- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
14

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (576.) 11 januari 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 2

cent) endast 2-4 kubikmeter och i en
stor del af dessa ej mer än hälften af
det minsta nödiga; 23 skolrum äro så
små, att de hafva mindre än 2
kubikmeter, några af dem mindre än l
kubikmeter för hvarje barn, hvadan man knappt
kan förstå, huru barn och lärare kunna
dväljas där en timme utan att blifva sjuka.
Sådant händer ock, ty värr, rätt ofta
enligt några lärares i frågeformuläret gjorda
meddelanden.

De allmänna läroverken med sina i
allmänhet stora och bättre ventilerade
skolrum och mindre antal lärjungar i hvarje
rum äro i dessa afseenden betydligt bättre
lottade. De högre flickskolorna är i
allmänhet sämre lottade, men stå dock
mycket framom folkskolorna.
#

Hvad skolornas uppvärmning angår,
tillgår den på mycket olika sätt i olika
skolor, men motsvarar knappast någonstädes,
hvad som fordras af en skola. I en
sådan fordras nämligen en jämn värme af
16 till högst 18° C., med lagom
fuktighetsgrad i förening med en god och
riklig luftväxling.

Bäst lottade äro de stora städernas
skolor, hvilka hafva centraluppvärmning, ehuru
äfven den har sina fel, som ej ännu
Öf-vervunnits. Den närmast bästa
värmekälla är den s. k. ventilations- eller
mantelugnen, hvilken medels särskilda till- och
afförande luftkanaler kan införa ren,
uppvärmd luft och bortföra den osunda,
förbrukade. Men för att en sådan ugn skall
uppfylla nödiga fordringar, bör den vara
af god konstruktion, hafva tillräckligt stora
och väl inrättade luftkanaler samt nästan
ständigt eldas, fordringar som sällan fullt
tillgodoses, oftast till följd af bristande
sakkännedom, såväl hos konstruktören och
uppsättaren som hos den, hvilken skall
ombesörja eldningen.

Den vanliga hvitglaserade kakelugnen
är en god värmekälla för boningsrum, men
för skolor, som ofta behöfva luftas genom
fönstrens öppnande, förslår den ej till att
hålla en jämn värme. De flesta
kakelugnar i folkskolor äro dessutom af en
mycket underhaltig beskaffenhet.
Rörspisen, som saknar glasyr, är en ännu sämre
värmekälla. Men kaminen är den allra
sämsta, och ändock uppvärmes öfver halfva
antalet skolor därmed. En stor del
skolor, försedda med kamin, hafva därjämte
äfven kakelugn eller rörspis, men då
kaminen i dem är den förnämsta
värmekällan, har jag i tabellen upptagit dessa
skolor såsom endast försedda med kamin.

Vore kaminen invändigt klädd med eldfast
tegel eller lera, så vore den ej alldeles
oduglig, men vanligtvis utgöres den endast
af gjutjärn och är dessutom ofta så
bristfällig, att den till och med är eldfarlig.
Temperaturen i skolor, som uppvärmas
med kamin, blir därför mycket ojämn,
antingen för hög och torr, då kaminen vid
eldning ej sällan blir glödhet, hvarvid den
osar och bränner de närmast sittande
barnen, eller för kall, då kaminen strax efter
slutad eldning upphör att värma och
rummet genast utkyles. Eldas därtill med

fuktig bränntorf, så är måttet rågadt.
Lärarne klaga också allmänt och med skäl
öfver en så usel uppvärmning.

En stor del skolor hafva visserligen, utom
den luftväxling, som beredes medels
eldning, sökt skaffa ytterligare sådan genom
små ventiler i väggarna eller taket m. m.
dylikt. Men allt sådant är emellertid af
noll och intet värde i ett skolrum,
full-packadt med 40-60-100 barn. Där man
kan öppna fönstren under rasterna, kan
luften visserligen snart förnyas, ehuru
endast för en kort stund (10-15 minuter),
men i en stor del skolor kunna fönstren
ej öppnas under den kalla årstiden, utan
där måste man nöja sig med att öppna
dörren till förstugan, ett mycket dåligt sätt
för luftväxling i synnerhet i skolor. Några
lärare berätta, att skolrummet är så
beskaffadt, att det både regnar och snöar in
genom otäta fönster och väggar, hvadan
de anse öfverflödigt att befatta sig med
någon annan luftväxling. Vid regn eller
sådan väderlek, att barnen ej kunna
släppas ut under rasterna, kan i sådana
skolor naturligtvis ej heller någon luftväxling
komma i fråga.

Själfva skolhusen äro dessutom
flerstädes både illa uppförda och illa
underhållna. Väggarna blifva mångenstädes vid
eldning så fuktiga, att det rinner vatten
från dem, och värmegraden kan på flera
ställen ej fås högre än 10-12 grader, ja,
i en skola kunde efter 4 timmars eldning
vid folkskoleinspektörens besök
temperaturen ej uppbringas till mer än 4 grader.
Är golfvet därtill vattendränkt och svart
som dy, torde man förr kunna taga ett
sådant rum för ett uthus än för en skola.
#

Nu måste jag orda något om en annan,
mycket viktig skolhygienisk fråga, nämligen
om den i skolorna rådande renligheten
eller rättare orenligheten, ett af de mest
tröstlösa kapitlen i hela Skolhygienen,
hvilket ej ingifver någon hög föreställning qm
svenska folkets hyfsning. 1,222 lärare
hafva redogjort därför och några på ett
så hårresande sätt, att jag ryser af
vämjelse, blott jag tänker därpå.

Blott från några få skolor omtalas e&
särskild städerska. På landsbygden få
skolbarnen vanligen i tur och ordning
sopa och städa skolrummet och flerstä-*
des äfven ombesörja skurning och eldning.
Huru detta vanligen tillgår, är lätt att
föreställa sig, synnerligen när barnen,
såsom ej sällan händer, hafva V* ä l/% mil
till skolan. Några lärare meddela, att de
själfva öfvervaka städningen, och de få
således äfven sin beskärda del af det i
högan sky uppjagade och fördärfbringande
dammet. Städningen sker vanligen på
eftermiddagen efter slutadt arbete för dagen.

Från en del skolor omtalas, att det vid
sopningen på bord och bänkar fallande
dammet verkligen aftorkas på morgnarna.
Men endast i några få skolor verkställes
städningen på det rätta sättet eller så,
att golfvet först fuktas antingen medels
dänkning med en våt kvast eller med våt
sand, våt sågspån e. d. och därefter sopas
med en dammborste, svabel eller dylikt,

hvarjämte skolmöblerna rengöras med våt
handduk och torkas. I de flesta skolor
städas dagligen, men i en del blott två
gånger i veckan och i några sker det
endast »så ofta det anses behöfligt».

Fullständig rengöring af skolrummet och
skolmöblerna hör tyvärr till de ovanligaste
undantag.

Hvad skurningen beträffar, finnes det
verkligen skolor äfven på landsbygden, i
hvilka det skuras en gång i veckan, men
så flitig rengöring hör till de sällsyntaste
undantag. I några få skolor äro äfven
golfven oljefernissade eller oljemålade samt
väggar och möbler oljemålade. I sådana
skolor är det ock lätt att hålla rent. I de
omkring 400 skolor, i hvilka det skuras
oftare än 4 gånger om året, sker detta
vanligen 5 ä 6 gånger årligen, men i några
få skolor till och med en gång i månaden.
I omkring 400 skolor skuras 3-4 gånger
om året, men i 200 endast 2 gånger och
i 80 blott l gång om året.

I återstående 45 skolor, de allra flesta
belägna i det rika och bördiga Skåne, har
man sådan vattenskräck eller fasa för
renlighet, att där aldrig skuras. Detta
låter verkligen otroligt, men jag kan styrka
min utsago i fall någon tviflar på
uppgiftens sannfärdighet. Sedan 1850,
skrifver en lärare, har det ej skurats i skolan,
och golfvet är trasigt, öppet och ruttet.
Här och där yttra både lärare och
skolråd, att det lönar sig ej att skura i skolan,
det blir genast lika smutsigt igen. Ja, så
låter det verkligen, och jag kunde anföra
en mängd ännu mustigare yttranden, men
jag föredrager att rymma fältet och
skynda vidare.

Mångenstädes är det dock icke stort
bättre, när man liommer utanför skolans
dörrar. Så berätta flera lärare, att
gödselhögar, afträdeshus med stinkande gropar
och dito svinstior ligga ända intill
skolhuset. På några ställen finns äfven slakteri
nära intill skolan till föga uppbyggelse för
barnasinnet.

Själfva skolgårdarna blifva flerstädes vid
regnig väderlek lika vattensjuka eller
gyttjiga som en dålig landsväg, och då många
skolor ej ens vidtagit någon åtgärd, för att
barnen skola kunna aftorka sina smutsiga
skodon, innan de få gå in i skolrummet, kan
man lätt fatta, huru där skall se ut och
huru där skall lukta. När man därtill
lägger, att barnen ofta äfven måste förvara
och äta sin matsäck i skolrummet, kan
man verkligen förvånas öfver, huru
läraren och barnen kunna stå ut med sådant.
Och likväl saknas i mera än en tredjedel
af skolorna hvarje annat samlings- eller
afklädningsrum än själfva skolrummet.

Det finns dock många skolor, som hafva
väl sörjt för, att barnen ej skola få komma
smutsiga in i skolrummet. Så finns på de
flesta ställen granris eller dylikt utanför
trappan, och flerstädes finnas äfven särskilda
fotskrapor, järngaller eller dylikt. På flera
ställen finnas ock särskilda samlings- och
afklädningsrum samt lådfack eller dylikt
för smutsiga skodon, ja, i en skola på
landet har man till och med tvättfat och
handduk för barnens räkning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free