Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 51. (521.) 23 december 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 51
mening? Vi lärare hafva ett skäl mer an
alla andra att glädja oss vid julen. Jag
syftar ej på, att vi äro nog lyckliga att
få jullof, något som icke bestås i många
andra yrken än vårt. Hvad jag tänkte på
var, att ingsn familj har så stor
barnskara som vi. Julfröjden ljuder för vårt
öra mera mångstämmig än i de rikast
välsignade hem.
Men, såsom jag nyss sade, julen är
också en barnens fest i en annan mening.
Den är det därför, att du och jag, vi, som
längesedan trampat ut barnskorna, då känna
en fläkt från barndomstiden svalka vår
panna. Midt under lifvets grubbel,
tvifvel och strider klingar såsom en skär ton
emot oss julsången om frid på jorden och
människorna en god vilja. Och så
vaknar hos oss längtan att göra något litet
mer för andra, än vi annars pläga, att för
en dag eller två se upp från räknebrädet,
där vi sitta och addera våra små fördelar,
att gifva åt dem, som äro sorgsna och
lidande, icke en brådskande »allmosa», utan
vängåfvor, »julklappar», som det så
vackert och förtroligt heter.
Jag har just läst i en af årets jultidningar
följande vers:
Hviskar samvetets allvarsord:
dukas åt sorgen och nöden ditt bord
med rika håfvor af allt, hvad du äger,
då leder dig stjärnan till barnets läger.
*
Jag nämde ordet strider.
»Lifvet är en strid», heter det.
Män-niskolifvet är en strid mot naturens
öfvermakt, mot andens mörker.
Häröfver må vi icke klaga. Den eviga
utvecklingens lag kräfver, att krafterna
skola stärkas i strid. Endast så blir
människan, hvad hon är ämnad att vara. Till
och med hvad som fått namnet »slit och
släp för det dagliga brödet» kan, om det
med mandom bäres, verka till ett
stålsättande af andens och kroppens muskler,
som gifver spänstighet och uthållighet lik
täflarens på rännarebanan vid forntidens
festspel.
Men hvilotider måste afbryta striden och
arbetet. Annars nedtrycka de i stället för
att upplyfta.
En sådan hvilotid framför andra är
julhögtiden. Då tystnar för en stund dagens
buller och äflan. Mänsklighetens stora
skola tager sig några dagars ferier. Vid
barnens fest öfvervinnes hela
mänskligheten för ett ögonblick af kärlekens
barnasinne. Julen är en fridens fest. Sinnet
rensas - borde åtminstone göra det -
från bitterhet, ovilja och hätskhet.
Och härmed följer ny spänstighet till
arbetet. Intet tär så på kraften som själf-
viskhet och bitterhet. Intet stärker så som
kärlek.
M@n hvilotiden -*- helst när den
infaller mot slutet af ett år - blir också en
själfpröfningens tid. Årsskiftet med sitt
bokslut närmar sig. När under årets sista
stunder stjärnorna stråla på vinterhimlen,
går genom den tysta rymden en
andehvisk-ning: gör räkenskap för ditt fögderi. Vid
den pröfningen i hjärtats enrum med
samvetet på domarestolen gripes jag alltid af
bäfvan.
»För att som lärare göra sin plikt, skall
man ha gjort mer än sin plikt», säger en
författare. Hvem kan bestå inför ett
sådant kraf?
Men så hände det mig en gång, just en
dag mellan jul och nyår, att jag i min
ängslan slumrade in och drömde. Jag
tyckte mig se mina skolbarn med
strålande ögon kring en julgran och ett af
dem trädde å allas vägnar fram till mig
och sade med skälmsk uppsyn: nog borde
vi vara stränga mot dig, men om du
lofvar att nästa år söka göra din sak
bättre, så få vi väl ej räkna så noga med
dig. så här vid julen -
allt för den klara stjärna.
»Nästa år söka göra din sak bättre» -
det är nog sant, att det är ett bättre
sätt att visa sin ånger än att grubbla
Öfver hvad som varit...
Och härmed tillönskas alla tidningens
läsare af hjärtat
En god jul!
Profnummer af Svensk
Läraretidning utde/as gratis och portofritt, då
begäran härom insändes ti/l
Svensk Läraretidning, Stockholm.
Lärarelönerna i städerna.
En bit lönestatistik.
Den på andra sidan stående tabellen
grundar sig på uppgifter från de senaste
oktoberstämmorna. De förhållanden, hvilka
i densamma beröras, afse således år 1892.
Några korta anmärkningar må här
förutskickas.
1. Städerna hafva upptagits i ordning
efter folkmängden. Blott 5 af de städer,
som hafva Öfver 5,000 invånare, äro ej
medtagna. Till jämförelse komma vi
antagligen att i ett följande nummer
upptaga några stadssamhällen från
grannlanden.
2. Arbetslönen måste ses i förhållande
till arbetets beskaffenhet och arbetstiden.
Att på ett nöjaktigt sätt behandla den
första synpunkten i en kortfattad öfversikt
har ej varit möjligt. Hit höra klassernas
storlek, duplikationen i lokalerna m. ra.
Lästiden afser egentliga folkskolan. Där
två siffror uppgifvits, har alltid
maximi-siffran användts. Blott på ett ställe med
olika lästid under samma läsår har
medelsiffran måst tagas.
3. Då tyvärr den extra ordinarie
lärarepersonalen somligstädes ännu är mycket
talrik, synes önskvärdt att också uppgifva
dennas lönevillkor. Att redogöra för de
särskilda lönegraderna i den extra
ordinarie staten är däremot ej meningen,
fast man på sina ställen har dylika
ålderstillägg. I Landskrona t. ex., där ända
till 1882 alla lärare och lärarinnor utom
en voro extra ordinarie, äro lönegraderna
for e. o. folkskollärarinna: 800, 900 och
1,000 kr. med tre års mellanrum. I några
städer, t. ex. Göteborg, finnes en kategori
småskollärarinnor, som kallas extra
ordinarie och åtnjuter mindre lön än de öfriga.
För denna undantagsgrupp, som ju delar
med de öfriga i småskolan egenskapen att
icke vara ordinarie, torde ej heller särskild
lönekolumn å tabellen vara behöflig. Det
samma gäller om förste lärares lönegrader.
4. Till lönegrader räkna vi de
löneförmåner, som hafva tjänstetiden till norm.
Dock har upptagits en öfversikt af
lönegraderna äfven i Stockholm, ehuru dessa
egentligen äro ranggr&der, i hvilka
uppflyttning sker genom tillsättning i laga
ordning oberoende af ålder i tjänsten.
Jämförliga med lönetilläggen på andra ställen,
äro de egentliga älderstilläggen inom hvarje
särskild grad. Hvarje sådant tillägg
uppgår till 200 kr. för lärare, 100 kr. för
lärarinna. Skillnaden mellan andra städers
löneförhållanden och Stockholms härvidlag
är, att öfriga städer hafva blott en
begynnelsegrad, under det att Stockholm har tre
för lärare, nämligen 1,400, 1,800 och
2,000 kr., och två för lärarinnor, 1,100 och
1,4.00 kr. Endast en tredjedel af de
ordinarie lärarinne- och hälften af de ordinarie
läraretjänsterna äro afsedda för de högsta
ranggraderna. Personliga lönetillägg hafva
vanligen ej medräknats, hvarför det kan
förekomma, t. ex. i Kristianstad, att ett
par lärare för sin personliga del
tillerkänts 100 kronor utöfver tabellens
lönesiffror, och åtskilliga småskollärarinnor
åtnjuta 50 - 150 kronor utöfver hvad som
angifvits som deras högsta lön.
5. Medeltalsberäkningen af arvodet
pr läsvecka och lästimme torde gifva ett
ganska noggrant uttryck for det sätt,
hvarpå lärarens arbete godtgöres. För
bättre kontrolls skull hafva båda
tidsbestämningarna medtagits. Att en sådan
öfversikt gäller blott lärarne, beror dels på
utrymmet, dels på den omständigheten, att
timtalet på vissa ställen tyckes vara
något (om än obetydligt) mindre för
lärarinnor. Och småskollärarinnornas
undervisningsskyldighet borde väl allmänt vara
mindre än folkskolepersonalens. (På
något ställe uppgifves den till 24-26
timmar i veckan, där för folkskolan
motsvarande siffra är 31.)
6. Värdet af en löneförbättring beror
af tiden, då den inträder. Därför lämnas
redogörelse för mellanrummet mellan lägre
och närmast högre lönegrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0578.html
