär oin nehåll. Särskildt skulle vi vilja
framhålla växtläran, hvilken dessutom
äfven i andra afseenden är väl behandlad.
Uppenbarligen hafva författarne mycket
vinnlagt sig om att få framställningen
lättfattlig, enkel och klar. Häri hafva de
ock lyckats ganska bra. De ställen äro
ej synnerligen många, som skulle kunna
gifva skälig anledning till anmärkning i
förevarande afseende. Ännu finnes dock
på sid. 55 exempel på »hopade relativa
bisatser», af hvilka den sista »öfvergår till
beskrifning på ett alldeles nytt ämne».
Vi hafva visserligen iakttagit ett eller
annat kanske mindre väl valdt uttryck, men
dessa äro likväl både få och obetydliga.
Halft ursäktande säger den nye
utgifvaren i förordet: »Till sidtalet är denna
upplaga visserligen större än den
föregående, men detta beror icke därpå, att
innehållet blifvit tillökadt, utan på de större
stilar,, hvilka användts, och på den icke
obetydliga tillökningen af figurer.» Dessa
senares antal är i den nya upplagan 114.
För skolor, som arbeta under mindre
gynnsamma förhållanden, föreslår han att
förbigå vissa med stjärnor utmärkta
kapitel. För vår del anse vi hela boken
vara för knapp till omfånget för
gynnsammare ställda folkskolor. Detta gäller
isynnerhet vissa delar, såsom kapitlet om
människokroppen och afdelningen om
fysiska företeelser. I denna senare omtalas
sålunda ej pendeln och uret, ej häfvertar, ej
luftpumpen, ej hägring, intet förekommer om
Archimedes’ lag, intet om kroppars fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
