Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (517.) 25 november 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 47
undervisningssällskapets försorg.
Folkskollärareexamen aflade han redan den 13
juni 1862, såPedes efter ett års vistelse
vid seminariet, därund_er han nödgades för
sitt uppehälle sysselsätta sig med att
meddela undervisning åt barn i enskilda
familjer.
Efter aflagd folkskollärareexamen
inträdde S. vid musikaliska akademien.
Bredvid sina musikstudier skötte han en
informatorsplats i en familj här i
hufvudstaden, hvarjämte han samtidigt såsom
vikarie uppehöll organisttjänsten i Huddinge
kyrka. Höstterminen 1864 tjänstgjorde
han vid gardesregementenas skola och
påföljande vårtermin vid Jakobs och
Johannis fri- och fattigskola.
Sedan S. i april 1865 aflagt
organist-och kantorsexamen i Strängnäs, mottog
han vikariat i Brännkyrka såsom
skollärare, organist och klockare, till hvilka
tjänsters ordinarie innehafvare han samma år
i september valdes bland 21 sökande.
Under de närmast följande åren fick S.
ostördt ägna sig åt fullgörandet af sitt kall.
Kom så år 1871, då församlingens
komminister insjuknade. Under då rådande
prästbrist erhöll S. »venia concionandi»
af biskopen att uppehålla gudstjänsterna i
Brännkyrka. Han måste nu utom sin
ordinarie syssla sköta pastorsexpeditionen,
predika söndagligen samt undervisa årets
nattvardstmgdom. Samtidigt härmed
ägnade han sig åt skötandet af en del
kommunala förtroendeuppdrag.
Under denna tid var det, som hågen att
fortsätta på den prästerliga banan hos
honom mognade till beslut. År 1872
började han vid öfver 30 års ålder studiet af två
lefvande och tre döda språk under ledning
af den kunskapsrike och välvillige prosten
J. Lind i Huddinge. Efter trägna studier
och sedan han slutligen under trenne
terminer erhållit undervisning inom sjunde
klassen af Strängnäs högre allmänna
läroverk, aflade han studentexamen på
klassiska linjen den 13 december 1880 samt
efter ytterligare fortsatta studier, och sedan
han på domkapitlets tillstyrkan erhållit
dispens från akademiska examina,
prästexamen inför Strängnäs domkapitel den 30
augusti 1882, hvilken dag han äfven
prästvigdes och erhöll missiv såsom
pastorsadjunkt i Huddinge pastorat. Under tiden
hade han nästan oafbrutet skött sina
befattningar, utom under vistelsen i
Strängnäs, då hans plats uppehölls af vikarie.
Efter otroligt både själs- och
kropps-ansträngande arbete hade Skoglund sålunda
nått målet för sin sträfvan. Allt sedan
har han verkat såsom församlingslärare i
dubbel mening. Fortfarande sköter han
nämligen jämte sin prästerliga tjänst den
ordinarie befattningen som folkskollärare
och klockare; organisttjänsten uppehälles
genom af kyrkorådet förordnad vikarie.
Bland de många kommunala uppdrag
han haft och fortfarande innehar må
nämnas, att han är vice ordförande i
kyrkostämman, ordförande i
bevillningsbered-ningen, ledamot i fattigvårdsstyrelsen,
slöjdskolestyrelsen, hushållsskolestyrelsen samt
i centralkommittén för hemslöjdens främ-
jande, sekreterare i
sparbankskommittén m. m., m. m.
En ovanlig arbetskraft i förening med
en okuflig energi har sålunda kännetecknat
hr Skoglund både som yngling och som
man. Det ärliga och redbara arbetet har
ock städse varit den hafstång, hvarmed
han lyckats öfvervinna alla svårigheter och
kämpa sig fram till sitt föresätta mål.
.*
Då Sveriges allmänna
folkskollärareförening år 1880 bildades, inträdde
Skoglund i denna förenings centralstyrelse, och
har han sedan alltjämt tillhört samma
styrelse, till en början som kassaförvaltare
och från år 1885 såsom föreningens
ordförande. Därjämte har han såsom
ordförande allt ifrån dess stiftande ledt
Södertörns lärare- och lärarinneförening,
hvilken på hans inbjudning stiftades redan
1872 och nu utgör en af de större
kretsarna af den allmänna
folkskollärareföreningen.
Under utöfningen af sin ansvarsfulla
befattning såsom Sveriges allmänna
folkskollärareförenings ordförande har
Skoglund ständigt med ett aldrig svikande lugn
sökt att låta hvar och en komma till
sin rätt och att aldrig våldföra den enskildes
åsikter. Det allmänna förtroende, som
ständigt tagit sig uttryck vid de
omröstningar, då landets lärarekår i slutna led
gått till valurnorna för att insätta honom
i den allmänna föreningens centralstyrelse,
visar ock oförtydbart, att han inom
föreningen är en sammanhållande länk och att
omkring honom kunna alla samlas, utan
afseende på hvilka åsikter för öfrigt hysas
i vissa mer eller mindre betydelsefulla
detaljfrågor.
Säkert skall man ock därför från
landets skilda delar allmänt instämma, då vi
nu lyckönska Anders Fredrik Skoglund till
hans genomlefda 50 år.
/. J. Dalström.
FÖR DAGEN.
Ett ondt, mot hvilket skolan
bör ingripa.
Tobaksmissbruket utbreder sig allt mer
och mer bland skolungdomen. I städerna
gifver det sig tillkänna hufvudsakligen
under formen af cigarr- och
cigarrettrökning. På landsbygden har det tagit
en ännu vidrigare form: snus-tuggning.
I Stockholm och åtskilliga andra af
våra större städer kan man dagligen få
se ända ned till 5 å 6 års gossar
uppträda på gatorna med blossande cigarr
eller cigarrett i munnen. Och från
Småland, Östergötland, Bergslagen o. s. v.
meddelas, att snustuggningen blifvit så
vanlig, att t. o. m. 8 å 9 års pojkar
hafva sin försvarliga »mullbänk».
Ej nog med att dessa o vaner äro fula
och att de förorsaka penningeutgifter,
som ej öfverensstämma med ungdomens
villkor, de äro äfven särdeles skadliga i
hygieniskt hänseende. Med anledning af
några under senare tiden inträffade fall
i Norrland skrifver signaturen J. N. (an-
tagligen en läkare) i Norrlandsposten
följande, som vi tillåta oss återgifva:
Till Söderhamns lasarett infördes helt
nyligen en ung man, något öfver 20 år
gammal, som sedan ett halft år värjt
sinnesrubbad. På grund af att han tidtals
äfven varit våldsam, såg man sig
urstånd-satt att i fortsättningen kunna vårda
honom i hemmet. Ingen hade någon aning
om den egentliga orsaken till denna hans
sinnesförvirring, förrän man for hans
möjliga botande kom att vända sig till en af
vårt lands förnämsta hospitalsläkare. Denne
förklarade honom vara nikotinförgiftad.
Mannen i fråga hade nämligen varit en stark
snustuggare, allt sedan han gick i
folkskolan. Under den sista tiden hade han
plägat »äta ur» en vanlig snusdosa för hvarje
dag. Läkaren förklarade dock, att han
genom fullständig afhållsamhet från all slags
tobaksförbrukning och genom lämplig vård
i Öfrigt skulle kunna blifva återställd om
ett halft år.
Helt säkert har tobaksbruket under
tidernas lopp orsakat och grundlagt både
sinnesrubbning och andra svåra sjukdomar
och lidanden såväl hos tobaksförbrukarne
själfva som hos deras efterkommande, ehuru
läkarne icke förr än på allra sista tiden
börjat ägna någon allvarlig uppmärksamhet
däråt. Professor Billroth i Wien påstår,
att de s. k. »högre klasserna blifva allt
svagare och nervösare genom nikotin och
alkokol». Och professor Kjellberg i
Uppsala anförde i sitt föredrag vid det femte
allmänna svenska läkaremötet i Stockholm
den l sistl. september ett par exempel ur
sin egen praktik, som äro rätt upplysande
i detta hänseende. En 25 år gammal
bondson från Rättvik intogs den 2 sistl.
januari å Uppsala hospital. Enligt af hans
fader lämnade upplysningar hade han
tuggat snus allt sedan barndomen. Vid 18
års ålder började tecken till
sinnesrubbning visa sig, och ansågs han då lida af
religionsgrubbel. Då hans tillstånd
förvärrades, så att han icke längre kunde
behållas i hemmet, intogs han den 4
november förlidet år på Falu lasarett, där han
var på allt sätt äfventyrlig, så att han på
nyåret måste intagas på Uppsala hospital.
Där behandlades han nu såsom
nikotinförgiftad, och hans tillstånd förbättrades allt
mer och mer. Den l september hade han
icke haft något anfall på öfver en månad
och var då fullt redig, ehuru trög och föga
meddelsam.
Deri 5 december 1889 intogs på samma
hospital en man om 27 år från trakten af
Sigtuna. Han hade tuggat snus sedan han
var 12 år gammal och var nu sedan några
månader fullt vansinnig. Men genom
afhållsamhet från allt tobaksbruk och genom
lämplig behandling i öfrigt tillfrisknade han
så snart, att han redan den 6 maj 1890
kunde utskrifvas såsom fullt återställd.
Dylika exempel visa, att tobaken
ingalunda är någon så ofarlig vara, som många
tro. Den innehåller ett dödande gift, som
kallas nikotin, hvars starka verkningar man
tydligast känner, då man för första gången
sticker en cigarr, en tobakspipa eller en
tuggbuss i munnen. Ansiktet blir genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
