Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 52. (522.) 30 december 1891
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 52
dröjde dock ej länge, förrän han tog plats
också i styrelsens pedagogiska afdelning.
År 1867 blef han styrelsens vice
ordförande, 1872 dess ordförande. Med. d:r
Charles Dickson (nuvarande ledamoten af första
kammaren), som efterträdt biskop Björck,
nedlade nämligen då sitt mandat.
*
Då hr von Holten nu drager sig
tillbaka till den hvila och stillhet, hvartill
trägen möda berättiga, har det förefallit
lämpligt att erinra om ett och annat från
begynnelsen af hans långa arbetsdag i
folkskolan, detta så mycket mera, som den
mansålder, under hvilken han suttit vid
styret, begränsas af hvar på sitt sätt
märkliga och genomgripande förändringar i
Göteborgs folkskoleväsende. 1857 var ett
betydelsefullt år i dessa skolors historia,
1892, då de nya förvaltningsformer, som
3£ års utveckling fört med sig, skola börja
att pröfvas, blir också ett bemärkelseår.
Och Göteborgs folkskolors historia kan
i viss mån sägas vara hans historia, så
nämligen, att till dessa hör lejonparten af
hans lifsgärning. Folkskolan har varit
hans, den annars barnlöse mannens,
skötebarn.
Huru har nu detta barn uppvuxit och
artat sig under hans ögon?
Om den yttre tillväxten, som med siffror
kan mätas, kunna vi få ett begrepp genom
att betrakta följande talförhållanden från
åren’ 1858 och 1890:
1858: 1890:
Barn i folkskolan.....................977 12,325
Lärarekrafter........................... 31 298
Svårare är att med siffror visa och
bevisa skolornas inre utveckling, det
kristligt-sedliga och intellektuella inflytande
skolorna utöfvat. Här står man alltid inför brist
och ofullkomlighet, som vilja stämma till
missmod och bekymmer. Det enda man
kan fullt konstatera i detta stycke från
skolans sida inskränker sig i vanliga fall till
de allvarliga försöken och bemödandena.
Det må här tillåtas att låna några ord
ur en årsberättelse för 25 år sedan:
Befinnes undervisningen så ordnad, att
endast hvad verkligen godt och nyttigt är i
skolan inläres; verkställes detta inlärande på ett
sätt, som söker uppodla barnens tankekraft
och stärka deras sedliga och religiösa
medvetande; riktas undervisningens hela syfte på det
för lifvet och lefvernet nyttiga och brukbara;
aflägsnas därifrån allt sken och all flärd, hvilka
endast kunna förvilla det unga sinnet; härskar
i skolan tukt och ordning, respekteras där dygd
och goda seder; och först och sist bedrifves
skolans hela verksamhet uti sant kristlig anda
och får däraf sin hela prägel - då kan man
med glädje döma om en sådan skolinstitution,
att den är hvad den bör vara, eller ännu bättre
uttryckt: att den sträfvar mot detta mål.
Detta i bättre mening praktiska
skolprogram, till hvilket skulle kunna fogas många
senare tillägg, har i hr von Holten haft
en osviklig målsman. Att arbetet icke
varit resultatlöst, därpå kunde nog
framdragas exempel.
I en dygd har åtminstone Göteborgs
folkskoleungdom förkofrat sig, nämligen
den ordentliga skolgången, och denna är
ju första förutsättningen, för att skolan
skall något kunna uträtta. Härom
inhämtas af skolbokföringen:
1862: 1872: 1890:
Skolkdagar i medeltal
pr barn.................. sofver 9» 5§ 0,26*
Siffrorna om skolkningens och
försummelsernas minskning stå i sammanhang
med fattigdomens aftagande bland
folkskolans lärjungar. Äfven här yppar sig
en tendens till det bättre. Medan år 1863
antalet folkskolebarn, som hade understöd
af fattigvården, uppgick till 31,75 % af hela
antalet, som bevistade folkskolan, utgjorde
år 1890 motsvarande procent lé,9.
Hvad nu dessa siffror kunna intyga med
afseende på utbredningen af det materiella
välståndet eller om skolans andel häri,
är svårt att nöjaktigt afgöra. Men en
slutsats är oomtvistligt berättigad: förtroendet
för folkskolan har vuxit med åren.
Folkskolan ar nu icke längre en fattigskola,
som rekryteras endast genom juridiskt eller
ekonomiskt tvång.
Detta glädjande förhållande belyses ännu
klarare af en jämförelse mellan anlitandet
af privatskola och folkskola förr och nu.
Så ställer sig öfversikten:
1863: 1876: 1890:
I privatskolor undervisades 1,106 1,942 1,794
I folkskolan » 2,154 6,831 12,325
Tillsammans i dessa skolor 3,260 8,773 14,119
Procent af hela detta antal
undervisade i
privatskolan........................... 33,92 22,u 12,7
Antal privatskolor............ 41 32 24
Siffrorna visa, huru folkskolan
utvecklats till att allt mera blifva, hvad hennes
namn innebär. Den afgående ordföranden
kan blicka tillbaka på betydelsefulla segrar
för denna skola, om än mycket ännu
återstår att eröfva utåt och inåt.
Som redan anmärkts, har hr von Holten
ägt förmånen att vid sin sida räkna män,
som delat med honom de redliga
afsikterna och de nitiska Sträfvandena för
folkskolans väl. Han har haft förmånen af
uppoffrande medarbetare i styrelsen och
insiktsfulla inspektörer. Och ej generalen
vinner slaget ensam, de djupa leden vinna
det åt honom. Dessa omständigheter är
von Holten den förste att tillmäta sin
betydelse.
Och det är denna uppfattning af
samarbetet, denna särskilda begåfning att ena
spridda krafter för ett högt mål, som gjort
honom så lämplig till ledare. Om han velat
härska, icke har det varit genom att
söndra. Nöje har han funnit i, att
lärarekårens medlemmar hållit samman, understödt
och uppmuntrat hvarandra. Med intresse
har han tagit del af såväl deras
glädje-som sorgeämnen. Då han gjort besök i
deras skolor - och dessa besök hafva
varit mycket trägna – hafva lärare och
lärjungar erfarit känslan mera af vännens
än förmannens närvaro. Och efter sig
har han alltid lämnat kvar något ord af
den välvilja och mildhet, som ytterst har
sin grund i en varm människokärlek.
Den odelade personliga aktning, som
von Holten åtnjutit, har ländt till fromma
också för folkskolan. Därför har man
* Gäller alla småskolor och egentliga
folkskolor.
också ända tills nu öfvertalat honom att
icke begagna sig af den rätt, som
förut-nämda kongl, bref medgifver ordförande i
folkskolestyrelsen att vid fyllda sextio år
eller innehafvande af tre kommunala
befattningar blifva befriad från ledamotskap
i styrelsen. På grund af denna paragraf
skulle han långt före detta kunnat
öfverflytta sitt uppdrag på andra skuldror, om
ej hans intresse å ena, hans svårersättlighet
å den andra sidan gjort honom själfskrifven.
#
Johan David von Holten är född i Göteborg
den 21 september 1814. Föräldrarna voro
to-lagskamreraren Johan Jakob von Holten, som
år 1787 från Hamburg inflyttat till Göteborg,
och Katarina Beata Hummel, prästdotter från
Landvetter, äfven hon härstammande från en
utländsk (flandrisk) adelsätt (ursprungliga
namnet på denna var Hommel van Sipp). Student
i Uppsala 1832, aflade David von Holten
kansliexamen 1835 (året 1834, då koleran härjade,
hade gått förloradt för studierna) och
hofrättsexamen 1836.
Efter att hafva tillbragt den största och
angenämaste delen af sin ungdom på den vackert
belägna egendomen Aspenäs i Vätle härad af
Västergötland, dit fadern flyttat från landeriet
Marieholm vid Göteborg, öfvertog han 1839
denna senare egendom och innehade den till
1889, då den inlöstes af staden.
Många äro de förtroendeuppdrag, som hr v.
Holten skött. Vi hafva redan nämt hans
egentliga folkskoleuppdrag. Äfven andra skolor hafva
tillägnat sig hans ledning eller medverkan. Så
t. ex. Göteborgs och Bohusläns folkhögskola,
Villinska skolan, arbetsskolan för vanföra, nya
elementarskolan för flickor.
Under många år var v. H. stadsfullmäktig,
har vidare innehaft ordförandeplatsen i
direktionen för stadens fattighus, i
fattigvårdsnäm-den, hos deputerade för ränte- och
kapitalför-säkringsanstalten i Göteborg m. m. Som man
finner, är det hufvudsakligen filantropiska
inrättningar, för hvilka han arbetat.
Bland utmärkelser, som kommit honom till
del, må nämnas Vasa- och Nordstjärneordnarna.
I dessa dagar har k. m:t tilldelat honom
medaljen i guld af åttonde storleken med inskrift
»Illis quorum meruere labores».
*
Skulle än mången skrifvit in sitt namn
i den svenska folkskolans häfder mera
epokgörande, torde dock få hafva skrifvit
det på ett vackrare, ädlare sätt än den
man, hvars skolgärning här antydts. Den
pedagogiske vetenskapsmannen,
skriftställaren och talaren, banerföraren för nya
uppfostringsidéer, yrkesskolmannen - alla
dessa kunna hvar på sitt sätt vara stora,
men alla behöfva de dock stöd och
understöd af uppfostringskonstens frivillige. Den
som frivilligt - utan att därför uppbära
den ringaste materiella ersättning - offrat
sitt lifs bästa krafter på folkbildningens
altare, förtjänar för visso att framför
mången annan nämnas skolvån, ja skolmecenat.
Kärleken är icke sällan en tyst kraft, men
den är dock en stormakt i uppfostran. På
denna människokärlek, som icke föraktar
någon af dessa små, »hvilar hela vår
folkundervisning».
Som sagdt, med årsskiftet inträder för
första gången på tjugo år ordförandeskifte
i Göteborgs allmänna folkskolestyrelse.
Efter sig lämnar den i tjänsten grånade ett
exempel, väl vardt uppmärksamhet och
efterföljd långt utanför det skoldistrikt, där
han utsått så mycken kärlek och skördat
mycken genkärlek.______Joh. O-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:37:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1891/0592.html
