- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
52

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (579.) 1 februari 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

Så vidt undertecknade kunna inse är
den enda tidsenliga lösningen af
småläro-verksfrågan den, för hvilken andra
kammaren uttalade sig redan vid 1868 års
riksdag, nämligen småläroverkens
ersättande med praktiska Öfverbyggnader på
folkskolan.

Huruvida man nu, liksom 1868, vill
kalla dessa Öfverbyggnader »högre
folkskolor» eller förse dem med något mera
tilltalande namn, t. ex. mellanskolor,
borgareskolor, kommunalskolor, realskolor e. d.,
torde betyda jämförelsevis mindre. Af
synnerlig vikt är däremot, att de verkligen
ställas öfver folkskolan, icke vid sidan
däraf. Endast därigenom kunna de,
såsom vi förut framhållit, undgå att skada
folkskolans utveckling. Endast därigenom
kunna de ock själfva komma att göra
någon vidsträcktare nytta. Allmänt har
nämligen antagits, att dessa skolors kurs borde
vara genomgången vid ungefär 15 års
ålder. Sättes nu inträdesåldern till 9 år,
så medför detta tvänne svårigheter, som i
hög grad komma att inskränka det gagn,
ifrågavarande läroverk eljest skulle kunna
hafva med sig. För det första måste de
då blifva sex-klassiga, följaktligen tämligen
dyra och på grund häraf äfven
jämförelsevis fåtaliga. För det andra kan deras
betydelse då endast blifva mera lokal;
liksom de nuvarande småläroverken måste
de nämligen komma att användas så godt
som uteslutande af läroverksstaden själf
samt dess allra närmaste omgifning -
detta af det helt naturliga skälet, att
tänkande föräldrar ej utan synnerligen
tvingande grunder sända sina små ur hemmet
vid så unga år.

Fastställes däremot inträdesåldern till
fyllda 12 år, så begränsas kursen till 3
år, och skolorna blifva väsentligen billigare
samt kunna med användande af samma
totalkostnad upprättas i långt större antal.
De kunna då äfven komma till nytta för
vida större områden, enär 12-15-åringen
icke är på långt när så beroende af
hemmet och så bunden vid dess vanor och
förhållanden som 9-12-åringen.

Till förekommande af att förevarande
läroanstalter i likhet med de nuvarande
småläroverken skulle blifva skolor nästan
uteslutande för läroverksstadens egna barn,
synes oss dessutom såsom villkor för
statsbidrag böra stadgas, att de skola vara
tillgängliga äfven för barn utom den
kommun, som de tillhöra (möjligen dock mot
någon mycket låg afgift).

Mot den af oss föreslagna inträdesåldern
har egentligen endast ett hufvudskäl
blifvit andraget, nämligen att undervisningen
i främmande språk icke ens i sådana
skolor skulle kunna anstå till fyllda 12 år.
Detta skäl kunde möjligen låtit höra sig,
ifall vi föreslagit, att inträdesåldern äfven
vid det allmänna läroverket nu skulle
sättas vid nämda höjd. Så länge det
emellertid gifves rikliga tillfällen att börja läsa
tyska vid 9 eller 10 år såväl vid de
fullständiga som de femklassiga läroverken, kunde
det väl icke skada att inom någta skolor
få pröfva, hvad man genom användande af
den moderna, rent praktiska språkunder-

SVENSK LÄEAEETIDNING.

visningsmetoden skulle kunna uträtta med
lärjungar, hvilka under en fullständigt
genomgången folkskolekurs erhållit en solid
underbyggnad i modersmålet och andra
svenska ämnen. Svagare än resultaterna
af tyskläsningen i läroverkens nedersta
klasser enligt kännares utsago hittills varit
torde de knappast kunna blifva.

*



I fråga om de närmare grunderna för
den af motionärerna föreslagna nya
skolorganisationen hänvisa de till
motiveringen för deras vid förlidet års lagtima
riksdag väckta motion i ämnet (se denna
tidning n:r 5 och 6 år 1892).

Ett 2O-tal skolmotioner

hafva i år blifvit väckta inom andra
kammaren. Inom första kammaren har
däremot i år icke framställs ett enda
förslag rörande skola eller undervisning.

Tyska språket

vill redaktör C. Buloiv skall blifva
obligatoriskt läroämne vid
folkskollärare-seminarierna, för att det sedan må kunna
införas äfven i folkskolans högre klasser.

Kostnadsfri undervisning

i rätt- och välskrifning samt räkning vill
folkskolläraren O. V. Svensson i
Ryda-holm, att staten skall bestå de
bevärings-ynglingar, som icke hafva nöjaktiga
kunskaper häri, och föreslår han därför i
en inom andra kammaren väckt motion,
att minst två timmars daglig
undervisning i nämda ämnen skall under
öfnings-tiden lämnas dessa ynglingar.

Utvidgning eller indragning?

Årets läroverksproposition har haft
till följd flera enskilda motioner i andra
kammaren: rektor A. V. Nilsson och
häradshöfding D. G. Resladius önska
ytterligare utvidgning af läroverken i
Falköping och Alingsås, och hr E. A.
Zotterman vill hafva en samskola i Motala.
I motsats härtill yrka hrr Fridtjuv Berg
och E. Hammarlund, att samtliga ännu
kvarvarande treklassiga allmänna
läroverk äfvensom pedagogier måtte indragas.

Två kofodersmotioner

föreligga i år. Hr E. A. Zotterman
vill helt enkelt hafva kofodret utbytt mot
100 kr. utan något som helst bidrag
från staten. Hrr N. Nilsson i Skärhus
och N. Svensson i Olseröd hafva
däremot upptagit det af hr K. E.
Holmgren i fjor framlagda förslaget om
statsbidrag med 66 kr. 67 öre, i det fall att
kofodret ersattes med 100 kr. – ett
förslag hvilket som bekant föll af den
anledningen, att första kammaren nekade
gemensam omröstning.

De högre folkskolorna

äro i år föremål för icke mindre än tre
riksdagsmotioner: representanten för
Falkenberg, borgmästaren A. M. Lundberg,

önskar, att högre folkskolor må kunna
upprättas åtminstone i sådana städer,
som icke hafva allmänt läroverk;
adjunkten V. Vahlin vill, att det
nuvarande statsanslaget för de högre
folkskolorna må få användas till högre
folkskolor »eller med dem jämförliga
enskilda läroanstalter» äfven i städerna;
och folkskolläraren A. F. Liljeholm
förnyar sitt fjorårsförslag om en läroplan
för dessa skolor, för hvilket ändamål
han begär ett anslag af 4,000 kr.,
hvarjämte han nu tillika påyrkar, att högre
folkskola må kunna upprättas äfven i
stad.

En fullständig folkskolestadga,

afpassad för våra större städer och
afsedd att tillämpas i de städer och större
landtkommuner, som däraf vilja begagna
sig, ifrågasattes af hr E. Hammarlund,
som i en riksdagsmotion hemställt, att
k. m:t måtte utarbeta en dylik stadga.
För närvarande är ju förhållandet det,
att vi vid sidan af den allmänna
folkskolestadgan hafva flera olika stadgar
gällande för de större städerna.
Olägenheterna af en dylik mångfald stadgar
torde ligga i öppen dag. För både
lärare och skolråd är det på dessa orter
ganska vanskligt att hålla reda på, hvad
som verkligen är gällande skolstadga. I
några fall, särskildt beträffande
Stockholm, är därjämte stadgan betydligt
föråldrad, hvilket är mindre att undra på,
då den utarbetats med hänsyn till
förhållandena för 30 år sedan och ej
undergått några nämnvärda förändringar
därefter.

Elfte allmänna svenska
folkskolläraremötet. Bestyreisen hade i fredags
sitt konstituerande sammanträde. Af de
utsedde ledamöterna, som alla mottagit
uppdraget, hade grosshandlaren H.
Ahren-berg anmält förhinder att denna gång
närvara, och hade i hans ställe inkallats förste
suppleanten kamrer A. Henriksson.

Vid sammanträdet företogos följande val:

till ordförande i bestyreisen
folkskoleinspektören d-.r J. M. Ambrosius;

till vice ordförande Öfverläraren Joh:s
Johansson ;

till sekreterare folkskolläraren J. Ohlander;

till kassaförvaltare folkskolläraren Gustaf
Johnsson.

Alla valen skedde med slutna sedlar och
utvisade för samtliga de valde så godt
som enhällig kallelse.

Nästa sammanträde hålles den 11 dennes.

Till folkskoleinspektör inom
Sunnerbo och Västbo kontrakt efter aflidne
kontraktsprosten H. S. Östberg är för åren
1893-98 förordnad vice komministern J.
A. Franzén mot ett arvode härför af 500
kr. Pastor Franzén blir sålunda
folkskoleinspektör i hela den del af Jönköpings län,
som tillhör Växjö stift, samt därjämte i
Sunnerbo kontrakt af Kronobergs län. Hans
inspektörsarvode utgör sammanlagdt 1,200
kronor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free