Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. (579.) 1 februari 1893
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
SVENSK LÄEAEETIDNING.
utredning kassans förpliktelser beräknats
till allt för höga belopp.
*
Den senast afgifna revisionsberättelsen
för änke- och pupillkassan (omfattande åren
1888-90) gifver oss anledning att
påkalla riksdagens förnyade uppmärksamhet
för denna fråga.
I nämda revisionsberättelse föreslås
nämligen, att k. m:t täcktes föranstalta om en
noggrann utredning af folkskollärarnes
änke* och pupillkassas ställning i
försäkrings- tekniskt hänseende.
På tal härom heter det i
revisionsberättelsen bland annat:
»Det torde vara klart, att det för kassans
delägare är af största vikt att erhålla
kännedom om kassans verkliga ställning med
afseende på dess förpliktelser och dess
påräkne-liga inkomster, så att icke dem ovetande flera
10,000-tal kronor årligen kunna ändamålslöst
samlas i kassan, under det änkorna i ett stort
antal fall måste åtnöja sig med ett så knappt
årligt understöd som 80, 100 eller 120 kronor.»
Ehuru såväl kassans direktion som ock
inspektören öfver rikets försäkringsanstalter
professor A. Lindstedt tillstyrkt den
begärda utredningen, beslöt k. m:t den 10
juni 1892, att »den af revisorerna väckta
frågan om anställande af en utredning af
kassans ställning i försäkrings-tekniskt
hänseende tills vidare bör anstå».
Professor Lindstedt hade i sitt
utlåtande bland annat anfört: »Utan att direkt
påstå att kassans ställning vore så
fördelaktig, att förbättringar i de nuvarande
pen-sioWiillkoren kunde ernås, synas dock de
af revisorerna anförda siffror och skäl
hänvisa på en sådan möjlighet.» Och
enligt en af honom gjord
öfverslagsberäk-ning skulle kassan vid 1890 års slut haft
ett kapitalöfverskott af nära en million
kronor, men, tillägger professor Lindstedt,
resultatet är »högligen osäkert».
Huru osäkra dessa beräkningar än
varit, tyda de dock därpå, att en möjlighet
finnes, att delägarnes villkor kunna
förbättras, hvadan en fullständig utredning
härom torde nu, sedan kassan verkat i 17
års tid, vara på sin plats.
#
Förutom en utredning af kassans
ställning i syfte att om möjligt vinna en
allmän förbättring i delägarnes villkor, hade
de senaste revisorerna därjämte framställt
ett förslag, som synes oss särdeles
beak-tansvärdt. Det gick ut på att höja
pensionen för de änkor och barn, hvilkas
pension beräknats efter lägre belopp än 700
kronors delaktighet. Härom yttra
revisorerna i sin den 18 augusti 1891 afgifna
berättelse:
^>Under förutsättning af Eders kungl. maj:ts
nådiga bifall till riksdagens i en föregående
punkt omnämda framställning*, komma alla
änkor efter i tjänst varande lärare, hvilka från
och med 1892 pensioneras, att för egen del
erhålla minst 140 kr. årligen. Däremot
bibehålles naturligtvis pensionen oförändrad för de
redan pensionerade änkorna och kan blifva
mindre än 140 kr. för de änkor efter
pensionerade folkskollärare, hvilka hädanefter erhålla
* Detta bifall lämnades genom utfärdandet
af k. kungörelsen den 5 oktober 1891.
pension. Vid 1890 års slut funnos 20
pensionerade änkor, hvilka för egen del erhöllo blott
80 kr., 12 änkor, som för egen del erhöllo blott
100 kr., och 234 änkor, som för egen del
erhöllo blott 120 kr., men då dessa
änkepensioner synas revisorerna vara med hänsyn till
nuvarande lefnadskostnader ytterst knappt
tilltagna, hemställa de, att om kassans
tillgångar sådant medgifva, minimipensionen för
ensam änka måtte bestämmas till 140 kr. och
för änka med barn eller endast barn i
proportion härtill. Till § 21 skulle således göras ett
tillägg af ungefär följande lydelse:
Öfvergå ngsstaaga nde.
För de änkor med eller utan barn, som
erhållit eller framdeles komma att erhålla
pension efter ett delaktighetsbelopp
understigande 700 kr., beräknas pensionernas
storlek från och med den l januari 1892 som
om delaktighetsbeloppet varit 700 kr.;
och ett liknande tillägg borde göras till § 22.
Den årliga kostnaden för den föreslagna
höjningen af de lägre pensionerna skulle enligt
revisorernas beräkning till en början uppgå till
omkring 8,000 kr., under de närmast följande
åren möjligen något litet ökas, men sedan
småningom år från år minskas.»
Revisorerna voro af den åsikt, att denna
lilla förhöjning skulle kunna beviljas, äfven
innan den af dem föreslagna noggranna
utredningen af kassans ställning afslutats.
K. m:t beslöt emellertid den 10
sistlidne juni, att framställningen icke skulle
föranleda någon åtgärd.
Då sålunda revisorernas förslag i här
omnämda två punkter af k. m:t för
närvarande lämnats utan afseende, men det
synes vara ganska visst, att kassans
ställning är sådan, att förbättringar i de
nuvarande pensionsvillkoren kunna ernås,
drista vi påkalla riksdagens
uppmärksamhet för denna angelägenhet.
De önskningsmål, som för närvarande
härvidlag må uppställas, torde böra
inskränkas till följande tvänne:
1) att minimipensionen höjes till belopp,
motsvarande 700 kronors delaktighet;
2) att en allmän förhöjning i
pensionsbeloppet äger rum enligt följande grunder:
för ensam änka......... från 20 till 25 procent
» änka med barn ... * 30 » 37’/2 »
» ett ensamt barn ... » 10 » 12’/2 »
» två eller flera barn » 20 » 25 »
Härigenom skulle alltså ensam änka
erhålla en pension af minst 175 kr. och
änka med barn minst 263 kr.
Förverkligandet af det förra önskemålet
skulle, såsom revisorerna framhållit,
medföra en ökad utgift af omkring 8,000 kr.
Den senare reformen skulle vålla en
förhöjning i pensionsutgifterna med en
fjärdedel - alltså för närvarande omkring
15,000 kr.
Då vi emellertid hålla före, att en
utredning under alla omständigheter bör
föregå så den ena som den andra
förändringen i reglementet, få vi nu endast
hemställa,
att riksdagen måtte i skrifvelse till k.
m:t anhålla, att k. m:t täcktes låta
utreda, huruvida - utan höjning af vare
sig statsbidraget eller delägarnes afgifter
- en sådan förbättring i de nuvarande
pensionsvillkoren i folkskollärarnes
änke-och pupilikassa må kunna äga rum, att
dels de lägsta pensionerna beräknas efter
belopp, motsvarande 700 kronors
delaktighet, dels samtliga pensioner utgå
med högre procent af
delaktighetsbeloppet, än hvad nu är fallet, samt att k.
m:t ville till riksdagen inkomma med
det förslag, hvartill utredningen kan
föranleda.
Stockholm den 28 januari 1893.
Emil Hammarlund. Fridtjuv Berg.
A. F. Liljeholm. N. Rosengren.
J. Andersson E. Fredholm
i Lysvik. i Saleby.
O. V. Svensson. J. Nordin.
Joh. Nydahl.
FÖR DAGEN.
Småläroverkens indragning,
Deras ersättande med praktiska
Öfverbyggnader på folkskolan.
Med anledning af den nu för
riksdagen framlagda regeringspropositionen
om småläroverkens utvidgning m. m.
hafva hrr Fridtjuv Berg och E.
Hammarlund i en sistlidne lördag inom andra
kammaren väckt motion i stället
föreslagit småläroverkens fullständiga
indragning samt deras ersättande med
praktiska Öfverbyggnader på folkskolan.
Motionen afslutas med följande yrkande:
att riksdagen, med förkastande af nu
framlagda regeringsproposition om vissa
treklassiga allmänna läroverks utvidgande,
måtte för sin del. besluta,
dels att samtliga ännu bibehållna
treklassiga läroverk samt två- och enklassiga
pedagogier inom den l juli 1895 helt och
hållet indragas,
dels att i deras ställe upprättas ett nytt
slags undervisningsanstalter, utgörande
praktiska Öfverbyggnader på folkskolan
(»realskolor», »mellanskolor», »borgareskolor»),
anordnade enligt följande grunder:
1. Dessa skolors syfte bör vara att
tillgodose de lärjungars bildningsbehof,
hvilka vid 15-16 års ålder skola utgå i
det praktiska lifvet.
2. De böra vara tillgängliga för såväl
gossar som flickor samt förses med såväl
manliga som kvinnliga lärarekrafter.
3. För de lärjungar, hvilka fullständigt
inhämtat skolans kurs, bör anordnas en
särskild afgångspröfning, hvars
genomgående medför vissa rättigheter.
4. Fordringarna för inträde i första
årsklassen böra vara: fyllda 12 år samt
kännedom af det kunskapsmått, som en
väl ordnad folkskola (enligt normalplanen
litt. A) kan bibringa.
5. Undervisningen bör vara afgiftsfri.
6. Folkskollärare eller folkskollärarinna,
som på sätt k. m:t genom särskilda
bestämmelser kan iinna lämpligt föreskrifva,
styrkt sig äga de för undervisning vid
skolan erforderliga kunskaper och färdigheter,
må vid densamma kunna vinna anställning.
7. Kostnaderna för dylik skola böra
bestridas dels af staten, dels af
kommunen, detta enligt väsentligt samma grunder,
som nu gälla för folkskolan, och som af
1882 års läroverkskommitté föreslogos be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1893/0054.html
